You are currently browsing the tag archive for the ‘jobbet’ tag.

25 juni 2017 Moln

Solskenshistorien har stora mörka moln på himlen just nu. Ljuset försöker tränga igenom men det går inget vidare. Sjukdomen missbruk är väldigt svårt att hålla i schack. Det spelar liksom ingen roll vad det handlar om, det är själva missbruket, att inte kunna nöja sig som jag nog alltid kommer att få slåss emot. Går från en sak till en annan.

Missbruket står ju för någonting, men att reda ut detta så att det blir hanterbart är otroligt svårt. Har för fan hållit på sedan 1997… Stoppa saker i munnen som är kaloririka renderar i en kropp som jag kämpade så med i över ett år att bli av med. Men jag klarar inte av att stå emot och då kommer ett stort svart moln till in över himlen. Misslyckandena slår så mycket hårdare än det jag faktiskt lyckas med.

Har väldigt svårt att acceptera detta men även min trötthet. Att jag inte pallar mer utan att tvingas vila. Att gå upp till 75% på jobbet har märkt mig, tyvärr på ett negativt sätt hittills. Har väldigt svårt att tillåta mig själv återhämtningar på jobbet. Det känns som jag fuskar och inte gör mitt bästa då. Som om jag smiter undan. Mina egna tankar kring detta speglar mig väldigt och nu är det jag själv som ska försöka ta det lugnt…

170625_moln

Min självvalda ensamhet denna helg handlar helt enkelt om att jag inte orkar med att socialisera och riskera att berätta om hur jag mår. Vill liksom inte sprida negativitet och då är jag hellre ensam, även om det på ett sätt spär på mitt mående. För mår jag bra och är pigg, då vill jag umgås och vara med människor. Den kraft och ork jag hade inom mig tidigare finns inte där idag. Det blir som ett moment 22 det här, som ett hamsterhjul där allt bara går runt runt hela tiden.

Drömmar av att diskutera ett skifte i dimension. Med negativt resultat. Drömmar som just nu bearbetar det jag vid “vaket” tillstånd är med om. Eller upplever mig inte vara med om. Det jag innerligt längtar efter. Här tvistas symbolik tillsammans med stora feta frågetecken och uppvaknanden av oro och noll förståelse. Men är man så rädd som jag är måste det kanske forceras på annat sätt? Abstraktion i sin renaste form.

Begreppen utgör grunden för hela vår verklighetsuppfattning, och de ger oss också möjlighet att utveckla egna tankar om verkligheten. Ibland kallas begreppen i sig för abstraktioner eftersom de är resultat av en abstraktionsprocess.

Tankekampen går vidare. Måste gå vidare och det mest jobbiga är att det finns inga alternativ. Det tar liksom aldrig slut och oavsett måste jag igenom vissa saker, vare sig jag vill det eller inte med mitt stora feta jordiska EGO. Självmord hjälper inte ett skit, det är ingen utväg någonstans utan det bara fördröjer saker och ting. Ett varv till…

I morgon ska jag till Akademiska för att undersöka mina visdomständer. Jag har 3 stycken kvar och min förhoppning är att de tar alla tre samtidigt. Anledningen att jag besöker ingång 79 och käkkirurgin beror på att rötterna i mina tänder är så djupa och stora att vanlig utdragning inte fungerar. Måste sövas och då vore det väl bra om de tog alla tre samtidigt kan jag tycka.

Ni ser jag jobbar för framtiden ändå på något konstigt jävla vis… fin i käften är alltid något.

Orange is the new black är bra att ta till när tankarna bara snurrar. Nu inne på säsong 2…

Blommor på jobbet

Vill inte ens tänka tanken på bakslag. Men kanske är det ett sådant som jag just nu går igenom? Tredje dagen och lika djävulskt trött. Orkar fanimej ingenting och efter ett par intensiva timmar framför datorn på jobbet var dessutom hjärnan helt slut.

För det är så roligt att hålla på med internwebben och då glömmer jag bort att jag faktiskt inte är lika pigg som tidigare och kör bara på. Varning, stopp och belägg. Begränsningarna gör i sin tur mig nedstämd, men samtidigt måste jag tänka tillbaka på hur illa det faktiskt var för drygt ett halvår sedan.

Backa bandet, gubbe! Tänk på december 2016 och inse skillnaden. Allt kommer troligtvis inte bli som förr. Inse och var glad för att det ändå gått så pass bra. Backa bandet!

Måste hela tiden påminna mig själv.

Tvingas helt enkelt till vila och balans. Det går inte att jobba som förr. Det är bara att inse. Så att inte jobba i morgon är nog bra för mig. Jobbar sen torsdagen för att bara vara på midsommarafton.

Vissa människor klickar jag direkt med. På bussen i morse träffade jag Åsa (som är syrrans kompis) och det kändes som om att träffa en av sina bästa vänner, trots att vi ses väldigt sällan. Det var säkert ett halvår sedan men vi tjattrade på som om vi alltid känt varandra. Åsa har jag alltid klickat bra med och hon fick den jobbiga morgonen att förblekna med sin härliga energi. Bra start på dagen, tack Åsa!

I morgon är det tyvärr några måsten som måste till. Har inte orkat schasa iväg dammråttorna som jag ska nu på ett tag och de börjar bli lite väl stora och sen håller baksidan på att växa igen. Men jag behöver inte kliva upp i ottan, vilket bara det är en skön känsla. Sen att jag ändå går upp nästan lika tidigt, det är en annan sak, men jag behöver inte passa några tider och ta mig ut till bussen.

Sommarens hit?
När man festar då festar man – Edward Blom & Tonsatt

Tycker den är störtskön jag…

Trots att jag egentligen ska vara ledig på onsdagar från jobbet åkte jag ner en sväng på förmiddagen. För igår kallades mitt team till ett möte som skulle hållas idag, som jag inte ville missa.

Efter det var det baksidan och rensning i trädgården som gällde.

14 juni 2017 Maja på väg ut

Tjugotvå grader och solsken. Då fick Maja gå ut en stund så jag kunde ha altandörren öppen.

14 juni 2017 Trädgården

Själv så försökte jag ansa lite i den frodiga trädgården.

14 juni 2017 Trädgården

Som ni ser behåller jag mycket för att prästkragarna ska få växa fritt.

14 juni 2017 Trädgården o Felix

I gräsmattan så ansar jag bara ut. Felix går på halvfart i det underbara vädret och vilar mest.

14 juni 2017 Trädgården

Det är så grönt och fluffigt nu överallt. Älskar det gröna!

 

Anna och Tofflan verkar ha det underbart i England. Igår skickade de mig bilder på Madonna där hon står på Madam Tussauds.

När jag själv var där med Frida för några år sedan missade vi Madonna. Hon står vid den stora ingången (det gjorde hon 2010 i alla fall, idag vet jag inte) och av någon anledning fick vi gå in på en sidoingång den gången, vilket gjorde att jag missade henne.

Madonna på Madame Tussauds

Madonna på Madame Tussauds

Nu fick jag äntligen se henne, tack vare Anna och Tofflan!

Tack för bilderna!

22 maj 2017 MacIntosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989

Macintosh SE från 1988 och en CityNote Notebook 486DX från 1989 är de första datorerna som användes på kansliet. Jag har sparat dem främst av nostalgiska skäl och nu är frågan om de ska gå till återvinningen eller ej? Mycket talar för det. Båda datorerna kräver startdiskett som jag inte hittar.

Det pågår utrensning inte bara i mitt rum utan på hela kansliet. I vår källare är det fullt med saker och det behöver helt enkelt rensas ut en hel del.

22 maj 2017 Disketter

Hittade en massa gamla disketter som också sparats främst av nostalgiska skäl. De flesta åkte till återvinning men några sparade jag faktiskt. Känns lite tufft att kasta allting på en gång.

170522_03

Jerry! Behöver man spara de här? Birgitta

Nostalgi på hög nivå!

170523_01

I källaren fanns det backupband från mer än 20 år tillbaka. Det mesta ska nu gallras ut eftersom nutidens backuper finns “uppe i molnet”.

170523_02

Almanackan säger i slutet av maj och då sitter jag ute och fikar även om de kyliga vindarna drar förbi på förmiddagen. Tiden går och perioden för att ens kunna sitta ute är begränsad. Det gäller att passa på.

Igår var det en omtumlande dag för mig. Egentligen vet jag inte varför jag reagerar som jag gör när jag på grund av min sjukdom känner att jag inte kan göra en sak på jobbet. Det är då precis som om jag slår på mig själv och får ett kvitto på hur värdelös jag är.

Trots chefens kloka ord till mig reagerar jag väldigt starkt när hon förklarade för mig att det är ok. Mina förutfattade förväntningar och tankar dagarna innan vi pratade kan jag med intellektet förstå hur konstigt det är, men i mina känslor oavsett hur jag försökt tänka logiskt såg jag bara katastrofen framför mig. Det är precis som om jag förväntar mig skäll och att jag ska få negativa ord för att jag inte orkade med en arbetsuppgift. Att då bli bemött med tillit och förståelse grejar jag inte riktigt. Jag tror att det möte jag var med på i måndags (som var jobbigt för mig) förstärkte det hela genom att gamla mönster kom fram där av bland annat exkludering. Många gånger är det mina egna tankar, men de finns där lik förbenat.

Nej, gårdagen var känslomässigt väldigt påfrestande. Och egentligen finns det ingen anledning, men allt går rakt in och jag kan fortfarande inte sortera. Det visar gårdagen väldigt tydligt. Sen blir jag uppgiven och arg på mig själv för att jag bara inte kan “slappna av” och ge fan i att känna så mycket. Nu blev det bra tillslut och jag ska gå in som administrativt stöd för B som tagit över huvudansvaret för data och telefoni. Sen ska jag fortsätta med att bygga om internwebben tillsammans med C.

Elias kom till mig igår efter skolan. Han sov över en natt och det beror på att de i skolan hade fågelskådning och skulle träffas redan klockan 5 på morgonen. Fick göra middag och umgås med honom igår kväll vilket var bra för mig så att jag fick tänka på annat.

Nu jobbar jag först på fredag igen. Känner att det är lite svårt nu att landa i att ta hand om mig själv. Jobbet tar upp alltmer av mina tankar och det vete fåglarna om det är ett friskhetstecken eller inte?

21 maj 2017 Sol

Ibland är det skönt att väderapparna har fel och idag hade de fel “åt rätt håll” så att säga. Jag hade ställt in mig på mulet men istället var himlen blå och temperaturen behagliga 17 grader.

Idag fick jag tvinga mig ut på promenad. Det kändes jobbigt men som alltid är känslan go efteråt och när jag ser att appen står på fina 5,8 km blir jag än lite goare…

Hujedamej vad trött jag blir på mig själv ibland. På mina tankar som så lätt fastnar i det mörka och negativa. Idag har jag verkligen fått kämpa med att vända detta till att åtminstone försöka låta saker vara som det är, utan någon värdering. Men det är väldigt svårt idag!

21 maj 2017 Hus

Lyckades i alla fall ge fan i att gå in i butiken och köpa glass och skitsaker. En framgång som jag försöker ta till mig. Försökte också verkligen njuta på min promenad och dofta ordentligt på alla underbara dofter som nu kommer fram. Detta är min favoritårstid och just dessa dagar när sommaren står och knackar på dörren är de allra bästa.

Luften är fortfarande klar och fåglarna återvänder. Det växer så det knakar och naturen vaknar verkligen upp. Det är synd bara att det är under så kort tid. Visst, jag gillar hela sommaren, men just de här dagarna i maj… det är det finaste på hela året. Så det försöker jag också tänka på när det negativa försöker ta tag i mig. Bästa årstiden motar det negativa.

Inbillning eller inte, men jag har känt mig omsluten när jag varit på väg att tappa greppet. När förtvivlan varit nära och rädslan velat bestämma. Det har hänt flera gånger under helgen och jag försöker bara ta emot och sen får det vara vad det vill. Det visar sig i rysningar och gåshud på ett sätt som inte är normalt eller hur jag ska förklara det.

Har sådana dubier kring Maja och att släppa ut henne. Idag testade jag lite igen och det gick ju hur bra som helst. Hon höll sig bara på baksidan, men jag var spänd som en fiolsträng hela tiden. Filmade en snutt:

Är orolig för att någon ska göra henne illa och att hon ska springa bort. Felix och Maxi har varit ute så många år nu och är liksom självgående. Men lilla Maja…

Ny vecka och nya utmaningar. I morgon kommer jag att ringa vårdcentralen och försöka få en förklaring till varför de bytt husläkare. På jobbet kommer jag att jobba över lunchen för första gången sedan i december. Det går framåt även om anledningen gör mig väldigt spänd. Men nu kör vi!

Vad är det värsta som kan hända?

Ska jag verkligen skriva om allt?

Självklart inte, men ska jag skriva om det jag berättat om tidigare här på min blogg? Vissa dagar känns det självklart och ibland bara helt omöjligt. Men i och med att jag nu berättat om min sjukskrivning och den kamp jag fört sedan i början på december finns där liksom inget att dölja.

Vissa tankar och sådant ter sig bara som ältande och självömkande när de upprepas in absurdum, men vart ska jag få ur mig allt? Det är väldigt bra för mig att skriva ner allt på det sätt jag gör här, även om vissa föraktar mig och tycker en massa.

Ok, nu fick jag ur mig det också…

Det får vara moln på himlen...

Det känns som om jag testas nu. Som om saker och ting kommer att ställas på sin spets snart. Både i jobbet och gällande min sjukskrivning. Inte undra på att jag vaknade halv fem idag och kunde omöjligt somna om. Så nu sitter jag här och skriver istället för att vila. Det känns som om saker som oroar kommer i klump.

Igår låg det ett brev från Primärvården i brevlådan. I min lilla värld och mitt behov av rutiner just nu och inte så många förändringar åt gången var det ett jobbigt brev att få. Min husläkare är helt plötsligt utbytt! Hon som följt mig hela vägen i denna sjukskrivning är helt plötsligt ersatt av en annan! Det oroar mig väldigt eftersom jag hade stort förtroende för henne. Hon förstod mig och lyssnade på mig. Vad kommer nu och framförallt varför är hon utbytt?!

Sen är tiden ändrad, vilket inte alls är bra! Förra tiden som jag hade förhindrade en ny sak som jag skulle prova på jobbet, vilket nu alltså går att prova trots allt! Ändra och göra om när jag ställt mig in på vissa saker gör mig också orolig. Jag är orolig för att överhuvudtaget testa detta nya den ena dagen (som jag kunde), ska jag nu ut i två dagar i sträck när jag så ställt in mig in på en dag? Känns läskigt och tänker jag på detta blir jag än mer orolig.

Men det allra värsta är detta med husläkaren trots allt. För att komplicera det ytterligare har försäkringskassan begärt in kompletterande uppgifter för att de nu helt plötsligt tycker att skälen för min sjukskrivning inte räcker?! Det är väl ok på ett sätt att de vill utreda och kolla, men då kommer ju detta med att min husläkare verkar vara utbytt. Kommer den nya då att kunna ge kompletterande uppgifter? En person som aldrig träffat mig?

Inte nog med det. Det som också oroar mig mycket i detta är också att jag fått en tid för att träffa denna nya husläkare en vecka efter det att försäkringskassan vill ha in denna komplettering. Får de inte det så kanske ersättningen uteblir? Oron hos mig tilltar när jag tänker både på detta och på det nya jag ska testa på mitt jobb. Blir lite för mycket känns det som.

Det är mycket att få klarhet i på måndag, det är helt klart både gällande min sjukskrivning och mitt jobb. Vill inte åka på bakslag just nu som äventyrar den väg jag nu försöker hålla mig kvar på.

Försöker att inte hetsa upp mig och tänka att det får gå som det går. Det fixar sig alltid, men det är väldigt svårt för mig att tänka så just nu. Har mått bättre och bättre och då speciellt de sista två veckorna. Oron tilltar och nu kan jag inte sova längre. Är det ett tecken på försämring? Detta förbannande ältande som jag har så svårt att ge sjuttsingen i.

Tidigare var det inget problem eftersom jag var så utmattad, men nu när jag fått lugn och vila under lång tid och börjar komma tillbaka blir det liksom motsatt problem. Om nu inte utmattningen kommer tillbaka av allt detta som nu snurrar i mitt huvud… försöker tänka logiskt och inte jaga upp mig…

Pratade en del med syrran igår om detta. Hon stöttar och finns där. Men ändå maler det i skallen på mig nu om både jobb och husläkare samt försäkringskassan. Det är liksom en del av mitt problem sedan tidigare, att jag har svårt att släppa saker och tänka rationellt. Det är som om hjärnan lever sitt eget liv ibland och bara maler på.

Det känns som om jag testas just nu. Kanske skitsaker för andra, men för mig blir det stort och jobbigt. Förhoppningsvis räcker den kraft jag fått tillbaka och att den positiva spiral som finns i mitt liv nu stannar kvar. Detta jävla ältande som ständigt pågår…försöker vara tacksam för att detta inte hände för en eller två månader sedan… då hade jag troligtvis brakat ihop helt!

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

Sövd? No no no... utdragning på hederligt vis den 11/7...vojne vojne Majas morgonpose. #katt #catlover Fika och samtal med terapeut @monalagvik En av de sju dödssynderna.... Dricker mitt morgonkaffe i den finaste muggen. 🇬🇧 🙏= @krumelutten och @tofflisen Ny fin bryggare på jobbet. Bryggs från hela bönor. Starkt och gott...

Twitter

Tweets jag gillar