Författararkiv: Jerry

Om Jerry

Mina ord, välkommen!

Isaks underbara röst

Han heter Isak Danielson med en röst som hookade mig direkt. Mörk, djup och personlig. Ett allvar och ett vemod som tilltalar mig.

Igår släppte han sitt första album ”Yours” med fantastiska låtar som ”Broken”, ”Always””I’ll Be Waiting” och ”Ending” samt ytterligare 6 spår, som alla sätter hans underbara röst i främsta rummet.

Hänförd och njutning på hög musikalisk nivå. Rekommenderas å det varmaste!

Isak Danielson
Instagram
Twitter
Spotify

”Ending” på Nyhetsmorgon 181020

Annonser

På nätterna kommer det

silhouette of man during nighttime

Photo by brenoanp on Pexels.com

På nätterna bearbetas det. Då kommer tankarna och ”framtiden” till mig. Sömnen blir lidande när tankarna kommer. Försöker slå bort, men det går inte. På nätterna kommer det jag slår bort på dagarna.

Måste till något drastiskt i mitt liv. Mår inte så bra av den situation som råder. Dränerad, trött men ändå en kraft som gör att det fungerar. Kanske är jag på väg in i gamla hjulspår igen och ljuger för mig själv?

Byta jobb skulle säkert vara nyttigt för mig efter snart 35 år med samma arbetsgivare. Men jobbet är idag min livlina. Utan mina närmaste arbetskamrater skulle jag inte ha något socialt liv alls och vem vore jag då? Rutiner och att vara behövd i någon mån är en grundbult.

181020 stuga boende

Flytta från Storvreta kommer till mig ofta. Idag bor jag för stort, samtidigt som det är bra för den situation som min yngsta dotter nu befinner sig i. Min son går i skolan som ligger ett stenkast från min bostad och i det finns en stor fördel. Han bor hos mig på halvtid sedan lång tid tillbaka. Men jag mår inte bra i boendet längre. Energierna uppifrån påverkar mig mycket negativt. Situationen har blivit mycket sämre sista månaderna och jag har svårt att vistas hemma.

Det jag har råd med är ett mindre boende, vilket skulle ge konsekvenser för barnen. Samtidigt kan jag inte bo kvar i något som påverkar mig så negativt och i det får jag ångest och dåligt samvete. Vet inte riktigt vad jag ska göra och längtar dagligen till nästa år när grabben går sista terminen i skolan. Stå ut några månader till och börja spana lite på ställen. En 2:a vore drömmen, så nära jobbet som det bara går. Men då blir det som sagt problem med barnen.

181020 himlen

Det smärtar mig att situationen förändrats sedan en tid och att insikter inte finns där. Vet att man inte kan tvinga fram insikt och ageranden, men som det är nu påverkas saker och ting som inte gagnar någon.

För det är så att själv måste jag måste göra någonting snart. Äter och blir bara större. För att jag inte kan/orkar prata med någon så blir det mat istället. Så förbannat medveten om det, men orkar inte ändra på det. Törs inte kanske är ett bättre ord. Så rädd att falla ner i någonting som jag precis kommit upp ifrån. Har 2016 i starkt minne och kanske är det paradoxalt nog någonting jag omedvetet är på väg tillbaka till, just för min rädsla att i djupet berätta hur jag faktiskt mår. Men jag ljuger för mig själv också och intalar mig att allt är så bra så.

181020 ensamhet

Sen ska vi inte tala om ensamheten och längtan som visar sig i tårar och jobbiga tankar nästan varje natt. Att leva på det viset vet jag någonstans är ohållbart i längden. Jag vet så förbannat mycket tror jag och ändå lever jag inte på det sättet. Det hjärnan tror sig veta går sällan i mitt liv att integrera med hjärtat.

181020 lönnlöv

Men det är bara jag som kan göra någonting. Det är jag som kan förändra mitt eget liv, ingen annan. Det ger mig så mycket ångest att inte ha någon som ”räddar” mig längre. Jag står ensam. Patetiskt är bara förnamnet.

Det blir bra

close up of tree against sky

Photo by Pixabay on Pexels.com

Vill krama om, säga att allt blir bra men när människor gång efter annan sviker blir det allt svårare att få bort taggen. Den tagg som förpestar och gör livet till ett stort test hela tiden. När ska det bli lugn och ro?

Barnen är mitt allt och när de mår dåligt, då påverkas jag än mer än om jag själv har några problem. När barnen sviks och blir ledsna, då vill jag bara ta bort det onda och ta över smärtan själv. Det gör ont i mig att se sveken och inte kunna göra mer än att finnas här.

Vill krama om och säga att det blir bra. Att det går över. Det är inte du som gjort något fel, utan en del förstår inte bättre. Det är ingen tröst, eftersom ageranden ibland sätter sig som äckliga tuggummin utan möjlighet till förnuftiga slutsatser.

Mitt hjärta är alltid hos mina barn. Jag kommer alltid att finnas här för dem. Vill krama om och säga att det blir bra. För det blir bra tillslut.

Breidagård – för sista gången

Mitt team på jobbet var på stiftsgården Breidagård i onsdags. Eftersom gården ska säljas var det mitt sista besök på gården.

181017 Breidagård 01

Kocken på gården gör fantastisk mat. Lunchen var inget undantag.

181017 Breidagård 03

Kakelugn, kristallkronor och fina möbler i ett av de fräschaste rummen. Varför gården nu säljs efter 53 år i stiftets ägo kan bara ledningen veta. Mitt tips är dock att det blir för dyrt att driva två gårdar samtidigt i stiftet. De vill satsa på stiftsgården Undersvik som ligger i Hälsingland.

181017 Breidagård 02

Tomten där gården nu ligger köptes 1915 av Johanna Sandén för 3 000 kronor. Hon var prästänka och investerade sedan i en huvudbyggnad som uppfördes året efter. Gården drev hon tillsammans med sina döttrar, fram till sin död 1939.

Stiftsrådet inom Uppsala Ärkestift köpte gården 1965 för 200 000 kronor. Den invigdes 7 februari samma år. I april 1974 invigdes Härbärget och kapellet i januari 2002.

Redan 1999 utreddes gården och då låg verksamheten nere en tid. I december samma år övertog Uppsala stift hela ansvaret för Breidagård. De satsades rejält på gården, men den fick aldrig egen bäring, vilket nu gör att den säljs. Sista dag för bokning är den 30 november 2018.

181017 Breidagård 04

Har varit på gården med många medarbetare genom åren. Dock har jag bara sovit kvar vid ett enda tillfälle för några år sedan.

181017 Breidagård 05

Huvudbyggnaden från baksidan.

181017 Breidagård 06

I Flygeln har jag sovit en gång.

Vi hade genomgång av pulsprofiler och pratade mycket om egenskaper indelade i olika färger. Dagen kändes forcerad och efteråt undrade jag stilla vad vi egentligen hade gjort. Men det var ok, även om jag inte var på topp.

Sista gången på Breidagård fick mig också att filma lite. Det är ett bra sätt att minnas gården. Här kan du se filmen:


Hoppas gården får en ny ägare som månar om gården och vill gårdens bästa. Bryggan och badplatsen är fin och förhoppningsvis förvaltas arvet vidare på ett bra sätt.

En gård att värna om. En gård att bevara.

Vart början förlåtelsen?

landscape mountains sky water

Photo by Josh Willink on Pexels.com

Nu ska jag skriva om någonting som jag tycker är svårt och där jag själv inte lyckats särskilt bra. Det handlar om förlåtelse.

Kan man förlåta alla människor?

Jag vet faktiskt inte. Det är väldigt svårt att i djupet av sitt hjärta och att verkligen mena det. Man kan förlåta för att själv komma vidare och kunna kasta gamla negativa känslor, men om man inte känner att man har sådant inom sig, behöver och kan man förlåta då?

För några jular sedan träffade jag min pappa på stan. Då var jag inne i en period då jag såg mer ljust på tillvaron och människorna. Tog mod till mig och gick fram till honom och ”förlät”. Då kändes det bra för mig att göra det, men hans reaktion var den väntade. Han förstod inte vad jag menade och i det gick sedan åren. Känslan höll sig inte eftersom hans sätt fortsatte med hat och ett sätt som fick mig att återigen avsky honom.

Några månader innan min pappa dog ringde han mig. Han var som vanligt berusad och skällde ut mig efter noter. Det ena efter det andra okvädningsorden om mig som person fick han ur sig. Av någon anledning la jag inte på luren, utan lyssnade klart tills han blev tyst. Det sista han sa till mig då var att jag minsann inte skulle få vara med på hans begravning.

Då och där kändes de orden om förlåtelse jag gav honom några år tidigare som helt bortblåsta. Då och där bestämde jag mig att aldrig mer ha med min pappa att göra oavsett vad som hände. Då och där var jag så förbannad på honom och att han fortfarande inte förstod hur illa han hade gjort mig genom åren.

När han dog var det ingen som brydde sig om honom. De ringde mig och min syster och vi ville inte ha med honom att göra. Det innebär att han inte fick någon begravning och inte någon gravplats. Han hade ingen som brydde sig om honom och när det handlar om min pappa är jag inte förvånad. Myndigheterna vet inte ens när han dog. För en som är utomstående kan det låta tragiskt och väldigt märkligt att jag och min syster agerande som vi gjorde. Men till er vill jag bara säga, att ni har inte varit med på vår resa med vår pappa. Ni vet inte hur han faktiskt var genom alla år. Har ingen anledning egentligen att förklara mig för någon om varför det blev som det blev, men han förtjänade inget annat än det han nu fick.

Blod är inte tjockare än vatten i fallet med vår pappa. Han avsade sig tidigt att vara min pappa genom att se på mig med avsky och alltid enbart ha sina egna intressen i fokus de få gånger han sökte kontakt. Jag gav honom så många chanser genom livet, men han kunde inte eller ville inte ta dem om det inte var på hans villkor. Han var aldrig min pappa, den som fanns där, den som stöttade och uppmuntrade mig och den som älskade mig för den jag var. Han sa aldrig att han älskade mig i nyktert tillstånd. Aldrig!

Ändå sitter jag här med dåligt samvete och det gnager i mig att det blev som det blev. Inte varje dag, men ibland tänker jag på pappa och den usla relation vi hade. Hur jag trodde mig ha förlåtit honom den där julen för många år sedan och hur arg jag blev efter vårt sista samtal några månader innan han dog. Hur envägskommunikationen enbart var ilska och hat gentemot mig. Och ändå sitter jag ibland och tänker på honom. Det är nog mig det är fel på, som inte kan inse att han är värd det öde som nu blev. Att han verkligen hade bäddat för sig på det sätt som detta livet slutade för honom.

Förlåtelse är nog svårt om man inte har förlåtit sig själv. För den man är och att man gjort misstag i livet. Vet att det inget ger att älta och dra upp gammalt negativt tankemönster och jag har nog blivit bättre på att inte göra det, men det finns fortfarande spår av självhat kvar inom mig. Hur fan ska man kunna förlåta andra om man inte kan förlåta sig själv?

Min pappa gjorde inte saken bättre under mitt liv, utan snarare tvärtom. Han spädde på den syn jag hade på mig själv genom sitt agerande under alla år. I det gjorde att jag aldrig mer ville ha med honom att göra. Visst fan är det en sorg och ett ärr i det hela.

Förlåtelse är svårt. Vart börjar förlåtelsen? Har väldigt svårt att kunna förlåta alla människor som gjort mig illa. Men jag strävar efter att se över mitt eget sår jag fått och förstå varför en del agerar som de gör.

Födelsedag i två dagar

Grattis Frida på din födelsedag! Nu går du mot ett kvarts sekel… (;-)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Frida har fyllt år och vi firade henne i dagarna två. I söndags kom familjen för fika och middag. Anna hade med sig flera paket och sjöng även en trudelutt i dörren för den blivande 24-åringen.

Dagen efter firade jag henne med traditionellt morgonfirande där hon fick mina paket. Försökte mig också på lite skönsång för födelsedagsbarnet… Två klädesplagg från Monki samt en liten slant på kontot.

klas hallberg

På kvällen bjöd jag henne på ”Hela Sverige hånglar” med Klas Hallberg Uppsala Konsert & Kongress (Musikens hus) och det var både roligt och allvarsamt. Allvar och humor i en salig blandning. Vi blev påminda om det positiva i världen och att lite oftare våga säga ”Vad fin du är i håret”. Både SJ, Trafikverket och Svenska kyrkan fick sina fiskar varma när Hallberg kom igång… (;-)

Innan det var det hämtmat från Vreten där födelsedagsbarnet önskade sig Ostburgare med strips. Efter Hallberg avslutade vi kvällen med lite mys framför TV:n där Frida hade önskat Cheez Balls.

Kom i säng i hyfsad tid och var glad inombords att det gick bra allting och att Frida verkade nöjd. Det är för mig det allra viktigaste.