Maxi 15 augusti 2004 – 20 april 2018
Annonser
Författararkiv: Jerry
Femetta & nojigheter
En riktig femetta firades idag!
Den riktiga födelsedagen var den 11 april, men då jobbades det och var vardag. Svårt att få ihop timmarna för ett firande, så det fick bli idag. Vi bjöds på en härligt blöt och färsk tårta med vit marsipan, chokladpudding och körsbärssylt. Till det kaffe, runda smarriga wienerbröd samt kakor.
Elias och jag hade med oss ett litet fyrkantigt paket till födelsedagsbarnet. Fyra små men ack så tjusiga elefanter i guldigt utförande. Anna älskar elefanter och nu fick hon fyra tillskott till samlingen. Det är svårt med presenter numera, men en elefant kan aldrig slå fel till barnets moder som nu samlat på de stora djuren under många år.
Tidigare på dagen hade Annas pappa varit och firat sitt barn med bland annat tulpaner och en chokladask.
Vi uppdaterade oss alla om nuläget och besöket varade i drygt två timmar. Tack för gästfriheten Tofflan och Anna! Ni är guld värda på många sätt och vis!
Maxi fyller 14 år om några månader. Kanske är det jag som nojar på för hårt när han förändras och åldras? Jag kanske överdriver och är återigen en Drama Queen? Jag vet faktiskt inte, men jag får en sådan jobbig känsla just nu gällande Maxi.
Blev ledsen och var nära till gråten när jag googlade om åldrande katter, även om jag vet att det är helt naturligt och att vi alla den vägen ska gå. Men min Maxi, som funnits där under stora delar av den jobbiga resa jag gjort de sista 10 åren… … ska han nu liksom börja bli dålig och inte orka så mycket mer?
Han har smalnat av, dricker mycket vatten och sover mer än tidigare. Det är det negativa. Men samtidigt äter han och gosar som vanligt. Men allt går sävligare och han har blivit tröttare. Det började redan i höstas då jag tyckte mig upptäcka att han inte var sig lik i perioder. Sen försvann det och nu detta som gått ganska fort med avmagring och trötthet. Vet inte vad jag ska tro, och kanske nojar jag mer än jag behöver för det som ändå är oundvikligt. Jag vet inte riktigt. Hade han varit sjuk hade det visat sig på lite andra sätt om jag ska tolka det jag läst på rätt sätt. Dragit sig undan, slutat äta och bete sig konstigt rent allmänt.
Idag köpte jag räkor åt honom för att jag ville att han skulle få någonting som han verkligen tycker om, samtidigt som jag skulle få ett test på om han börjat tappa aptiten också. Han fick halva burken och åt nästan upp alla räkorna. Det ser jag ändå som ett gott tecken.
Sen hände följande när jag släppte ut honom:
Kanske är det så att jag nojar för hårt, för tidigt så att säga? Nu har han kommit in och sover. Han är ju ändå snart 14 år och precis som oss människor åldras vi olika snabbt. En del blir väldigt gamla och en del dör tidigare. Vi är alla unika själar med olika vägar att vandra.
Felix som var nära döden 2011 märks det då ingenting på, trots att de är lika gamla. Han är precis som vanligt. Det trodde jag inte för några år sedan, men Felix är verkligen en överlevare av stora mått. Men som sagt, Maxi kanske kommer igen, inte som förr men ändå ett tag till. Kanske är det bara det naturliga ”åldrandet” som jag nojar över?
Utblick från min ankdamm
Svenska Akademien borde döpas om till Cirkus Svenska Akademien. Det är ett märkligt skådespel som pågår och på torsdag lär det väl bli nya vändor i spelet.
Vad jag förstår beror krisen på att den tidigare ständige sekreteraren Sture Allén stoppade huvudet i sanden redan 1996 när det kom fram vad ”kulturprofilen” redan då gjort vad gäller sexuella trakasserier. Sen har 18 kvinnor till satt sig på de anklagades bänk.
Genom hustrun Katarina Frostensson hade han dessutom fri tillgång till information bland annat om vilka som skulle få Nobelpriset i litteratur. På det en massa förmåner som i vissa fall vad jag förstår gick över gränsen på vad som är tillåtet.
Sara Danius 2017 Bild: Frankie Fouganthin
Under åren så har huvudet inte tagits upp förrän den världsomvida #meetoo-rörelsen drog igång i mitten på oktober 2017. Då gick det liksom inte längre att skydda ”kulturprofilen” vilket den senaste ständige sekreteraren Sara Danius begrep. Det blev tillslut hennes fall när hon försökte röra om i den gubbröra där det inte ens gick att få ner sleven. Hon kom ingenstans och drog flera med sig i fallet som också stod där med sina alltför tunna slevar.
18 frågor och svar som förklarar krisen i Svenska Akademien. (Expressen)
Konstverket är skapat av Carolina Falkholt.
En blå penis upprör vissa men när det kallas för konst då är det mesta tillåtet. Moralpaniken där gamla kan svimma och barn inte klarar av att se mannens könsorgan på detta viset florerar bland vissa. I dessa #meeto-tider är det lite märkligt ändå hur den blåa jättesnoppen kom upp överhuvudtaget. Den har nu vandaliserats och lär plockas bort de närmaste dagarna där den hänger på Kungsholmen i Stockholm. Det är nog lika bra det.
Ryssland tycker jag har tappat det helt de senaste åren. De var i mitten på 90-talet iväg mot någonting som ändå kunde kallas för demokrati, men med Putin har den vägen stängts nästan helt. Landet hade kunnat fungera bra demokratiskt och vara en stor del av det öppna och fria demokratiska samhällena, men tyvärr har landet lierat sig med Syrien och Iran i den pågående konflikten där alla metoder är tillåtna för att diktatorn ska sitta kvar. Eller som Marcus Oscarsson sa i Nyhetsmorgon häromdagen:
”Putins närmast allierade är alla brutala regimer”
Det är komplicerat och det är svårt att förstå varför de inblandade reagerar som de gör, men använder man kemiska vapen tycker åtminstone jag att en gräns är nådd. Sen kan man ju fråga sig vad USA, Storbritannien och Frankrike har där att göra? Men den frågan gäller i lika hög grad Ryssland. Rent hypotetiskt kan man fundera kring vad som hade hänt om inga andra länder lagt sig i konflikten från början?
Oavsett, så är det befolkningen som drabbas och lider. De verkar inte ha något värde alls i det syriska inbördeskriget som nu pågått i mer än 7 år. Att ta del av det Wikipedia skriver om kriget är fasansfullt och går inte att ta in:
”Minst 340000 människor har dödats och över tolv miljoner människor, vilket är mer än halva Syriens befolkning, har drivits på flykt. Minst 600000 syrier lever i dag i belägrade städer och samhällen, med begränsad tillgång till mat, medicin och sjukvård.”
Tänker hur privilegierad man är som slipper allt detta elände. Ens små problem blir futtiga i sammanhanget.
Fullerö Hage 14 april 2018
Äntligen kom jag iväg till Fullerö Hage. Tog för mig en superlång promenad och passade samtidigt på att fota och filma bygget av en helt ny stadsdel strax utanför Uppsala. Det är fascinerade att se hur det förändras hela tiden.
På något konstigt sätt trivs jag där bland all bråte, material och det som pågår. Man känner hur det växer och sakta men säkert fylls det på med mer själar och energier.
I anslutningen mot väg 290 så håller de nu på att bygga en mack.
De har också planterat några slags träd i rad på höger sida när man kommer från väg 290
Förbi rondellen gick jag till höger och sen svängde vänster. Då ser man baksidan på dessa hus. Dess framsida ligger mot rondellen.
Husen till direkt till höger efter rondellen har fått ny vit fasad sedan jag var i Fullerö Hage sist. Under 2018 är det inflyttning i de 218 bostäderna som har byggts av SPG.
En bit in till vänster så står dessa i mitt tycke ganska fula hus. Allt som allt är de 42 stycken och området kallas för Hussvalan. Flera av dem är redan bebodda, men det är inte en fasad som tilltalar mig. Ser liksom ofärdigt ut på något vis.
När jag hade gått en bit och sen vände mig om ser utsikten ut på detta viset. När man gått förbi husen längst bort kommer en del större vita hus där det flyttat in människor. Det området kallas för Stensvalan där det finns 22 trävillor från Myresjöhus och A-hus. Första familjen flyttade in redan i oktober 2017.
Det är olika sorters hus i olika färger. Om några år kommer det att vara en livlig plats.
När jag gått ytterligare en bit in i Fullerö Hage kommer detta hus. Det ser ut som ett litet radhus med fyra ingångar. De håll på och borrade när jag gick förbi så klart är det inte. Området heter Trädgårdsterassen och ska innehålla tre olika typer av hus, radhus, etage-radhus och takterrass-radhus som kommer att ha trädgård på taket. Låter ju helhäftigt.
Foto mot nedre Fullerö Hage. Här kan man se tre olika områden på samma foto.
Panghus har byggt 52 bostadsrättsvillor som påminner om kartonger. Men jag tror att det är häftiga inuti.
Gick ytterligare en bit och såg dessa radhus som jag inte minns sedan tidigare. Fortsätter jag att gå kommer jag till bron som går över järnvägen mot Gävle.
På väg mot Storvreta igen på andra sidan järnvägen. På vissa ställen var det en hel del snö kvar.
12 749 steg och 9,4 km är mycket för mig i dessa tider. Är nöjd att orken fanns där och sen naturligtvis att Moder Natur bjöd på så fantastiskt fint väder så det gick lätt att gå.
Bloggat om Fullerö Hage
21 januari 2018
16 mars 2017
Filmer Fullerö Hage
14 april 2018
20 januari 2018
4 november 2017
16 september 2017
17 mars 2017
Njutningsdag
Idag har gubben njutit!
Ja, inte av att valrörelsen hade startat och att såssarna belägrade delar av Stora Torget i Uppsala, det njöt jag inte ett dugg av.
Det jag njöt av var givetvis solen och att både stad och växtlighet vaknat till en del ur vinterdvalan. Många passade på i solskenet att äta sin lunch ute idag.
För mig är Stora Torget Uppsalas mitt. Nu vet jag inte om det är på detta viset, men det känns som om det är det centralaste man kan komma av Uppsala. Bilden ovan är också en klassiker, Drottninggatan mot Carolina Rediviva.
Idag var det dags! Men först mot kvällen när det i solen var över 17 grader ett tag. På väg till den lokala butiken så blev det lättklätt med kavaj för första gången i år. Härligt!
Grannens katt ligger och solar i blomlådan. Så söt så.
På jobbet så donade jag med stiftsbrevet och det var riktigt roligt. Nu hoppas jag bara att ordinarie redaktör C inte gör om allt på måndag… hehe… hon kom hem från Japan häromdagen och jag är så nyfiken på hennes reseberättelse och hur det var.
Elias har kommit. Vi käkade hamburgare och har nu fredagsmys. Det är livskvalité det. En riktig njutningsdag sanna mina ord.
Åldrande & bättre på jobbet
Vid Resecentrum står detta stora träd just nu naket och bara väntar på värmen. Bilden togs igår när jag satt i solen och väntade på bussen. Innan hade jag varit på lunch med goda vännen Clabbe.
Det blev en kort arbetsdag eftersom jag före lunchen träffade C för andra gången. Hon är bra och jag har förtroende för henne när vi kryssar mellan mina delpersonligheter enligt psykosyntesens idealmodeller.
Det är inte ofta jag fångar alla tre katterna på samma kort. Här sover de ganska nära varandra i soffan.
Tyvärr börjar Maxi visa oroande tendenser som indikerar på att han inte mår riktigt bra. Jag ska avvakta lite till innan jag tar honom till veterinären, men det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag då inte riktigt vet vad som kommer att hända med honom. Så länge han äter, kurrar och inte dra sig undan avvaktar jag, men han har smalnat av en del och så för jag för mig att han dricker mer vatten än vanligt. Tycker också att han är sävligare och mer trött än tidigare. Allt går liksom lite sakta, men jag ser inte att det är fel på balansen eller att han verkar konstig. Är lite orolig för att det är saker som det inte går att göra så mycket åt. Han fyller 14 år den 15 augusti.
Vi har haft några riktigt fina dagar nu. För andra dagen i rad blev det utefika både vid förmiddagsfikat och lunchen. I solen värmde det på riktigt fint. Vi var inte så många som vågade ut, men både Eva och Mats gjorde mig sällskap.
Hon kommer att bli en av mina närmaste arbetskamrater på den ena halvan av min tjänst. Det handlar om administration och flera olika system som vi ska ta hand om tillsammans. Personalsituationen på jobbet har ändrats under våren och flera problem måste lösas. Måste säga att saker och ting börjar komma ”på plats” på ett riktigt bra sätt och jag trivs bättre än på flera år. Visst kan det vara jobbigt att tänka för mycket på allt som kommer till och att ansvaret ökar, men samtidigt jobbar vi så bra tillsammans i den administrativa gruppen där chefen varit så stöttande, att det också stimulerar mig och gör att jag vill göra det bästa jag kan för att få allt att funka utifrån det jag kan påverka. Får man förtroende, ansvar och pushning från sin chef som jag inte upplevt tidigare, då växer jag. Då vill jag dra mitt strå till stacken helt enkelt så gott jag nu kan.
Mitt medvetande har förändrats och kanske är det inte något som jag ska grubbla över. Att jag åldras samtidigt som jag klarar av att vara i nuet på ett litet annat sätt är nog de största anledningarna. Ibland skrämmer det mig, men lika ofta är det på ett sätt skönt att inte riktigt vara ”med” på samma sätt som förr. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det på något annat sätt och nej, det handlar inte om demens eller att jag börjar bli än mer virrig än vanligt.
Förkyld och snorig har gjort att Elias inte gått i skolan den här veckan. Han är hos sin mamma och vi får se om han orkar ta sig till mig i morgon eller om det blir i helgen. En mamma som ändrade siffror igår och som jag ska fira på söndag. En riktig femetta om du frågar mig! (;-)
