Minnen från förr

Dessa bilder har jag fått av moster Inger, tack för dem!. Hon skickade dem häromdagen och det är fascinerade att titta på dem. Kanske beror det på att jag själv blir äldre, för detta att ”gå ur tiden” och liksom inte finnas mer fascinerar mig, Åtminstone inte på det sätt senaste livet var. Man liksom försvinner ur tiden bara.

Kan ibland tänka på de som föddes på 1800-talet och numera lever ingen. Alla är borta och det är naturens gång, jag vet, men tanken på att allt liksom bara försvinner kan vara tuff när min tro på reinkarnation sviktar. För det gör den vissa dagar, medan under andra är det helt självklart att vi vandrar vidare, liv efter liv.

Mormor Britta och morfar Isidor gifte sig 3 oktober 1942 och var på papperet gifta tills den dagen morfar dog 1979. På bilden hade de träffats och var 15-16 år, så den måste vara tagen i mitt på 30-talet. Fatta, 85 år sedan!

Mormor minns jag som en mild och ganska tillbakadragen människa. När vi telefonerade kommer jag ihåg hennes långa utragna sätt att prata.

Morfar brydde sig aldrig om sina barnbarn. Minns inte mycket av honom mer än den gången vi kom upp till hans lägenhet i Gottsunda. Misär, spritflaskor och en lukt som jag aldrig glömmer. Isidor Sixten Pettersson, född den 28 september 1917, död den 11 december 1979. Britta Pettersson, föddes den 30 september 1919., död 17 maj 1999.

Bilden är från 1949 och föreställer min äldsta moster Berit till vänster, samt min mamma Ann-Britt. Den 23 oktober 1947 föddes Ann-Britt Margareta Pettersson. Hon var nummer två i en syskonskara på tre tjejer, där Berit alltså var äldst. Minstingen hetter Inger.

Berit Lindqvist föddes 1942 och dog den 3 oktober 2011 efter att i mina tycken haft ett ganska tragiskt liv. Livet hade varit så tufft mot henne och hon kämpade så genom många år.

Men det klart, min mammas liv var väl heller ingen dans på rosor om man nu ser i backspegeln.

På 40-talet byggde Isidor ett eget hus till sig och familjen som fick adressen Tegelgatan 61 i Uppsala.

För första gången ser jag hur det såg ut på baksidan av Tegelgatan, tack vare en bild från moster Inger. Tankarna på hur de levde när hon var ung tar fart. Fantasier om hur det var i deras vardag och hur de bodde.

Bilden ovan måste vara från i mitten på 50-talet. Moster Berit, mormor Britta och moster Inger. Kan det vara framför huset i Bergsbrunna som de flyttade till efter Tegelgatan tro?

En fin bild från mormors sista hem på Äspholmsvägen i Skärholmen. Den lägenheten minns jag mycket väl och jag tror att denna bild är från den ”berömda” 60-årsfesten 1979 då mormor firades med flygande kaffekoppar och krossad vardagsrumsdörr. Det blev sådan röra att polisen kom och lugnade ner deltagarna. Oförglömligt ur flera aspekter för en grabb på 13 år.

Till vänster mamma Ann-Britt och i mitten födelsedagsbarnet och till höger moster Inger.

Tidens tand, gå ur tiden och bara försvinna. Som om det aldrig hänt. På vägen får vi försöka vara här och nu och ta tillvara på det som sker i ögonblicket. Även om det ibland är lätt att fastna i gamla bilder och låta tankarna försvinna in i nostalgin och det som en gång var.