Mormor 100 år

Mormor i mitten på 30-talet.

Min mormor Britta Pettersson skulle idag ha fyllt 100 år om hon hade varit i livet. Hon föddes den 30 september 1919.

Hennes pappa hette Karl-Bernhard och hans historia är i sig spännande. Blev lämnad utanför ett gosshem som nyfödd och slutade sen själv som föreståndare för samma hem. Hans pappa, alltså min mormors farfar var sjökapten som fick Karl-Bernhard med en piga. Hon ville inte ha barnet och lämnade honom utanför gosshemmet. Detta var 1885. Karl-Bernhard blev nästan 90 år och dog 1975.

Hennes mamma hette Judith och hon föddes 16 juli 1886 och dog 87 år gammal 13 december 1973.

Mormor (till höger) med sin syster Sonja 1935.

Mormor hade två syskon, Georg och Sonja. Sonja dog samma år som Britta 1999 och blev 86 år eftersom hon föddes 1912. Den äldre brodern Georg föddes tre år tidigare 1909 och dog 2005 96 år gammal.

Mormor träffade sin man, min morfar, Isidor Pettersson redan i 15 års åldern. De jobbade på samma ställe hos Nymans cyklar och sedan Ekeby keramik några år senare.

Mormor fick tre döttrar med Isidor varav en är min mamma. Moster Berit var äldst och föddes 1942 när mormor var 23 år. Hon avled 2011. Mamma Ann-Britt föddes 1947 och dog 1981. Yngst var moster Inger som föddes 1951 och hon är fortfarande i livet. Mormor var även gravid en fjärde gång men fick då missfall med en pojke i 21-22 års åldern.

Isidor jobbade alltmer och mormor tog hand om hem och barn. Han drack mycket med kompisarna och de satt ofta vid köksbordet och blev fulla vilket mormor inte alls gillade. Hon blev aldrig slagen fysiskt, men det var många gånger som morfar skrämde mormor genom sitt sätt att vara och prata med henne. Isidor dog av alkoholrelaterade orsaker redan 1979 endast 62 år gammal.

Mormor, moster Inger, mamma och mormors syster Sonja år 1962.

Mormor och morfar hade egentligen inte så mycket gemensamt och morfar var inte romantiskt lagd för fem öre. Han kom aldrig hem med blommor utan för honom var det mer normalt att gå till slaktarn och ge mormor ett paket grisfötter i present som han hade kommit över billigt. De gifte sig 3 oktober 1942 och var på papperet gifta tills den dagen morfar dog 1979.

Fyra generationer 1966. Lilla jag, mamma, mormor och gammelmormor.

Mormor fick ta hand om barnen och tillslut tröttnade hon på livet med morfar och flyttade till Stockholm 1963. Hon hade bara med sig en resväska där alla tillhörigheter fanns. Hon flyttade dock tillbaka till Isidor efter att ha jobbat på ett tvätteri under en tid. Kanske var det så att det blev för svårt och var för fattigt att klara sig på egen hand? I det kan jag bara spekulera, men det jag vet är att hon inte blev kvar i huset på Tegelgatan så länge. Att leva ihop med en alkoholist och dessutom ha ansvar för tre barn gick inte i längden.

Barnen flyttade ut så fort de kunde. Berit med sin Bertil, mamma träffade min pappa 1965 och Inger flyttade till andra släktingar under en tid.

Mormor 1966.
Mormor 1988

Tillslut flyttade mormor till Skärholmen och träffade där Henrik Arlbrant. Han var en pensionerad körsnär från Tranås och var mycket lynnig och nyckfull och då speciellt när han drack. Precis som Isidor var han alkoholist och inget bra för mormor egentligen, men de levde tillsammans ända tills Henrik dog 1993, även han av alkoholrelaterade orsaker.

Min mormor dog den 17 maj 1999 i komplikationer av kallbrand i ena foten orsakad av för mycket rökning genom åren. Det var oväntat och hastigt att det skulle gå så illa för henne på det sätt som skedde. Hon blev alltså 79 år gammal. Begravningen minns jag som ljus och fin och på något sätt kändes det som om hon var med. Har nog aldrig varit med om en sådan begravning varken förr eller senare.

Träffade mormor flera gånger i hennes hem på Äspholmsvägen i Skärholmen.

Vid ett tillfälle pratade vi om döden och då lovade hon mig att ”komma tillbaka” och visa mig att livet inte tar slut när man dör. Detta var i mitten på 80-talet och ingenting hände förrän många år senare. Den 28 september 2013 fick jag ”träffa” mormor igen vilket för mig var märkvärdigt. Efter denna upplevelse är känslan stark i perioder att hon fortfarande är med mig även idag.

Mormor var en mild och mjuk människa som tyvärr var ganska styrd av de karlar hon levde tillsammans med. Den ena värre än den andra där flaskan var det allra viktigaste. När vi pratade i telefon hade hon ett härligt sätt genom att ofta upprepa det jag sade på hennes sätt som jag inte ens kan beskriva med ord. En rolig egenhet som en dag som denna är någonting jag tänker på.

En av de sista bilderna på mormor 1999.

Idag fyller alltså mormor 100 år! Kan se henne sitta och mysa med en kopp kaffe och ett glas konjak. Grattis kära mormor! Grattis Britta Pettersson där i din himmel.