Mammas födelsedag

Mamma 1949
Mamma 1949.

Den 23 oktober 1947 föddes Ann-Britt Margareta Pettersson. Hon var nummer två i en syskonskara på tre tjejer.

1949_01 Mamma

Hennes mamma hette Britta och hennes pappa Isidor. De två bilderna är från 1949 då mamma är 2 år.

1950-tal Mamma

På 50-talet byggde Isidor sitt eget hus som fick adressen Tegelgatan 61 i Uppsala och flyttade dit med sin familj. Anteckningarna är från den enda fotobok jag har från min mamma. 80% av alla bilder är borta, men några finns kvar och de är några av dessa som finns i detta inlägg.

1962_Mamma

1962 konfirmerades min mamma, då 15 år gammal. 1965 träffade mamma min pappa. Hon var då 18 år gammal. Jag föddes i november. Mammas första barn.

Idag skulle hon ha fyllt 69 år om hon hade valt livet före döden. Mamma levde alltså mellan åren 1947-1981 där hon under sista året bara var med till den 3 januari.

Vissa händelser är som fastgjutna i mig. Synen på mammas val förändras genom åren, så är det, men saknaden är lika stark som den alltid har varit. Känner mest en ledsamhet över att jag aldrig fick lära känna henne ordentligt i det här livet.

När hon dog mindes jag hennes skratt ett tag efter, men tillslut så försvann även det. En sorg att tappa detta. Skrattet tröstade. Nu är det som det är och jag minns henne som livgivare. Det är vackert så efter allt som hände henne i det här livet. Det var en plågsam resa för henne de sista åren.

Det är som ett annat liv, en annan värld de åren jag fick med mamma. När jag dessutom i hela livet har haft en frånvarande pappa som valde flaskan före sina barn, har det varit lite krokigt här och där under åren.

Terapin kring detta är slut och över. Nu är jag här 2016 och tänker bara minnas min mamma på ett sätt som gör mig gott.


Mamma 1967

Mamma är med och ser allt detta. Det vet jag. Ett par gånger har hon också visat sig efter sin död. Det räcker för mig att förstå att vi kommer att träffas igen. Vissa dagar vill jag inget annat. Få lägga mig i hennes knä och gråta ut. Det är inget att hymla om, så är det.

Idag skulle min mamma fyllt 69 år. Tänker på hur jag skulle agerat om hon hade varit i livet. Går inte att låta bli en dag som denna. Tror inte ens att jag skulle vara där jag är nu om hon hade valt att fortsätta. Spekulationer, jag vet men det är min känsla.

När jag själv nu blir äldre är saknaden på ett annat sätt än tidigare. Hålet eller vad jag ska kalla det för blir tydligare på ett annat sätt. Saknaden kommer aldrig att försvinna oavsett vad de så kallade experterna säger. Det är ett hål som aldrig kommer att läka helt. Plåstret är borttaget, men märket kommer alltid att finnas där. Men som sagt, terapin kring detta är över och förbi.

Några utdrag om mamma från min så kallade Livsbok vill jag ändå bjuda på:

Mamma var mer självständig, argsint och skulle ha sin vilja igenom. Hon fick tidigt glasögon för att hon skelade. Hon kastade dem i backen ofta och det gick sönder då och då.

På ett annat ställe skriver jag:

En sak vet jag och hade jag inte fått den kärlek som min mor gav mig de första åren, då hade jag inte skrivit dessa rader idag.

Men jag har sörjt henne genom alla år. Hon har liksom alltid fattats mig. Tyvärr så var det så, att min sorg i början alltid kom när jag var berusad. Jag släppte aldrig ut någonting nykter. Så var det under lång tid.

Grattis älskade mamma!

Fy fan vad jag saknar dig! Snart ses vi igen! Hoppas din mamma och pappa sjunger för dig idag och att syster Berit är med dig denna dag, den 23 oktober 2016. Ett ljus ska brinna för dig hela dagen och Elvis ska spelas! (;-)

Annonser