En tradition hölls vid liv även detta år och det var att yngsta dottern och hennes O kollar på eurovisionfinalen med mig. Bjöd dem på pizza från den lokala restaurangen.

Vi hade en mysig kväll och det viktigaste för mig var att få träffa dem, vilket gjorde att finalen faktiskt blev sekundär detta ”röriga år” där det kändes som om det handlade om allt annat än musik. Olust och en känsla av att det spelar ingen roll hur det går präglade Eurovision Song Contest för mig i år.

Det positiva var upplägget och programledarna Petra Mede och Malin Åkerman, vilka proffs. Tycker faktiskt de är de bästa programledarna genom alla åren som jag har tittat på dessa finaler. Minns inte att någon andra har hållit en sådan hög kvalité genom tre sändningar. Snyggt jobb!

Sen var det roligt att Björn Skifs dök upp i inledningsnumret. Carola lyser som vanligt mest av alla och denna gång var det inget undantag när hon tillsammans med Charlotte Perrelli och Conchita Wurst hyllade ABBA genom att sjunga ”Waterloo”. Så bra!

Min favorit bland bidragen var Frankrike som representerades av Slimane som sjöng ”Mon amour”. Vilken känsla och vilken röst! Han slutade på en fin 4:e plats. Två andra favoriter för mig var Cypern och Österrike som är musik som tilltalar mig, men tyvärr inte så många andra (;-).

Marcus & Martinus med ”Unforgettable” klarade sig bättre än vad förhandstipsen sa. En helt ok 9:e plats för bröderna får väl anses som godkänt. Men de var aldrig med i toppen, men fick ändå en 12:a och det var av Tysklands jurygrupp.

Vann gjorde Nemo med sitt bidrag ”The Code” som hos mig inte var någon favorit. Bidraget fick 22 tolvor av 36 möjliga från jurygrupperna, vilket lade grunden för segern eftersom folkets röster placerade låten först på 5:e plats. Det var tredje gången Schweiz vann och första gången sedan 1988 då Celine Dion tävlade för landet.

Resultatet i sin helhet:

Som jag skrev tidigare var detta ett år då det handlade om det mesta förutom själva musiken. Tack vare det kände jag inte lika mycket för årets tävling som jag brukar. Min förhoppning är att det om ett år i Schweiz handlar mer om musiken och inte någonting annat.