Idag fyller älskade Maja 9 år! Hon kommer från Gnarp och flyttade till mig den 21 juli 2015. Äldsta dottern gjorde denna film vid hennes ankomst:

Så liten och nyfiken på mina andra katter Maxi och Felix som då var i livet. Kär katt har många namn och under åren har hennes smeknamn varit bland annat Majsan, Majvor, Majsisen, Majsis, Majzuss, Sisen och Sislass men oftast säger jag bara Maja. (;-)

När hon verkligen vill ha något ställer hon sig som på bakbenen och vevar med framtassarna. Det har jag inte sett hos någon annan katt. Det har hon alltid gjort och gör så även idag när hon vill ha någonting. Se den dagsfärska filmen så förstår ni:

Får för mig att hon inte riktigt trivs i stan. Tror att hon känner sig begränsad, vilket hon visar mig med att hon ofta vill gå ut på baksidan. Har gått ut med henne några gånger nu med sele, men det är för henne alldeles för korta stunder. Det märker jag eftersom hon vill gå ut mer än vad jag har tid med. Vet inte riktigt hur detta kommer att sluta eftersom jag bredvid mig har en granne som också har en katt och det har hintat om att de inte vill se Maja gå fritt i området. Det är väl rädda för att hon ska ta över reviret… så det känns ju sådär att veta om detta. Nu vet vi ju inte om det kanske skulle gå hur bra som helst, men man vet aldrig…

Märker också skillnad mot Storvreta att hon vill busa mer med mig. Det kan jag förstå och jag försöker så mycket jag bara orkar med att busa och ge henne uppmärksamhet. Cat-TV som var så populärt när vi flyttade hit har hon delvis tröttnat på. Ibland kollar hon, men inte alls som i början när jag ”kom på” att underhålla henne med videos från YouTube.

Maja är väldigt viktig för mig och känner jag att hon mår sådär och det blir ohållbart detta i längden, då kommer jag att leta mig härifrån. Att bo mitt i stan har visst sina fördelar, men också nackdelar såsom saknaden av ett skogsområde i närheten. För Maja vore det fint att bo lite mer i utkanten av Uppsala och som jag känner idag är det något som jag själv kan tänka mig. Att hon kan komma och gå som hon vill. Om inte annat vill jag ha det lite större, ett rum till skulle räcka, så man kan stänga om sig när man ska sova. Nu är allt i ett enda stort rum och min önskan är att ha ett eget sovrum.

Här kommer ett par dagsfärska bilder på 9-åringen:

Grattis älskade Maja, hoppas du är mitt sällskap i många år till!

Alla min bloggposter om Maja finns här!