Kategoriarkiv: bilder

Utmana, våga och gå emot

I morgon lämnar jag över allt som har med data och telefoni att göra till min efterträdare på jobbet. Det sista har jag samlat ihop på mitt skrivbord, så får hon ta det hon vill ha. Det är mycket som jag tror kan kastas. Lite vemodigt känns det eftersom jag sysslat med data sedan 1996. Men jag försöker se det som kommer och det nya som jag ska få lära mig på ett positivt sätt och någonting som kommer att utveckla mig i arbetet.

Hade medarbetarsamtal med min chef idag. Det kändes väldigt bra och det går att prata med henne om det mesta. Hon är väldigt transparent och vill alltid hitta lösningar som är det bästa för mig. Kan säga att hon är väldigt viktig för mig just för att hon tror på mig och genom detta får mig att kämpa än mer. Mitt jobb är, som jag sagt tidigare, väldigt viktigt för mig och utan det vete fåglarna hur det skulle gå. Att då också ha en chef som pushar och hela tiden ger mig energi, det är en oerhörd förmån.

Idag åt jag lunch med Tofflan. Hon bjöd mig eftersom jag ändrade siffror förra veckan. De hade världens godaste buffé med sallader och sådant man ska ha till maten. Det hade räckt bara det, men sen var det en god pastarätt till huvudrätt. Det var en fin gest av henne.

Det kändes väldigt bra att få sitta och prata direkt med henne. Ibland blir tolkningar om skeendet skeva och konstiga om det inte kommer direkt från den det berör. Tänk att jag alltid har så svårt att lära mig det, men jag är glad att jag fick denna inbjudan från henne. Tycker det visar på att hon är en ”lärare” för mig i livet om känslor som både är positiva och negativa.

Promenaden till henne på Segerstedthuset tog exakt 17 minuter från mitt jobb. För en tjockis som mig var uppförsbacken vid slottet mördande, men jag kämpade på. Tog en del bilder som du kan se i bildspelet nedan:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Att prata, samtala utan att döma i tanken och ha svaren klara innan, det är någonting jag får återerövra inom mig om och om igen. Men jag backar inte längre och gömmer mig. Sitter inte och muttrar i ett hörn och har ”sanningen” klar för mig.

Jag försöker och i det finns ett visst mått av tillfredsställelse även om oron och det som bromsar mig inte vill sluta att tjata om att låta bli och isolera mig. Men det minskar så fort jag utmanar mig socialt och går emot det invanda och den rädsla jag har.

Annonser

Fullerö Hage 17 november 2018

Vädret var ok och psyket hyfsat, så idag bestämde jag mig för att ta mig till Fullerö Hage. Ett ställe jag följt genom åren. Se länkar nedan.

Tallbacken består av ett flerfamiljshus i fyra våningar med lägenheter i storlekarna 1-4 rok. 

Riktigt snyggt i de olika färgerna. Såg byggjobbarna i ena porten fixa med någonting, så vila trots lördagen verkar det inte vara.

I mitt tycke de fulaste husen i hela området. Det ser ut som det saknas fasad, men det verkar som om radhusen och villorna i Hussvalan på Stratusvägen får nöja sig med denna ekfasad. Men de verkar ju säljas som smör smälter i solsken. Tur att smaken är som baken.

Precis bredvid Hussvalan är det sex tomter till salu och det förbereds alltså för fler kåkar för dem som vill hosta upp X antal miljoner.

Mäklarfirmorna säljer hus på plats.

I förlängningen av Stackmolnsvägen hoppas jag att Fullerö Hage binds samman med södra Storvreta. Idag ser det inte så ut, men man kan ju alltid hoppats.

Vilken insyn det är på radhusen Panghus som ligger längst in i Fullerö Hage. 52 moderna bostadsrättsvillor om 116 respektive 136 kvadratmeter. Vad jag kunde se var de allra flesta husen sålda.

Om ni tittar på filmen ovan, kan ni se ett av husen som inte var sålda lite närmare. Där tog jag ett par foton lite närmare så man ser hur modernt köket ligger som en ö på bottenvåningen. Kanske skulle jag bli van vid det upplägget, men insynen i området är alldeles för mycket för min smak. Sen skulle inte min plånbok heller kunna matcha de priser som råder. 

Står lite på sniskan och med vit färg, men de tillhör också Panghus.

BoKlok Saturnus ligger mitt i Fullerö Hage. Fina ståtliga kåkar dit folk nu flyttar in.

Till vänster om Saturnus har det gjorts en asfaltsväg och allt ser mer prydligt ut. Vet inte riktigt om det ska byggas mer där eller om det ska vara öppna ytor. Området är i alla fall inhägnat och inte öppet för kreti och pleti.

Till höger om Panghus pågår det i alla fall grävningar. 

Det är roligt att återvända då och då till Fullerö Hage och fota lite samt filma en snutt. Det händer saker hela tiden och att ha det dokumenterat är roligt för arkivet.

UppTåget kom med på en bild när jag var på väg hem.

Detta är min femte bloggpost om Fullerö Hage och min sjunde filmsnutt.

Bloggat om Fullerö Hage
10 juli 2018
14 april 2018
21 januari 2018
16 mars 2017

Filmer Fullerö Hage
17 november 2018
10 juli 2018
14 april 2018
20 januari 2018
4 november 2017
16 september 2017
17 mars 2017

Staketfetisch & tankar på vin

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett redigt rött staket med rejäla plankor. Har jag sagt att jag gillar staket? Dessa bilder är tagna på ett ställe i Storvreta, där jag undrat länge när de gamla slitna skulle bytas ut. Nu har det skett och givetvis måste staketfetischisten föreviga det hela innan grönskan återigen tar sitt grepp över staketet och gömmer delar av det.

180708 Staket 09

Först en vända på förmiddagen med Frida och sen ytterligare en där Elias anslöt på eftermiddagen. Det enda jag klarar nu är att gå och tacksamheten är stor när barnen hänger på. Vi pratar också på ett annat sätt då än om vi bara sitter hemma.

Annars var gårdagen rent vädermässigt helt perfekt. Sol och lagom varmt. Men både djur och natur skulle behöva ett redigt regn nu på många millimeter. Det är otroligt torrt i marken nu.

Fantiserar om iskallt vin och hur gott det skulle vara att få bli lite ”lullig” igen. Den kloka delen av mig vet att det är bedrägliga tankar som i förlängningen innebär en ångest av helt annat slag och att en linje då skulle passeras som inte går att vända tillbaka ifrån. Men jag skulle ljuga för er om jag inte berättade att tankarna finns där och att de har förstärkts nu under sommaren. Vet sedan 2014 att det är helt fel sätt att fly från ångest och oro. Det har livet faktiskt lärt mig och i det står jag bergfast. Men som sagt, jag kan ibland tänka tankarna.

Det är en linje som bara inte får passeras. Det vet jag idag.

Börjar få tillbaka det där ”tvånget” att röra på mig när ångesten tar över. Kanske är det ett plus trots allt i det som idag tynger mig? Dubbla slingor är ett tecken på det.

Minneslund & spontanfika

180702_ 01 Gamla Uppsala

Idag var en sådan där dag då jag bara inte kunde sitta hemma och uggla.

180702_ 02 Gamla Uppsala

Tog den lånade bilen och åkte till Gamla Uppsala.

180702_ 03 Gamla Uppsala

Kullarna var gula och det var torrt som fnöske i backen.

180702_ 04 Gamla Uppsala

Behövde rensa tankarna. Få ett lugn inom mig. Tände ett ljus och försökte tänka på de förändringar jag så väl behöver. Tänkte på andra och deras kamper i livet.

180702_ 05 Gamla Uppsala

”Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.”
Psaltaren 86:15

180702_ 06 Gamla Uppsala

I Gamla Uppsala kyrka stod det målningar som barnen i den lokala skolan hade målat. Den här fastnade jag speciellt för. Så inkluderande och precis den kyrka jag vill tillhöra.

180702_ 07 Gamla Uppsala

Detta med relationer och att vara människa är svårt ibland. Man vill så väl, utan att för den skull slå knut på sig själv. Medvetenheten och förståelsen räcker inte till ibland. Det blir liksom tankar som inte släpper. Tankar av förutbestämda scenarier som ofta är negativa, men sällan slår in. Varför är det så svårt att bara vara i tanken? Helt neutral och sen får det bli som det blir? Inte värdera innan så att säga?

180702_ 08 Gamla Uppsala

Gamla Uppsala kyrka med klockstapel.

180702_ 09 Gamla Uppsala

Satte mig i deras minneslund och funderade bland annat på orden jag skrev ovan. Försökte också bara att släppa allt och inte tänka. Lyssna på den hårda vinden och fåglarna som sjöng. Men det är så himla svårt och det har blivit värre sista tiden.

Det är som om jag inte kan umgås med mig själv. Som om jag bara vill vidare även om det är till totalt meningslösa saker. Som om jag har tappat allt det jag har byggt upp inom mig, samtidigt som det ändå inte spelar någon roll idag. Kanske har det med min kollaps att göra trots allt, fast det har gått in i någonting annat nu som jag inte riktigt förstår? Vet inte riktigt vad som är vad längre.

180702_ 10 Gamla Uppsala

Här var det tidigare järnväg. Nu är det någon form av grusväg. Tror inte att den är klar.

Telefonen ringde och Clabbe ville bjuda på fika. Spontan som jag är (host!) tog jag bilen till honom.

180702_ 11 Husbyborg

I Husbyborg står dessa gula blommor.

180702_ 12 Husbyborg

Jodå, Clabbe använder mobiltelefon… hahaha.. är man involverad i föreningen som sekreterare så kan den ringa närsomhelst.

Han berättade om sin Greklandsresa, om livet som pensionär och jag tragglade väl på om mitt och vad jag är idag så att säga.

180702_ 13 Husbyborg

Kanonväder och lagom varmt.

180702_ 14 Husbyborg

En bänk som sett sina bästa dar.

180702_ 15 Husbyborg

Välkommen in!

Efter besöket i Gamla Uppsala kyrka, en stund i minneslunden samt snack och fika hos Clabbe i Husbyborg mår gubben bättre. Inte har jag slutat att blogga heller… hehehe

Årsringar & dokumentärfavorit

180510_gulblomman

Baksidan är härlig just nu. Det är nog en av anledningarna till att jag gillar maj så mycket. Många fina blommor som visar sin bästa sida just nu. Den gula gillar jag.

180510_gulblommor

Under en kort tid får man njuta av färgerna och prakten. Har idag sugit in så mycket det bara går av detta.

180510_vitbusken

Den här busken lever verkligen upp en vecka om året. Så otroligt fin med sina vita intensiva blommor.

180510_vitbuskarna

Det är nästan så att jag glömmer bort hur otroligt fin den är just i maj, just för att blommandet är så kort. Resten av året får den ingen uppmärksamhet alls utan står där bara taggig och yvig.

185010_arsringarna

Gick ut och vandrade i förmiddags. Standard-”slingan” och utan musik. Fåglarna kvittrade och tankarna for och flög överallt. Den lilla Jerry hälsade på. Han som saknade erfarenhet av livet och inte riktigt förstod vad han gjorde här på jorden.

Trots ”årsingarna” så begriper han fortfarande inte det. Håller honom kvar så länge det går och försöker acceptera hans agerande genom åren.

rhys beynon

Rhys Beynon har jobbat som läkare på akutmottagningen på S:t Georges i London sedan februari 2012.

På SVT-play finns en underbar programserie som heter ”Akuten”. Den är brittisk och det är från akutavdelningenS:t Georges sjukhus i London och jag bara älskar denna dokumentära serie. Man får följa människor som av olika anledningar hamnar på akuten. Deras berättelser hanteras så varsamt och fint. Blir så varm i hjärtat av att titta på den och har snart plöjt igenom alla 14 avsnitt. Så fin ton i det programmet, rekommenderas. Sen har jag personligen ett gott öga till en av läkarna Rhys Beynon som verkar vara en härlig själ.

I morgon är det skifte i umgängesfabriken. Tiden rusar och nu har han varit hos sin mamma i 14 dagar. Jag har bäddat rent, dammat av hans rum och kört lite med dammsugaren för att det ska vara så fint som det bara kan när han kommer till mig. Har också fixat en fin bild på han och Maxi i ram som nu hänger i hans rum.

Det är vanlig arbetsdag i morgon igen. För mig en välsignelse just för rutinen och att jag har någonting annat att tänka på än det som inte för mig framåt när jag är på andra platser i både sinne och kropp.

Teamdag på Breidagård

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klädseln var på tok för varm, men jag njöt ändå av solen som visade sig under hela dagen när vi hade teamdag på stiftsgården Breidagård.

Det handlade verkligen om teambuilding eftersom teamet förändrats en hel del de sista åren. Vi hade övningar där vi fick lära känna varandra bättre och jag måste säga att det kändes riktigt bra hela dagen förutom i början, då jag stod över en övning. Men det blev liksom aldrig jobbigt och tvingande som jag har känt tidigare år med andra chefer vid rodret. Det är som att vara med i ett annat team idag än för fem år sedan!

När det blev för stojigt och rörigt i huvudet, då gick jag bara undan en stund i det fina vädret och satt och lyssnade på fåglarna en stund. Märker att jag måste få pauser ibland och vara för mig själv.

Vilket väder vi fick alltså! Nu ser jag ut som en nykokt kräfta i ansiktet, men i morgon är jag nog brunare vilket är resultatet av att vi hade en del övningar utomhus. Vi fick samarbeta på olika vis och sen när vi diskuterade varför vi reagerade som vi gjorde var stämningen otroligt tillåtande och de allra flesta pratade. Stor skillnad på atmosfären och hur det blivit allt positivare att tillhöra teamet. Det är inte bara ett par som pratar hela tiden utan nu är många fler med i samtalen, ja de allra flesta pratar faktiskt. Det tillskriver jag utan tvekan våran chef M som verkligen har ”öra och öga” för var och en i teamet.

Det tycker jag också visas på att alla i teamet idag var på plats. Kan inte minnas att så varit fallet någonsin under de år jag jobbat i team. Vi detta faktum togs en gemensam bild på trappan till huvudbyggnaden med alla 19 medarbetare i teamet. Jag gillar verkligen åt det håll som vi gått tillsammans och må det fortsätta på samma väg.

Känner när jag nu sitter hemma att jag har fått positiv energi av alla sociala kontakter, skratt och öppna atmosfär, även om jag inte orkade med riktigt allt hela tiden.

Vi fick en jättefin vegetarisk lasagne till lunch och allt arrangemang kring teamdagen har varit kanoners. En av de bästa teamdagarna som jag kan minnas på många år och dagar.

Avslutar med en underbar filmsnutt av bryggan och vyerna kring och på sjön Trehörningen: