You are currently browsing the category archive for the ‘bilder’ category.

28 april 2017 Parkbänk

Någonting jag har saknat under mina förmiddagspromenader är bänkar att vila sig på. Tala om förvåning när jag idag såg att det är en bänk på gång på en av de sträckor jag går.

28 april 2017 Förmiddagspromenad

En bänk är bättre än ingen bänk alls.

28 april 2017 Ännu en parkbänk

Den sträcka jag går är ca 5 kilometer och i slutet av den hittade jag bänk nummer två. Två bänkar borde egentligen vara några till om jag fick bestämma, men som sagt man får vara glad för det lilla.

Brukar prata om svart fredag, men idag är det vit fredag för mig. Det är skifte i umgängesfabriken och Elias har precis kommit. Ett sammanhang och att få umgås med en av de själar som betyder mest för mig känns fint. Sen är det dessutom en positiv visshet som präglar mig inför fortsättningen. Vit fredag!

Idag är det torrbloggning på hög nivå. Men ibland bloggar jag också bara för det interna arkivet. För att minnas en känsla, en bild eller som här en sekvens av parkbänkar. (;-)

Vill önska alla mina läsare en trevlig helg!

23 april 2017 Lila liten vante

En liten ensam lila vante. Såg så ynklig där den låg under min förmiddagspromenad idag.

23 april 2017 Frågesport

Det vet väl alla att det är ett troll…

23 april 2017 Redskapsbod

Idag var det ett härligt promenadväder. Sol och lagom vind. Är också väldigt glad att jag nu orkat gå ut och promenera igen. Känns som om jag är lite tillbaka igen, även om stegen är små. Men bara att orken fanns där känns positivt för den har varit borta den sista tiden.

23 april 2017 Eldstad

Hittade en eldstad. Idag hade det nog blåst lite för mycket. Det är ju så lätt att elden får fäste och en eldsvåda är ett faktum om man inte är försiktig.

23 april 2017 Tippning förbjuden

På den gula skylten till höger står det “Tippning förbjuden” så då var jag ju bara tvungen att ta en bild på gubben med skottkärran i högsta hugg, just för vad jag förstår, tippa där det är förbjudet. Lite sådär lagom trotsigt…

Det blev en middagslur som alla andra dagar. Det behöver jag fortfarande för utan dem fungerar jag inte senare delen av dagen. Två födelsedagar ska firas nästa vecka samt tre dagar ska jag till jobbet. Min husläkare kommer också att ringa mitt i veckan, så det är för mig en del som händer.

Det är så i min lilla begränsade värld där energin inte räcker till så mycket än så länge, är detta en del att ta in och vara med om.

Be om vägledning, andas in och en dag i taget.

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017 Red tulips, röda tulpaner

15 april 2017. Röda tulpaner. Red tulips.

170316_01 Fullerö Hage

I strålande solsken så gick jag idag till Fullerö Hage.

170316_02 Fullerö Hage

Rondellen vid Storvretainfarten var glest trafikerad.

170316_03 Fullerö Hage

Solen sken som sagt, vilket gjorde promenaden lättare.

170316_04 Fullerö Hage

Många framtida hus och lägenheter är nu till salu i Fullerö Hage. Dessa skyltar står vid infarten.

170316_05 Fullerö Hage

Huvudgatan in mot den nya stadsdelen.

170316_06 Fullerö Hage

På vänster sida om huvudgatan kommer det att byggas en automatstation för tankning av bensin och el för motorfordon. Där kommer det också att byggas en servicebutik, möjlighet att tvätta sin bil samt även ett par snabbmatsrestauranger. Målet är att detta ska vara på plats redan under våren 2018.

170316_07 Fullerö Hage

Fiffig lösning av gatubelysningen.

170316_08 Fullerö Hage

Till höger om huvudgatan kommer det att byggas en företagspark och lite längre fram en massa bostäder.

170316_09 Fullerö Hage

Här finns redan en rondell. Rakt fram och till höger blir det bostäder och även en förskola planeras.

170316_10 Fullerö Hage

Idag ser man bara byggbaracker men det grävs på flera håll och när jag var där och tittade var det hög aktivitet.

170316_11 Fullerö Hage

På väg tillbaka. Till vänster kommer ca 700 olika bostäder att byggas i den andra etappen. Den kommer att bestå av flerfamiljshus med 4-5 våningar, radhus på 2-3 våningar, villor och kedjehus.

170316_12 Fullerö Hage

Gubbe glad för orken.

170316_13 Fullerö Hage

Lite svårt att tänka sig en stor företagspark på den vänstra sidan. Idag är det bara en öppen äng utan ett minsta spår av det som komma skall.

170316_14 Fullerö Hage

170316_15 Fullerö Hage

Vad jag förstår så ska dessa tallar få stå kvar och bli som en litet grönområde mellan olika områden.

170316_16 Fullerö Hage

På väg tillbaka tog jag en bild till på huvudgatan. Så här ser det alltså ut i mars 2017. Ska bli spännande att se hur mycket som har förändrats om ett halvår.

Är glad att jag orkade med detta. Har inte gått så här långt sedan i höstas. Det gick inte fort, men det gick. Det finns hopp för gubben.

<

p align=”left”>170316_17 Fullerö Hage

En förvirrad men ändå nyttig upplevelse var terapin. Inte för att det var ett bakslag, mer för att… …det kanske är annat jag behöver just nu… terapeuten skulle ta kontakt med mitt jobb för att prata om detta. Träning i att bara vara kanske?

Hade jag ork efteråt skulle jag gå till mammas grav. Det hade jag bestämt mig för. Ett uns av tvekan men jag ändrade mig snabbt när jag tittade upp mot den klarblåa himlen. Vilket väder!

Inte går det fort när jag är ute och spatserar. Men, och det är en av mina stora lärdomar, det behöver inte gå fort! Vad hade jag att passa? Sen orkade jag inte heller för den delen att pinna på som jag brukar.

17 februari 2017 Mammas grav

17 februari 2017 Mammas grav

En röd ros blev det till mor. Köpte också ett ljus och tände med den ask som jag tvingades köpa för femman jämt. Att ha en tändsticksask eller tändare liggandes i innerfickan är inget jag har numera. Det var annat på den tiden då jag rökte, men det giftet slutade jag med redan 1992, åtminstone i nyktert tillstånd. Allt har sin tid.

17 februari 2017 Mammas grav

Det var ingen idé att göra vårfint, de gamla växterna fick sitta kvar vilket gjorde att de nu ser lite vilt ut vid mammas och morfars symboliska gravplats.

Men det kan få se ut så ett tag tycker jag. Hur många gånger har det inte varit tomt och ostädat eftersom jag inte orkat gå upp så ofta som jag behövt? Ja, jag pratar i detta enbart om mig själv eftersom, vad jag vet, inga andra besöker dem.

Idag är jag glad att gravplatsen finns kvar, även om jag har haft mina dubier under åren. Platsen må vara symbolisk, men den ger mig ändå kraft på något vis att besöka.

17 februari 2017 Uppsala domkyrka

Vädret gjorde det extra gynnsamt att fotografera bland annat Uppsala domkyrka på min lilla utflykt.

17 februari 2017 Uppsala domkyrka

Extra gynnsamt är det också just nu att få med domkyrkan på håll eftersom grönskan inte har kommit än och lägger sig i vägen. Så det blev några foton från olika platser på Sveriges tredje högsta byggnad, som ståtar med 118,7 meter. Endast slagen av Turning Torso (190 m) och Kista Torn (120 m).

17 februari 2017 Uppsala slott

På väg mot centralstationen så passerade jag också Uppsala slott. Eftersom träden är nakna gick det att få hyfsade bilder på slottet som började byggas redan i mitten på 1500-talet.

17 februari 2017 Solen

Hade det inte varit för solen och den klarblåa himlen hade jag inte vågat mig ut på detta äventyr. Solen gör sitt till. Är en solälskare av rang och hade jag råd skulle jag helt klart bo på sydligare breddgrader den del av året då vintern härjar i vårt land.

17 februari 2017 Uppsala slott

Bjuder på en bild till på slottet. Visst, träden är i vägen men på sommaren ser man väldigt lite av byggnaden därifrån jag tog bilden.

Vågar inte längre ta ut någonting i förskott. Vågar inte tro för mycket. Men igår kändes det riktigt bra, åtminstone på förmiddagen och tills jag kom hem. Vill tro det i alla fall, måste tro det. Andas in och bara vara i nuet. Tänk att jag haft så svårt att verkligen på riktigt klara av det. Vara i nuet. Här och nu. Tänk vad jag har bedragit mig under åren. Idag ser jag det som en överlevnadsinstinkt, för att slippa känna och riskera smärta. Men det blir ju så paradoxalt när jag tänker på där jag är idag och vilken smärta det givit mig.

Under eftermiddagen låg jag i princip hela tiden och efter en stund somnade jag. Vaknade två timmar senare och var ändå trött. Det säger väl något om att det är en bit kvar. Samtidigt har jag haft svårt att sova ordentlig på natten nu under två nätter. Hur konstigt det än kan låta kanske det ändå är ett tecken på att hjärnan vill lite mera nu? Men hur fan hittar jag balansen i det utan att återgå till det gamla? Till torktumlaren i huvudet som tillslut fick kortslutning. Medveten vila, än mer? Träna och försöka, om och om igen. Det är så svårt för mig detta. Istället för terapi så kanske det är en lärare i detta jag behöver?

Idag får jag hjälp av Anna med att montera Elias TV-möbel. Det har jag svårt för i vanliga fall och nu är det stört omöjligt. Hon fixar det säkert på en halvtimme om inte mindre. Tofflan kommer också med vilket gläder mig.

(Känner att jag nu orkar och vill berätta lite mer om min nuvarande “resa”. I december förra året gick det inte längre. Depression- med utmattningssyndrom blev diagnosen och nu drygt två månader senare är jag fortfarande sjukskriven, men hoppet finns där, åtminstone vissa dagar, och det ger mig kraft att inte ge upp. Tröttheten och det dåliga närminnet plågar mig fortfarande och hur framtiden ser ut vet jag inte idag.)

Karin Adelsköld intervjuades om sin utbrändhet häromdagen. Det var flera saker som jag själv kunde relatera till, som till exempel detta med tid och minne.

Hon berättade bland annat om att de senaste två åren är svarta för henne, vilket fick mig att fundera bakåt. Vad minns jag egentligen och vad är antaganden? Hon hade en dag ingen aning om var hon befann sig.

För mig var det en lång tid av kamp där jag kämpade mig till jobbet och på något vis klarade av dagen. Men en dag gick det bara inte… själv minns jag inte så mycket av den första tiden heller nu så här drygt två månader senare.

16 februari 2017 Fågelholk
Vid min promenadväg låg en fågelholk och vilade.

Det var en mörk tid för mig. Första månaden är väldigt vag. Julafton vet jag inte hur jag klarade av, men det gjorde jag i alla fall. En mörk tid som höll i sig till slutet av januari. Någonting inom mig slog på bromsen den där fredagen i december förra året. Hade jag fortsatt som om ingenting hade hänt ytterligare en tid, så hade jag nog hamnat i än värre läge där även jag kanske hade haft två helt svarta år bakom mig.

Varje förmiddag tar jag mig ut på en promenad. Jag går en speciell slinga med några få variationer beroende på dagsform. De två sista dagarna så har mitt minne vaknat till över händelser på vissa av de platser jag går förbi. Så var det inte tidigare.

Sorg, ledsenhet men även tacksamhet kommer över mig när jag ser barnen i mitt inre springa i skogen, åka nerför backen eller tanken på att här gick jag och Anna när vi gjorde det och det. De minnena har liksom aktiverats nu på något vis. Däremot så minns jag inte vad jag gjorde för en stund sedan…

Tillbaka till Adelsköld och hennes två svarta år. För mig har medvetandet och tiden alltid varit konstigt och ibland tror jag att galenskapen ligger nära. Vissa saker minns jag med hjälp av de bilder som jag tar överallt och alltid. Idag är jag väldigt tacksam för det. Resorna till Israel och Malmö minns jag bäst genom bilderna som det är idag.

15 februari 2017 Trädfällning
De fäller träd i förorten.

Misslyckandeaspekten gör att det har varit svårt att skriva om min egen diagnos. Har knappt orkat tänka kring detta och än mindre blogga om det, även om jag försökt vissa dagar.

15 februari 2017 Trädfällning
Försöker komma ut vid 9-tiden på fm för min förmiddagspromenad.

Mitt första försök med terapi fungerade helt enkelt inte eftersom hjärnan inte hängde med. Någonstans känner jag att terapi är en bra form för mig och i morgon ska jag göra ett nytt försök. För det är inte bara utmattning jag drabbats av utan det var fler saker som gjorde att det brast. Idag ser jag det som att det blev en sak för mycket. Mina strategier och affirmationer klarade inte av det helt enkelt. Jag stöp rakt ner i mörkret.

170215_03
Det går sakta, men jag går nästan 5 km när jag är klar med morgonpromenaden.

Har inte velat skriva om det som hänt. Känner så igen Adelskölds ord om misslyckande och för mig finns det ytterligare en dimension i detta eftersom jag mått dåligt tidigare i det här livet. Då visserligen inte utbränd på det sättet som jag är nu utan då handlade de mer om att jag inte kunde hantera mina känslor utan hjälp. Känslor som var instängda i över 30 år.

16 februari 2017 Trädfällning
Några träd sparade de i alla fall.

Det har varit en sådan jävla lång och jobbig process i det här livet för mig. Det är jättejobbigt att inte vara en stabil och solid själ. Nu när jag mer är medveten om orsakerna den här gången är det svårt att se det positiva med det som hänt mig, även om jag vet att det finns en anledning till att det tog stopp för mig i december förra året.

Saker och ting händer bara inte. Det finns en mening med det som vi är med om. Fy fan vad jag hatar den vetskapen ibland!

16 februari 2017 Trädfällning
Virke till kommunen.

Har så lätt att bara se det negativa och fokusera på att jag nu ser ut som en Michelingubbe igen med de problem som det medför i min kropp. De verktygen som jag hade gällande kosten och motionen klarade jag inte av att ha kvar när det handlade om att överleva överhuvudtaget. Nu slår jag på mig själv igen för det, när jag istället ska vara tacksam för att allt inte är svart utan att det finns ljuspunkter. Att jag vill leva vidare, trots det som hänt.

16 februari 2017 Trädfällning
En ståtlig tall sparade de. Eller ryker den vid ett senare tillfälle, tro?

Skräckslagen för att tappa kontrollen över mig själv och mitt medvetande. Nu börjar jag nog må bättre när andra känslor kommer över mig. Men närminnet är dåligt och frågan är om det någonsin blir helt bra? Min läkare säger ju det men att det tar tid. Lång tid.

Vet också att hjärnan behöver vila. Trådarna måste få läka utan en massa stress och energier som påverkar negativt. Att titta på det där ljuset är väldigt svårt för mig. Ljuset som jag tänder för att meditera kring. Titta bara på lågan och gör ingenting annat. Medveten vila är så svårt.

Vissa dagar mår jag bättre och vissa sämre. Är så förundrad över detta med måendet eftersom jag inte riktigt vet varför det skiftar så. En del av de bloggposter som jag ändå orkat skriva under denna tid känns idag som om någon annan skrivit. Det är en märklig känsla.

Det är precis som om minsta ansträngning får åverkningar på något sätt och varje dag sover jag middag och då pratar vi timmar. Gör jag inte det så orkar jag knappt laga middag.

Fast jag försöker vara tacksam över att jag är där jag är ändå. Det hade kunnat vara ännu värre. Som två svarta år då minnet är helt borta.

Arkiv

Kategorier

Senaste bilder

En Calla Lilly fick följa med hem från den lokala butiken. Häftig på något vis. #callalilly #blomma Ungefär så, som en torktumlare...runt runt. Konsten är att stå kvar, le och försöka. Varje dag och hela tiden. Vila i torktumlaren är övningen. Ok? Kom igen nu Brynäs! #smguld #ishockey #brynäs Behålla känslan... På väg hem efter firande av födelsedagsbarn. Vädret härligt! Vi firar ett födslobarn! Grattis på den stora dagen @tofflisen 🙏💚🎉🎂

Twitter

Tweets jag gillar