Vi hade firat 20 år sedan vi flyttade in i Stiftets hus. Efterfest hos en arbetskamrat och en sista whisky. Bilden är tagen efter midnatt och datumet var den 5 april 2014.

Där och då visste jag inte att det var sista gången jag drack alkohol på åtminstone 10 år! För nu har det gått ett decennium sedan jag drack något med alkohol i! Känns väldigt fint inom mig att jag kommit så långt och att jag klarar av ”livet” utan att behöva bedöva mig mer med alkoholen.

De första åren fanns tankarna kvar kring alkoholen, men idag är de helt borta. Det tog dock tid att bli av med alkoholen i mitt liv. Redan 2009 fick jag behandling och hjälp, men lyckades inte helt att sluta. Några återfall senare satt jag där med min sista whisky den där natten i april 2014 och sen var det slut med detta gift för mig.

Så här skrev jag bland annat 21 februari 2016:

Vägen har varit lång för mig att inse vissa saker. Att hitta mig själv och må riktigt bra det kommer jag kanske aldrig att göra, men jag vet idag att alkoholen är inget resesällskap för mig. Den fick mig bara att ta andra vägar, som ledde helt fel. Nu reser jag utan alkoholen och vägen framför mig innehåller allt färre gupp och saker som kan få mig ur balans eller att krascha igen. Med alkoholen kommer jag aldrig att må på det sätt som jag vill och nå de mål jag har kvar i det här livet.

Har alltid haft ett komplicerat förhållande till alkoholen. Tidigt i livet kunde jag inte sluta när alla andra slutade. Drack alltid tills det var slut och jag hade uppnått en berusning som jag var ”nöjd” med. Alkoholen dominerade helt när det var fest och fanns det inte tillräckligt, då var det tandagnisslan och utgång som gällde i många fall. Tillslut satt jag där ensam med alkoholen och liksom motiverade mitt fortsatta drickande med att det var helg och jag var ”värd” ett par flaskor vin. Det tog mig många år att inse att jag var alkoholist och tyvärr vet jag idag att min skilsmässa till stora delar berodde på mitt drickande. Där och då ville jag inte se, eller kunde inte. Nu i efterhand förstår jag att alkoholen hade makten över mig och inte tvärtom. Det går inte att göra någonting ogjort, men jag måste se det som så att bättre sent än aldrig gällande detta med alkoholen.

Det är inte mycket jag känner stolthet över i mitt liv. Mina barn förstås, men sen är det tunt. Dock känner jag en stolthet över att inte druckit en droppe alkohol på 10 år. Fick ett ”uppvaknande” som jag idag ser som ett ultimatum för mig några dagar efter min sista whisky. Annars hade jag kanske inte levt idag eller åtminstone varit på en mycket mörkare plats.

Kommer aldrig våga säga att jag aldrig kommer att dricka alkohol igen, men jag vet att ”suget” och lusten att dricka är borta sedan flera år. Vet också att jag är en beroendeperson, så det är andra ”laster” som tagit vid när jag inte mått så bra och idag är det väl kosten som fortfarande orsaker mig flera extrakilon och något jag tar till när ångesten är för stark. Försöker och kämpar med detta med varierad framgång. Men jag kämpar vidare och tar nu avstamp i ytterligare 10 år som nykter alkoholist.

Relaterat
2023 – Nio år utan alkoholen