Jag skiljer mig från alkoholen

(Jag har velat fram och tillbaka om jag ska berätta om detta, men beslutat mig för att vara öppen. För att jag vet att detta kommer att påverka mitt framtida liv så pass mycket att det i längden inte går att undvika det. Vill jag fortsätta att blogga och vara mig själv så måste jag berätta. Just nu så känner jag mig liten och rädd och vill inte bli bedömd av någon, därför stängt för kommentarer.)

Det är på riktigt nu. Allvar. Jag behövde hjälp för att se det. Jag behöver hjälp i år framåt. De tog min hand och visade att det vill mitt bästa. Jag blir tårögd. Rörd i djupet.

20090716_020
Läkarmottagningarna ser ganska trevliga ut nuförtiden… (;-)

Det har bara gått drygt en vecka. En vecka som jag fortfarande inte riktigt har greppat helt och fullt. Stolthet blandat med skam. Det är svårt att berätta för er. Insikter måste ibland överdjävulskt bankas in. Tvingas in innan motståndet släpper. Självklarheter för de i min närhet har för mig tagit år att förstå.

Antabus. 1:a dagsintyg. Terapeut med fokus på alkoholberoendet, inget annat som tidigare. Kontrollstationer i första hand fram till mars 2010. Sen ny värdering. Troligtvis behandling i någon form i upp till 2 år.

20090716_021

Trots allt en inre frid över att nu vara naken. Åtminstone så fokuserar jag på detta nu.

Jag är alkoholist. Jag styr inte över alkoholen längre, den styr över mig. Jag har tappat kontrollen. Alkoholen gör mig sämre som människa och nu skiljer jag mig från denna så kallade vän. En vän som egentligen är en falsk jävel och först nu har även jag begripit detta.

När känslor av skam kommer så behöver jag bara tänka på barnen. Alla andra alternativ för mig är sämre. Jag hade kommit till vägs ände. För vill jag fortsätta leva så vet jag att alternativet är total avhållsamhet gällande alkoholen. Det gick inte att fortsätta som jag gjorde. Ena veckan när jag hade barnen, då jag visserligen var nykter, så planerade jag för veckan efter hur och när jag kunde dricka. Det är inte rätt mot någon av de som jag älskar och vill ska vara nära mig. Det är en falsk värld som tog mig år att genomskåda.

Sakta men säkert så eskalerade det hela. Semesterdagar ensam för att dricka, istället för att spara dem med barnen, och sen ta kompledigt på tid som inte fanns där. Isolera mig och planera mitt drickande in absurdum. Jag skäms som fan när jag tänker på det. Känner mig dum som trodde att kombinationen gick och att jag faktiskt mådde bra. Självbedrägeriet var stort.

Mitt jobb satte ner foten ordentligt. Jag hade inte en chans att återigen ljuga både för mig själv och dem. Att fortsätta med mitt självbedrägeri. Jobbet har agerat blixtsnabbt och jag kapitulerade.

Jag har bett om kraft och styrka för att klara detta. Jag har fått kraft och styrka trots att jag i vissa situationer varit livrädd. Är livrädd. Men samtidigt så finns det en otrolig frihet för mig att tvingas klä av mig helt och vara JAG fullt ut. Att berätta och inte snygga till verkligheten. Det som jag alltid varit så bra på. Att frisera och klappa Egot.

Det gick inte längre. Jag hoppade. Jag har lång vandring framför mig där jag vet att jag kommer att behöva stöd. Jag är inte stark ensam som jag alltid inbillat mig själv.

Att berätta om detta helt öppet på min blogg är också ett sätt att inte fly, att visa mig och att stå för de problem jag har. Det är också ytterligare en morot & piska för mig att inte gömma mig. Men det är jobbigt som fan och jag har tvekat om jag ska berätta.

Jag vet inte vart detta tar vägen med mig. Det enda jag idag kan säga är att alla andra alternativ hade varit sämre.

Tack L och M på jobbet! Tack mina nära och kära! Tack för att ni bryr er och visar att jag inte är ensam. Det är nu allting börjar för mig…

1 thought on “Jag skiljer mig från alkoholen

  1. Ping: Jag & alkoholen « Ord av Jerry

Kommentarer inaktiverade.