Det går ju, bara jag vågar ta hjälp och litar på densamma. Lita på mitt inre och att jag inte är ensam. Tillit och hopp. Det går att få ett annat liv, även om kampen varit lång och misstagen många. Det går, jag vet…
Ikväll för ett år sedan så drack jag min senaste öl och tog mitt senaste glas vin. Stolt som en tupp är jag över detta faktum och nu siktar jag in mig på att fortsätta i samma hälsosamma stil…
Det skavde som fan den kvällen i april 2014, men jag gick åter emot det sunda inom mig och resultatet blev det vanliga och då speciellt dagen efter. Fast gånger 10! Kapitulerade, bad om hjälp och lyssnade. Det blev sedan så självklart på något vis. Och nu har ett år gått…
Men jag kommer aldrig att säga att det var sista gången. Den läxan har jag lärt mig efter alla tidigare vändor. Det är bara så att nu känns det helt rätt i hela mitt väsen och så självklart att hitta andra vägar när jag mår dåligt. För så var det för mig, alkoholen drack jag för att jag ville döva och fly, inga andra skäl fanns egentligen. Nu när jag mår så mycket bättre, har liksom den trösten ingen plats hos mig. Den behövs inte. Jag klarar det på andra sätt och den vetskapen lyfter den här gubben till oanade höjder.
För jag vet att svårigheter och smärta tidigare har rubbat mig och fått till resultat att jag tagit till alkoholen som jag inbillat mig varit det bästa när det gjort ont. Men det bara förstärkte eländet istället. Idag känner jag en helt annat kärlek eller vad jag ska säga, till mig själv och känner att jag är värd ett bättre öde än att brytas ner av alkohol eller sådant som gör min kropp illa. Det är ju också därför som jag har förändrat min kost sedan augusti 2014.
Allt har sin tid. Det kommer när det är dags och moget.
Ett år senare är jag verkligen på väg. Även i min kropp med allt mindre volym. Det är jag så tacksam och stolt över. Tackar alla som stöttat på vägen, oavsett vart ni befinner er er så att säga. Bara vetskapen och känslan lyfter mig när det tunga försöker ta kontrollen över mig. Jag fastnar inte i det längre och det är en sådan oerhörd befrielse att veta.
Att tveka över mina intentioner, den känslan vet jag finns hos några. De som tycker jag är självgod och stursk, de kommer alltid att tycka det. Det kanske är mitt dåliga självförtroende som åter talar nu och jag vet att det inte går att få alla att tycka om en. Så är det bara. Denna dag tänker jag klappa på mig själv och vara stolt oavsett hur det ligger till med den saken.
Den 12 april, ungefär en vecka senare efter min sista bläcka skrev jag om hjälp från ett oväntat håll:
Precis när jag var på väg hem från jobbet och mitt inre hade sådana inre strider om hur jag skulle agera den här helgen utan barnen så var det precis som om någonting tog tag i mina tankar. Jag minns precis var och exakt när det skedde. Det var så överrumplande men samtidigt så fick jag en sådan inre frid och det blev liksom bara så självklart allting. En mycket speciell upplevelse och jag tackar så för detta. Intellektet fattade ingenting.
Minns det som det var igår. Det var en fantastisk gåva jag då fick och som har lett mig dit jag är idag. Här kan ju skeptikern hävda en massa och att jag pratade med mig själv och så får det givetvis vara. Jag förundrades bara över den intensitet detta hade och hur jag svängde i mitt inre, någonting som jag fortfarande bär med mig. Några som tillsammans med mig vill mig gott. Det stödet har under detta år varit ovärderligt för mig och just då blev det så klart allting.
Ni märker att jag fortfarande garderar mig och inte riktigt kan stå för det positiva fullt ut. Men jag är på G, det lovar jag… (;-)
28 mars 2014
Det som också nu ger mig kraft är att se bilder på mig själv från 2014 och jämföra med bilder idag.
För när till och med jag ser skillnad, då har det hänt saker (;-) och det sporrar mig att fortsätta mot de mål jag har. Mål som ska vara mina i november 2015 när jag byter siffror. Ta mig sjuttsingen!
Idag påskafton och träff med familjen. Vi ska äta ihop och sen umgås ett tag. En bra dag.
TACK alla ni som hjälpt mig att bli den jag är idag. Tack för att ni finns i mitt liv. TACK!
Relaterat
Tjugo år på samma ställe (2014-04-04)
En levande vecka (2014-04-14)
jerryolsson.se 