På seneftermiddagen ringde det och efter 10 minuter pratade vi som om vi känt varandra väldigt länge. Samtalet var befriande och flera gånger rös jag som en tok, vilket kändes som om de på ”Andra sidan” hejade på och verkligen var glada över att vi har fått kontakt efter alla dessa år. För mig helt oväntat och ändå inte.

Sedan sommaren 1981 har jag haft tron att vårt medvetande finns kvar även efter vår fysiska död. Har skrivit om det flera gånger här på min blogg och fick även en artikel publicerad i Aftonbladet 2010 angående mötet med mamma, ett halvår efter hennes död. I början på 2000-talet var jag med i Ananda Uppsala och var redan då på väg att ”öppna upp”, men ”livet” ville annat. Var då inte mogen för det som då var på väg att hända. Hade för mycket obearbetat inom mig där jag hade svårt att skilja på vad som var vad. Alkoholen var också ett stort hinder och det var först efter det när jag slutade helt med giftet i april 2014 som jag även kunde, sakta men säkert, börja utvecklas inåt utan påverkan av alkoholen.

Att kunna tycka om sig själv, se sig värd och stå kvar har gått hand i hand med min inre utveckling. Att kunna älska en själ oavsett kön har varit en kamp för mig. Att acceptera den jag är fullt ut har varit komplicerat och länge fanns det ett självhat inom mig kring detta. Rädslan för saker i livet har förändrats genom åren och igår fick jag liksom en sådan bekräftelse när jag senare på kvällen vågade lyfta blicken och se sammanhangen. Det är nästan svindlande för mig att tänka på att allt hänger ihop, vi sår det vi sedan sen får skörda och att valen faktiskt ligger hos en själv. På ett intellektuellt plan har jag pratat om detta länge, men att känna det i kroppen, i det som inte går att beskriva är omvälvande.

Vi har samma pappa och igår pratade vi för första gången i detta livet. Det var märkvärdigt och fint på alla plan. Så oerhört tacksam både mot min ”nya” syster men även mot mitt systerbarn A som hade sin DNA-profil upplagd så att detta kunde ske, nu när det var moget att ske. Min syrra M som är så viktig och fina E i Gävle som finns där som en kär vän. M som också finns i Gävle med de rosenbehandlingar jag gjort tror jag också varit viktiga för mig. Terapin med A i Gamla stan minns jag också med värme och kärlek. Tack!

Mina jordiska änglar, mina barn har lagt grunden att jag är där jag är idag och mina katter, de som nu vandrar med mig och de som tidigare gjorde det, vilka kattänglar de är och har varit för mig. Min exfru och barnens mor lade grunden till mycket hos mig genom den hon var när det begav sig. Clabbe inte att förglömma och som jag fortfarande efter alla år har kontakt med.

Det finns många andra att tacka för att jag är där jag är idag. Vissa går man med hela liv, vissa andra korta stunder. Allt är som ett spindelnät, där alla behövs för att det ska kunna bli helt. Vi ger och tar åt alla håll. Ibland medvetet men ibland också bara genom att vara de vi är.

Med hopp om en ny tid. Så känns det nu och tidigt i går morse drog jag ett kort ur Kyle Grays ängelkortlek:

Är oerhört ödmjuk och tacksam. Försöker ”hänga med” och inte värdera så hårt (vis av tidigare erfarenheter) eftersom det kan bli så fel då. Som om jag har blivit ”återuppväckt” efter en längre tid av dvala, tvivel och livsleda. Vara i nuet och göra det bästa av dagen och inte ta något för givet utan vara tacksam för det som är. Så viktigt.