“Jag & min mentor”

Artikeln om mig och Claes Göthberg blev bra. Jag tycker den är uppriktig och jag står för vartenda ord. Inget är misstolkat eller felskrivet. Det är märkligt egentligen hur det kan bli. Det var liksom aldrig något uttalat emellan oss två, men ser man tillbaka så har han ju på ett sätt varit som en livsmentor för mig under dessa 30 år som gått sedan jag började på stiftet 1983.

2014-03-23

För utan honom i vissa situationer så hade jag nog gjort mig mer illa.. då och när man var mitt i allting så löpte liksom allt bara på. Men nu när jag har facit så ser jag ju att under några år så var det ju Claes som fanns där. Det har funnits andra viktiga personer i mitt liv, inget snack om den saken, men de har varit där i perioder. Claes har liksom alltid funnits med sedan 1983 och jag vet att jag har honom att vända mig till när det är kris.

Min förhoppning är ju nu när han gått i pension och kommer att leva ett helt annat liv, att jag kan “betala” tillbaka på något sätt genom att visa att jag finns där. Om han vill.

Han har ju varit pensionär nu i två månader. Visst saknar jag honom i korridorerna och vetskapen om att han inte är där är tråkigt. Men jag vet ju, ingenting står stilla och ingenting är för evigt i liven vi lever. Det förändras ständigt och hela tiden och för mig att lära sig den vetskapen, det är en av mina stora uppgifter.

Fatima Bremmer som skrev artikeln och Cornelia Nordström som tog bilderna gjorde ett kanonjobb helt enkelt. Så nöjd med deras artikel om mig och min livsmentor. Tack!

Expressen Söndag kan man köpa hela veckan som bilaga till huvudtidningen. Sista försäljningsdag tror jag är den 29 mars.

8 svar till ““Jag & min mentor””

  1. Vad roligt att du ville läsa om mig!
    Det är nog som du säger, att det är mer outtalat bland män och då vänskap som varar under många år. Så var det i alla fall och är för oss.
    Jag tror att du skulle bli en utmärkt mentor åt en vilsen själ som behöver en fast och trygg hand i livet.

  2. När Ica öppnade kl. 08 i dag stod jag redo för rollatorrace för att hinna först till kvällstidningarna innan de skulle ta slut. 😉 Bra artikel som också väcker andra tankar. Som varför det är så accepterat med kvinnliga nätverk med/och mentorskap? Kanske mäns nätverk eller mentorskap är mer outtalat, så som du säger – ni följde en struktur av mentorskap utan att ha satt den etiketten på det. Jag saknar också ibland en mentor, men har nu kommit dithän att jag mer eller mindre är en mentor i tjänsten. Det är en ganska trevlig upplevelse det också. Det är ett kvitto på att man fått någon form av visdom som andra vill ta del av.

  3. Vi får se… jag har ”kommit ut” vid flera tillfällen tidigare, dock inte på det här sättet utan via bloggen. Då var de flesta snälla emot mig, fast det är ju de som inte är de som man kommer ihåg. Tyvärr.
    Fast den värsta domaren, det har varit jag själv… jag lovar jag skickar dem till Dr Tofflan!

  4. Hoppas du får positiva reaktioner på det faktum att du ”kommer ut” offentligt, också! Om inte, hänvisa homofoberna till mig så ska jag ge dem lite ryggskott. 😡

  5. Ja, det är nu, när man ser i backspegeln, något jag är väldigt glad över att jag hade och har. Hoppas jag kan ge tillbaka någonting någongång. Kul att du gillade det! (;-)

  6. Jag kände ju till en del, men inte allt. En mentor är nåt många av oss skulle behöva. Jag klickade på Gilla! 😛

Kommentarsfunktionen är stängd.