På jobbet har hela förra veckan handlat om planering, flytt och än mer planering gällande våra två intranät som ska flytta in i organisatoriska teams. Nytt sätt att jobba och det är en del att sätta sig in i.

En av dagarna hade vi en liten annan uppgift nu när hela kommunikationsgruppen äntligen var samlad. Vi fick både i teorin samt praktiskt utförande testa på de kameror vi har.

Test av olika kameror.

Vi fick hjälp av en proffsfotograf som fotar mycket för Svenska kyrkan, Magnus Aronson. Alla bilderna här är testade med olika kameror och olika sätt. Den sista bilden är tagen av min mobilkamera och till de mesta tillfällena idag duger de mycket bra att använda sig av.

En liten fotoskola helt enkelt där även gubben fastnade på bild några gånger.

Test av olika kameror, denna bild tagen med mobilkamera.

Hemmavid en ganska tuff vecka. Om det ordas det inte så mycket här eftersom hela min blogg är nedlusad av tankar kring just detta sen många år tillbaka. Kan dock säga att paradorden acceptans, tålamod och ännu mer acceptans kommer att förfölja mig resten av livet.

I väntan på busshållplatsen.

För att bryta av allt malande bjöd jag in mig själv till lilltjejen och hennes O på fika igår. Tog bussarna som är lite dryga att åka. Gick hemifrån 12:15 och var framme 13:35 och det beror på att de två bussarna INTE synkar med varandra i tid och då speciellt när jag skulle hem, då det tog ytterligare 20 minuter. Egen bil vore något, men då kommer det in andra parametrar som kostnader, skötsel och parkeringsplats, som inte väger upp denna väntan.

Kände så att jag ville träffa dem och uppdatera mig om läget i deras liv. Det mesta var positivt och det kändes bra att åka därifrån ett par timmar senare.

Har också uppdaterat mig om äldsta dottern och hennes flytt hem till Sverige. Givetvis är jag nyfiken på hur det går för dem. Både i det praktiskt men även också hur det känns för dem att ta detta steg nu. Purdie mådde också prima.

Ny vecka på ingång. En dag i taget. En vecka kvar till valet och jag säger bara pest eller kolera. Så känns det. Hösthelvetet har också tagit grepp om vädret, kallt som fan ute och jag vill knappt ta mina promenader på helgen. Nästan på en dag vände det från behagligt ute till denna kyla. Mörkret och all löv som vissnar och dör är nästa steg. Hösten är ingen favoritmånad i min bok, den saken är helt klar.