Det säger att det innersta rummet, det bär man alltid med sig. Det har man inom sig.

Det är ingen plats utanför sig själv. Innersta rummet ska man ju trivas med och kunna gå till när oron gör sig påmind. Den där oron som det inte går att adressera.

Åren bara går och återigen kommer det där jag inte verkar kunna befria mig ifrån. Vet ju inte ens vart innersta rummet finns någonstans.

Det tar aldrig slut.