160 döda rapporterade sedan igår av coronaviruset. 7 370 nya smittade. Nu har 7 514 människor dött av detta coronahelvete.

Detta i kombination med måendet hos en arbetskamrat fick någonting att brista i mig. Fick sådan ångest av det hela och var bara tvungen att gå ut och gå. Det kom helt oväntat och det var länge sedan det var så pass starkt inom mig.

Det bara fortsätter, vecka ut och vecka in. Nya döda, många tragedier och isolation och det bara känns som om det blir värre och värre nu. Att julen blir annorlunda det vet vi, men hur mycket annorlunda? Hur många kommer att ge upp och inte orka kämpa mer?

Det är som en pågående skräckfilm som aldrig tar slut och då har ändå jag inte alls det värsta scenariet i mitt liv. Tänk de som har anhöriga som dör i det här helvetet och som tappar en älskad familjemedlem.

Men jag lever ju med mina tankar och ibland är det så svårt att slå bort dem när de etsar sig fast. Som i ett trollslag ringde en arbetskamrat när jag som mest behövde det idag. Tack E för att du finns där.