Det är inte ofta jag ser alla tre katterna i samma säng, men i förmiddags hände det. En härlig syn!
Att de äter tillsammans är vardag. Det gjorde de nästan från början. Maja, Felix och Maxi är mina änglar och blir än mer viktiga när inte yngsta sonen är hos mig.
De känner av mig på ett sätt som ibland får mig full i skratt och bara det gör att måendet förändras till det bättre. De är så viktiga för mig.
Maja när jag hade kommit hem från min förmiddagspromenad. Hon vill alltid vara med och är en väldigt nyfiken fröken katt.
Det var några dagar sedan som solen tittade fram, men i morse fanns den där. Trots detta var tankarna tunga och egentligen vet jag inte varför. Men det är just detta som gör denna resa jag nu är på till ett helvete. En helvetesresa där jag saknar egna styrmedel och lärdomarna är svåra att se just nu.
På förmiddagen fungerar jag bäst. Ju tidigare ju bättre men pratar vi före klockan sex är det ingen idé. Har nästan ett tvång av att jag måste ut för att bryta tankarna och den så kallade medvetna vila som jag nu försöker mig på för att må bättre.
Men som sagt, idag var det tungt och då spelar inga hjälpmedel som helst någon roll, visst jag fastnar inte lika djupt och efter ett tag släpper det. Men jag kan nog säga att hela dagen varit lite dov för mig av olika anledningar. Uppgivenhet över sakernas tillstånd, samtidigt som jag vet att alternativet till kampen är än sämre.
I morgon ska jag utmana mig själv. Inte en, utan två gånger! Går det bra så kanske det blir några ord i morgon på bloggen. Det ni… (;-)
jerryolsson.se 