Medveten vila

Har funderat mycket på detta med medveten vila. Inte vila utan medveten vila. Detta beror på orden jag läste på bloggen Eva Svärd Mrs Excalibur och posten med namnet Medveten vila för återhämtning. Tycker hon beskriver det så bra.

Har tidigare inte tänkt på skillnaden och hur viktigt det är för hjärnan att få denna medvetna vila, utan distraktioner av någonting. Att bara vara hemma så att säga men ändå distrahera sig för att man är rädd för tystnaden gör att återhämtningen tar längre tid.

Ha på TV:n i bakgrunden, lyssna förstrött på musik och att göra saker omedvetet gör alltså att återhämtningen tar längre tid. Klarar man av att fokusera på någonting som t ex ett tänt ljus eller vad det nu är, får hjärnan mer vila än om man inte är medveten i sin vila.

För mig är detta svårt, men jag har nu mer aktivt försökt att tänka på medveten vila. Jag tänder ett ljus och tittar på det. Försöker rensa tankarna och bara koncentrerar mig på ljusets låga. Det är svårt som sagt och klarar jag några minuter så är det bra. Ibland fokuserar jag på någonting annat och försöker stanna i det.

Ibland sitter jag ner, blundar och låter tankarna flyga iväg. Förstår nu att det inte riktigt är medveten vila, men det är ändå någonting som ger mig mer lugn och ro. Det måste vara tyst omkring mig då och kommer t ex en katt funkar det inte.

Har varit så rädd för tankarna. För det som kommer om jag inte distraherar mig själv. Alltid ha någonting omkring mig i form av ljud och väsen har liksom blivit någonting självklart samtidigt som det skett omedvetet för att rädslan styrt. Det resulterade i att hjärnan tillslut fick nog och inte klarade mer av intryck när det i höstas fick vågskålen att tippa över i total förlamning.

Detta är en viktig nyckel tror jag. Att lära sig att medvetet vila utan distraktioner så att hjärnan får möjlighet att återhämta sig. På riktigt. Ibland behöver det sättas ord på det som egentligen vore en självklarhet och för det tackar jag Eva Svärd och hennes ord.

Annonser