Mellanrumsborste är namnet på min nya vän. Varje kväll under en kvart resten av det här livet om det ska vara någon mening med det jag nu går igenom.
Tänk dig ett öppet sår lika stort som en handflata, ungefär så mycket kunde man jämföra med hur mina tänder mår just nu. Inflammationer och öppna sår som jag själv har bäddat för genom åren i stora delar av min mun. Tack vare den skickliga och mycket trevliga tandhygienisten så har det ändå fungerat bra att få bort all tandsten. Men sjukdomen har gått väldigt långt på sina håll och kanske går inte alla tänder att rädda trots allt.
Det har gjort ont och jag har varit och är fortfarande öm i delar av munnen. Tempot har varit högt och tre besök på mindre än en vecka var det som behövdes för att få bort allt. Nu hänger det på mig själv och första återbesöket är om sex veckor.
På väg tillbaka till jobbet efter andra behandlingen igår.
Det är tre visdomständer kvar i käften på mig samt en trasig tand. Så detta är långt ifrån klart, men jag måste ändå klappa lite extra på mig själv efter att ha gått igenom allt detta.
Jag påstår att det beror på den skickliga tandhygienisten hos Dômentandläkarna som peppat mig och gjort att jag inte hoppade av som förra gången. Sen sa hon en sak åt mig som tog skruv och som gjorde att det kändes som om detta verkligen är sista chansen för mig.
Någonting inom mig driver på detta med att ta hand om kroppen. Nu när joggningen är endast en, max två gånger i veckan så har fokus flyttat till tänderna och mina ögon. Måste ha någonting som är positivt för mig och som gör att saker och ting förbättras.
jerryolsson.se 