När hon snackade om stålbad förstod jag inte riktigt vad hon menade. Det gick ju bra med att ta bort tandstenen och trots blodflödet och de öppna såren gick det ju finfint. Jo, jo…
Hon, vilket är tandhygienisten, hade helt rätt i detta med stålbad. Det förstår jag idag. Är öm som sjuttsingen och så fort jag ska göra rent med en mellanrumsborste känns det väldigt mycket och sen håller det i efteråt ett bra tag. Det är nästan så jag drar mig för att ens försöka för smärtans skull, men då har jag hennes ord klingande i öronen “kanske tandlös om du inte gör rent varje dag” “sjukare än jag trodde på vissa ställen” osv osv…
Det är bara att gilla läget och göra rent, även om det känns en hel del. Blodet flödar och smärtan är hög. Nu får ni allt tycka lite synd om mig, ok? (;-)
I morgon ska jag leda en webbverkstad på jobbet helt själv. Det kanske inte låter så märkvärdigt och när deltagarantalet endast är 4 ska det väl inte vara några problem? Men det är första gången som jag är helt själv.
Tänk om jag bara kunde tänka så och köra på… men det gnager i mig och jag får tankar på att jag inte klarar av det ensam. En webbverkstad är just en verkstad, men det är ändå mig de kommer att fråga om de stöter på problem och i morgon har jag ingen backup alls om någonting inte går som det ska. Normalt sätt så är det jag som är backupen, men nu får jag stiga fram. Kanske är det dags att våga lite till så att säga.
Mitt mantra “Vad är det värsta som kan hända?” går på repeat just nu. Det kommer att gå och förhoppningsvis kan jag säga bra också.
Idag har tankarna varit hos min moster. Hon har genomgått en stor hjärtoperation och jag ber för att hon mår bra och att inga komplikationer har tillstött.
jerryolsson.se 