Längtan på olika plan eller håller jag på att bli tokig

Inför vissa bara flödar orden just nu. Vet inte vad det är som händer med mig. Öppen som en bok. Kan liksom inte hejda mig.

Har fått ett märkligt mejl som påstår att det vänder den 24 september. Det är säkert fake, men ändå att det kommer precis just nu, när det är en väldig aktivitet i tankarna och medvetandet omformas på ett sätt som jag inte varit med om tidigare. Vänder med kosing i sikte dessutom. Jo, jo… det tror jag vad jag vill om och det är säkert fake.

Om jag fick önska skulle det handla om helt andra saker. Längtan på olika plan. Att våga lite mer och inte vara rädd för allt som har med relationer att göra och då speciellt när jag känner som jag gör. Backar för att jag inte anser mig värd någonting. Tänk att denna inställning fortfarande har ett sådant grepp om mig och styr det jag allra mest längtar efter. I det skulle jag vilja att det vände nu, i djupet och med hela mitt väsen. Att jag kommer loss och släpper det som skrämmer mig helt utan förklaring.

Tråkigt besked idag. Fast ändå inte. Tänker jag lite “högre” och större eller hur jag ska uttrycka det är det en mening även med detta. Fast det är tråkigt ändå. Min egoistiska sida är än mer uppgiven. Men den andra delen av mig har större förståelse. Längtan på olika plan handlar det om. Lärdomarna ger smärta och en insikt som inte kan nå mig på annat sätt. Det är verkligen en nednötning av egot som pågått flera år nu och först vid min nykterhet så tar det på allvar hos mig.

Musten tas ur mig och sen all känslighet som sköljer in med ljud, bilder och tankar om andra människor och dess energier. Svårt att “komma undan” och de skydd jag hade förr är mycket svagare idag. Är både ett med allt och ändå inte. Tar in allt och ändå inte. Min kropp är ett fysiskt skal som jag huserar i tillfälligt, precis som alla tidigare gånger jag vandrat på detta jordklot. Det är än mer tydligt just nu. Medvetandet skulle jag kunna säga mycket om men nog är den under stor förändring för mig.

Visste jag inte bättre så skulle jag tro att jag höll på att bli tokig. Eller tokigare som en del skulle säga…