Nu har jag semester. Igår var sista arbetsdagen och nu är det ledigt i fem veckor. Känslan är faktiskt skiftande inför detta. Men det hänger på mig och mina val hur denna period ska bli. Så medveten om detta.
Valen gör ingen annan åt mig. Valen är mina och måendet blir därefter.
Äldsta dottern är hemma i Uppsala och hälsar på. Många vill ha ett besök under den vecka som hon är i stan. Ett par svängar har farsan fått umgås med dotra och ikväll kommer hon för att stanna ett par dagar. Längtar!
Idag när jag var ute och lufsade (ja, det känns så senaste tiden) fick jag en hel del tankar som jag inte riktigt vet varifrån de kom. Min kamp i motionsspåret applicerades på min kamp i det stora hela och likheterna är slående. Den insikten fick mig att kämpa vidare och orden jag fick till mig var till väldigt stor hjälp:
För även om det tar emot, så backa inte. Stanna då hellre upp och vila, men gå inte bakåt. Ta det lugnt på stället, andas och se dig omkring. Det är lugnt, det är ingen fara. Allt går inte i expressfart, det är liksom inte livets mening. Är det tvärstopp ett tag, så är det ok, men det viktiga är då att stå still eller ta små steg framåt. Inte backa, utan var där du är. Det är ok.
Ungefär så… tänk att jag ibland har så svårt att lyssna på det jag får till mig.
jerryolsson.se 