Sorg och ångest

Nu ska jag vara allvarlig. Det illustrerar jag med blommor från Israel.

Sorg och ångest.

Den här vintern/våren har lärt mig en massa saker som jag hade glömt bort eller som jag inte trodde gällde mig.

De människor jag dras till, de dras inte till mig. De människor som dras till mig, de dras inte jag till.

Så har det nästan alltid varit i mitt liv. Har det inte varit så, då har jag fegat ur och inte tyckt mig vara värd någonting. Straffat mig ur och liksom tappat det helt.

Självklart så försöker jag rannsaka mig själv om varför det är på detta viset. Hamnar hela tiden i en skuld jag behöver betala tillbaka. En gammal sådan som spänner över tidigare liv.

Det är så mycket som har gått åt rätt håll för mig det senaste åren. Men den största längtan består.

Idag vet jag också att jag dras till människor och inte kön. Ett tag trodde jag att jag var homosexuell till 100%, men så är det inte. Det vet jag idag.

Var helt övertygad ett tag om att det är en man som jag ska leva med. Men idag är jag inte alls lika säker efter känslor som kommit till mig och som jag inte trodde fanns där. Känslor som överraskade mig.

Men jag är mer än lovligt förvirrad när det handlar om känslor till andra människor oavsett kön. Men en sak är jag helt säker på idag och det är att jag kan attraheras även av kvinnor i djupet av min själ. Inte bara män…

Ibland känns det som om det är mitt kall att lära mig att avsluta det här livet i ensamhet. Att leva ensam och inte hitta någon partner. Försöker vila i det faktumet, men då kommer känslorna direkt till mig: Sorg och ångest.

Försöker släppa taget om dessa tankar och låta det bli som det blir, men jag blir ständigt påmind om att det finns någonting annat. Då är det svårt att se tiden an och hoppas att någonting händer ju mer social jag blir och som jag faktiskt har blivit sista åren. Jag försöker och jag förlorar.

Det är både fördelar och nackdelar med att lära känna sig själv på djupet. Det jobbigaste för mig är att längtan efter någon att älska har blivit allt starkare. Någon att dela mitt liv med, skratta och prata allvar och beröra. Beröra och krama om. Ett livslångt team i vått och torrt.

Vänner har jag så det räcker och jag är väldigt glad över dem, men det är inte ytterligare en vän jag vill ha…

Det är bara mig själv jag kan vända mig till. Försöka förstå och vila i det som är. Men ibland så förstår jag inte saker och ting och det känns tufft att skaka på sig och försöka igen. Gå vidare och inte känna så jävla mycket. Sorg och ångest.