Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016
Femte dagen 13 maj 2016
Tidig morgon och mycket väntan innan vi var uppe i luften med första planet mot Istanbul. Det blev mer än en timmes försening dit.
Biggan skickade traditionella vykort till nära och kära. Både postlåda och frimärken fanns på Ben Gurion-flygplatsen.
På flygplatsen fick alla sitt beställda kaffe – utom jag! När sen personalen fick det till att det var mitt fel, då rann sinnet över på mig – igen! Trots att jag ser så vän och snäll ut på bilden, var jag förbannad och trött på dessa arroganta människor som serverade kaffet i bakgrunden på bilden. [Instagram]
Nog har väl flygplansmaten sett likadan ut sedan Hedenhös? Det kanske inte går att variera det så mycket… första turen från Tel Aviv till Istanbul. Den så kallade lunchen.
På både flygningarna fick vi gå på planen utomhus. Hemma i Sverige försenade en 40 minuter, men sen försvann en väska för en i arbetslaget, vilket gjorde att bussen väntade ett bra tag på Arlanda innan avfärd.
I Uppsala och utanför kansliet vid 19:30-tiden. Hemma i Storvreta strax efter 20:00.
Sammanfattning
En fantastisk resa, inte tu tal om annat. Jag är så glad att jag följde med och fick uppleva allt detta. Tisdag, onsdag och halva torsdagen var helt magnifika och jag fick flera gånger nypa mig i armen för att förstå att jag verkligen fick vara med om allt detta.
Trädgården i Getsemane.
Sången i Getsemane och lapparna i Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka) var mäktiga upplevelser för mig. Det är inte ens överord att säga att det var magiskt och något som jag kommer minnas för livet. Det var så mycket positiv påfyllnad och vi som åkte fungerade så bra tillsammans. Inga spel och inga hierarkier kände jag av någonstans och bara det är unikt. Att det skulle vara farligt för oss att resa, av de farhågorna märkte jag heller ingenting.
Det finns alltså mycket positivt att säga om den här resan. Jag kommer att bearbeta detta i månader och denna resa kommer att finnas nära mitt hjärta i hela mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma resan till Israel med delar av mitt arbetslag.
Visst såg jag skillnaden som görs på människor och då speciellt under torsdagseftermiddagen. Då kände jag både ilska och ledsenhet. Att man ska behöva bygga murar och i princip låsa in människor för att rädslan regerar, det måste göra vilken normalt funtad människa berörd på ett negativt sätt.
Några filmsnuttar blev det under resan. De har jag satt ihop och du hittar filmen på min YouTube-kanal.
Tack
På ren svenska är jag så förbenat tacksam över så mycket att jag bara måste skriva en tacksamhetslista:
Vilka arbetskamrater jag har alltså! Tack till er alla för en otrolig upplevelse. De små gesterna, samtalen och att känna sig bekväm i alla lägen. Det är ovanligt må jag säga, men på den här resan kändes allt naturligt och självklart för mig. Jag nämner inga namn eftersom känslan är god och positiv inför er alla.
Jan Olof Johansson berättar om Bebådelsekyrkan i Nasaret för delar av arbetslaget.
Tack till vår reseledare och guide Jan-Olof Johansson. Informativ, lugn och trygg i sitt sätt gentemot oss alla. Att få följa med honom på Via Dolorosa och verkligen kunna ta in orden han berättade för oss utan störningar och många människor omkring oss. Det gick in på ett helt annat sätt när vi gjorde om detta en tidig morgon. Han tog också med oss ut på en joggingtur en tidig morgon när solen var på väg upp i Jerusalem. Fantastiskt! Hans son John vill jag också nämna som ett positiv kraft mitt i bland oss under våra äventyr i det heliga landet.
Tack till biskop Ragnar som fick mig att ta emot välsignelsen för första gången när vi hade mässa vid Saligprisningarnas berg. Det kändes så rätt att göra det just då och jag tror att biskopens predikan fick mig att känna delaktighet på ett sätt jag inte känt tidigare.
Tack till min arbetsgivare och den generösa gesten att erbjuda oss en studieresa till Israel för att gå i Jesu fotspår. Jag känner en sådan tacksamhet för att jag fick vara med om detta. Tack, Uppsala stift!
Tack A, yngsta sonen och dottern för att ni tog hand om hemmet och katterna. Tack för att ni tog hand om Felix när han behövde åka till veterinären och fixa till sitt öra. Tack till äldsta sonen som lade ut ekonomiskt så att Felix kunde få den behandling som han behövde.
Till sist vill jag tacka Jesus som gjorde allt detta möjligt.
jerryolsson.se 