Tillsammans med delar av mina arbetskamrater gjorde vi en studieresa till Israel mellan den 9-13 maj 2016.
Fjärde dagen 12 maj 2016
Först en tidig morgon för att gå Via Dolorosa en andra gång. Buss till Herdarnas äng där vi firade mässa. Sedan besökte vi Betlehem och Svenska Jerusalemföreningen som driver flickskolan Den Gode Herdens skola samt ett besök där Jesusbarnet föddes Födelsekyrkan. Dagen avslutades med en spårvagnstur till Mount Herzl tillsammans med Mats.
Men vi tar det från början:
Via Dolorosa för oss morgonpigga. Kvart i sex stod ett gäng i hotellfoajén redo för att återigen uppleva Jesus sista tid Via Dolorosa mot Golgata.
Vår reseledare Jan-Olof Johansson berättade lite vid varje station om vad Jesus var med om. Här station 5: Simon hjälper Jesus att bära korset.
Långa sträckor av Via Dolorosa vandrade vi alldeles ensamma. En fantastisk känsla!
Två katter men inga människor Via Dolorosa.
Station 6: Veronica torkar Jesu ansikte.
Bilderna gör att jag faktiskt förstår att jag gått Via Dolorosa – 2 ggr till och med!
Station 7: Jesus faller för andra gången.
Station 8: Jesus tröstar Jerusalems döttrar.
Gravkyrkans kupol.
Station 9: Jesus faller för tredje gången.
Gravkyrkan (Heliga gravens kyrka)
Två nyfikna katter uppe på muren.
Inga basarer hade öppnat.
Golgata och ingången till Gravkyrkan och här finns station 10 till höger vid ingången där Jesus berövades sina kläder.
Vid altaret i det latinska kapellet spikas Jesus upp på korset vilket är station 11.
I detta kapell som är grekisk-ortodox uppe på Golgata för man in handen i en öppning i golvet. Där känner man själva klippan, där korset stod om jag uppfattat det rätt.
Här låg Jesus när han togs ner från korset. Smörjelsestenen sägs ge kraft och välsignelse. Just här kände jag väldigt mycket inombords. Många gnider ett litet tygstycke mot stenen vid station 13.
Heliga graven i rotundan. Den sista stationen nummer 14. Fast vi var här så tidigt pågick det mässa. Även denna gång gick det alltså inte att komma in i själva kapellet och få se plattan som är Jesus gravplats.
Här börjar Via Vita, Livets väg med den Uppståndne. “Han är inte här, har har uppstått”.
Heliga gravens kyrka är stor och består av flera altare och passager. Vid ett ställe hittade jag dessa lappar. Människors desperata vädjan och önskan om hjälp och kraft berörde mig till tårar. Det var för mig ett väldigt starkt ögonblick under den är resan.
Sankt Helenas kapell (Chapel of Saint Helena) som är armeniska kyrkans kapell inne i Heliga Gravens kyrka.
På Golgata såg jag denna fjäder. Lite symbolik för mig.
Tillsammans gick vi vidare och ut genom gamla staden och Damaskusporten.
Vi möttes av strålande sol och brödförsäljare.
Frukost ute på balkongen, våning 5. Legacy Hotel.
Efter frukosten tog vi bussen till Herdarnas äng. Många bilder tvingades jag att välja bort här eftersom jag har så många, men den här på fontänen är fin.
Herdarnas äng ligger i Beit Sahour.
Vi firade mässa i ett kapell som låg nere i en grotta. “Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt”
Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan.
Murar, stängsel och uppdelning av människor. Historien om bosättarna i Beit Sahour ville inte släppa mina tankar. Det var väl just här på min resa som verkligheten trängde sig på och jag kunde inte värja mig mer och enbart tänka på mina egna personliga upplevelser av resan.
Taket i Beit Sahour ”Shepherds Field” kyrkan. Här sjöng vi en sång som gjorde stort avtryck. Klangen och ljudet i kyrkan var otroligt och vi lät som dubbelt så många.
Vi tog oss sedan vidare till Svenska Jerusalemföreningen i Betlehem.
Ca 300 flickor går i Den Gode Herdens Skola.
Givetvis var jag intresserad av skolans datautrustning.
Skolan drivs utan statligt stöd. Rektorn berättade att de hade elever från 4 års ålder. Skolan ger examen i humanistisk och naturvetenskapliga linjer.
Vår reseledare Jan-Olof Johansson är ordförande i Svenska Jerusalemsföreningen sedan januari 2011.
Här sitter delar av arbetslaget på trappan till skolans ingång.
Svenska Jerusalemföreningen bildades redan i maj 1900. Den Gode Herdens skola övertogs 1959 från den lutherska församlingen i Betlehem.
Den palestinska flaggan vajar över skolan.
Några bilder lägger jag inte ut från affären som shoppade i. Det skulle vara en affär med lokalt producerade varor, men senare upptäckte jag att flera fanns även i andra affärer på andra ställen.
Dessutom var det en kvinna därinne som hela tiden försökte sälja in sig hos mig. Så pass mycket att jag tillslut tvingades att säga till henne på skarpen att låta mig vara ifred… på det sättet säljer man inte in någonting hos mig i alla fall. Det blev precis tvärtom, jag köpte mindre än jag hade tänkt mig, tack vare att den här kvinnan stressade mig genom att försöka kränga dyra saker till mig som jag inte ville ha.
På väg till Födelsekyrkan tillsammans med en massa andra människor.
Här prövades tålamodet. Kön ner till födelseplatsen var lång och många tog väldig tid på sig därnere.
I väntan…
Här föddes Jesus. Här blev Gud människa. En av oss.
Sitter vid krubban där Jesusbarnet låg i efter sin födelse till denna värld.
Vi sjöng “Stilla natt” i grottan.
Mariabilder i Katharinakyrkan (The Church of St. Catherine) som är sammanväxt med Födelsekyrkan.
Katharinakyrkan (The Church of St. Catherine) ingång.
Tyvärr blev jag rejält irriterad och den magiska touch som denna resa givit mig sjönk en del denna eftermiddag och detta berodde på:
Kvinnan i shoppingaffären, många knuffar och människor som trängde sig på och även mutade sig in till födelseplatsen (som jag fick höra efteråt) gav helt plötsligt ett mer mänskligt ansikte över det hela. En person knuffade dessutom till mig medvetet inte bara en utan två gånger under sista delen av denna vandring och det var på gränsen att jag tappade tålamodet helt, men jag lyckades lugna ner mig.
Detta kändes inte alls bra och jag var faktiskt glad att komma därifrån.
Arabisk cola lugnade ner gubben en del…
Några av oss satt på The Square och tog igen oss efter denna upplevelse som både innehöll sött och salt för mig. I bakgrunden syns Manger Square med Betlehem Peace Center längst bort.
Vandring i Betlehem. Kolla in de snyggt friserade träden.
Mur ut från Betlehem. Ledsamt och tråkigt att det inte går att komma sams utan dessa murar.
När vi sedan var tillbaka i Jerusalem gick jag och Mats ner i de västra delarna för att titta lite.
Vi tog spårvagnen så långt det gick söderut.
Slutstationen heter Mount Herzel (Herzlberget).
En härlig utsikt!
Sen tog vi oss ut på en vandring i Jerusalem. Om sanningen ska fram hade vi inte riktigt koll på vart vi befann oss. Detta gjorde att jag tog en bild på en gatuskylt för att efteråt veta vart vi vandrat.
Eliezer Bergman street ligger där pilen är. Eliezer Bergman (1799-1852) var en rabbin och författare.
Den israeliska flaggan vajade på många ställen eftersom Yom Ha’atzmaut firades. Dagen av oberoende och självständighet för landet Israel som inträffade samma dag 1948.
Mount Herzl, spårvagnsstationen längst i söder.
Att sitta på en spårvagn i Jerusalem och se stora delar av staden kändes märkligt. Tur att jag har bilderna kvar.
Centralstationen i Jerusalem. Vi steg av på stationen Shivtei Israel och gick till vårt hotell.
Precis bredvid hotell Legacy ligger det amerikanska konsulatet Consulate General United States of America.
Dagen avslutades med gemensam middag på hotellet och en samling där de som ville fick berätta om sin dag.
För mig var den som sagt en blandad dag med både fantastiska och lite jobbiga saker. Om tisdagen och onsdagen var otroliga och fantastiska rakt igenom, så var torsdagen fantastiskt på förmiddagen och ok på eftermiddagen för att bli mycket bra igen på kvällen. En del funderingar trängde sig på om människors levnadsvillkor och hur olika vi behandlar varandra, även om avstånden är nära. Ledsamt och upprörande på samma gång.
Visst använder jag ordet fantastiskt ofta? (;-)
Tre dagar av så mycket intryck och minnen gör att jag fortfarande har svårt att sortera ordentligt. Jag har säkert glömt en del och kanske blandat ihop något.
Den femte och sista dagen i det heliga landet var åter en resdag och om den och lite avslutande tankar berättar jag i nästa post.
jerryolsson.se 