Syrran pushade på mig och utemöblerna togs fram. Första utefikat gick ju alla tiders i solvärmen.
Stolarna är helt ok, men både bord och parasoll har sunkat till sig rejält.
Syrran och jag går parallellt genom vissa känslor. Det är bra märkvärdigt egentligen, men sådan tur att vi har varandra och kan bolla. Viktigt värre.
Tidigare på dagen öppnade jag altandörren en stund och då tittade Maja ut. Men hon vågade sig knappt fram. Maxi däremot han går ju ut och in som han vill.
Det allra första jag gjorde idag var dock att springa milen. Försökte höja min lägstanivå något men det är svårt och jag fick nöja mig med sjätte bästa tid. Det är ok, men jag strävar hela tiden efter att bli bättre.
Att sen sitta en stund i solen som faktiskt värmde på ganska fint idag, det gör ju inte humöret sämre i alla fall.
Bättre sent än aldrig. På annandag påsk är tulpanerna helt utslagna och ljuvliga att titta på. En liten tussilago hittade jag på baksidan tillsammans med en krokus. Allt i gult. Så passande så och härliga tecken på att våren äntligen är på ingång.
I morgon är det jobb, men sen är jag ledig i två dagar till. Det känns bra att ta det lugnt just nu, även om jag är ganska rastlös och frustrerad av anledningar som är lite diffusa på ett sätt, samtidigt som jag någonstans vet varför. Men det är bra träning för mig att bara vara och ändå försöka hitta meningen. Det har ni väl aldrig hört mig säga förut? (;-)
På fredag är det skifte i umgängesfabriken. Igen! Det känns som om vi inte gör annat än skiftar fram och tillbaka, även om det går 14 dagar mellan varje sväng. Det är en sådan ynnest för mig att ha sonen i huset. Han tillför så mycket i mitt liv. Ja, jag vet.. …självklarheter…
jerryolsson.se 