2016-03-19 Jävlaranamma!

Nej, nu jävlaranamma går jag vidare. Upp på sadeln igen och iväg! Vända detta till någonting positivt, för jag kan ju uppenbarligen KÄNNA och jag kan dessutom göra det på RIKTIGT!

Drog en löprunda tidigt i morse där jag sprang min näst snabbaste mil någonsin och samtidigt så går jag inåt och bearbetar en massa saker. Löpningen är verkligen viktigt för mig numera. Drog ur mig all frustration och all ömkan. Med varje svettdroppe så åkte allt det negativa och tråkiga all världens väg!

Känner en tacksamhet i det faktiskt och att det fungerar för mig att på detta sätt komma vidare. För nu släpper jag detta som funnits inom mig. Det var en omöjlig ekvation helt enkelt.

Det kommer att finnas någon för mig också. Så måste det ju vara. Någon som vill ha mig rakt upp och ner. Visst fan måste det vara så? Jag kommer aldrig sluta drömma och tro på detta! Vad är alternativet? Att krypa ner i den ömkliga grotta jag suttit i under alltför många år och mässa vidare om att jag är ensammast i världen och att ingen vill ha mig!?

Aldrig i livet!

Jag känner och det är positivt! Jag är inte bedövad med någonting och jag känner alla känslorna. Stod kvar och gömde mig inte med de destruktiva metoder som jag känner igen den här gången, även om det var tufft som sjuttsingen emellanåt. Att så medvetet kunna se skillnaderna och dessutom bejaka det som sker oavsett känsloläge är en gåva som jag fått genom hårt arbete med mig själv de sista åren.

Som sagt det var jättejobbigt och jag vet inte allt, men samtidigt så är jag inte stängd och känslorna var äkta och jag vågade uttrycka det jag kände. Wow!

Bubblan är ju för fan borta och det blev så tydligt för mig idag. Det räckte nu med några dagars ömkande. Förr var det månader och dessutom tillsammans med destruktiva handlingar. Gubben har nog fan utvecklats ändå, även om det för ett par dagar kändes kolsvart. Men någonstans långt inom mig så visste jag att det skulle gå över om jag bara hängde i och lät tiden ha sin gång. Man får känna de negativa känslorna också utan att för den skull tro att man går sönder. Det lärde jag mig nu även i praktiken.

Hurra för det. Nu går jag vidare… …spanar lite extra efter den där långa och snygga människan som jag vet finns där! Hallå, vågar du?! (;-)

Annonser