Lite bilder från helgen får symbolisera där jag just nu befinner mig. En viktig dag, inte bara för mig utan för andra som står mig nära.
Det tar tid att bygga nytt. Ibland hela liv. Känslomässigt är jag helt borta just nu. Ena dagen är jag övertygad om en sak, för att dagen efter tvivla och tro någonting helt annat. Vem är jag? Tänk att vid min ålder fortfarande ställa sig den frågan? Men ibland går det hela liv, utan att man får klara svar…
Kanske är det så att vissa saker inte kan bli synliga för mig. Bryggorna ser jag inte utan jag går på målet direkt. Helt fel, jag vet det, men när verkligheten och praktiken överraskar mig på ett sätt som jag inte alls hade förväntat mig, då rubbas alla mina cirklar. De resonemang jag då har inom mig, det sätts helt ur spel och jag känner mig bara förvirrad och faktiskt lite rädd.
Blir ledsen och känner en sorg som orsakar tårar. Fast jag kan egentligen inte peka på varför de kommer just nu. För jag borde kunna se detta som någonting positivt, trots allt.
En del själar är så självklara i sitt sätt att vara. De tar för sig och vägrar att kompromissa. Jag beundrar dem för att de kommit dithän och har det psyket att orka stå för sig själv. För mig förebilder, trots att jag ibland inte vill se det.
Jag vet inte jag, det är svårt att bli vän med gubben ovanför. Det är lättare idag, det är det och helgen har nog visat det trots allt. Men funderar jag lite djupare på vissa saker, så kanske är det återigen detta med att stänga av som räddar mig? Skillnaden på just att stänga av och motsatsen, är hårfin för mig. Så känns det i alla fall inom mig.
Försöker se det positiva. Måste se det. Var på dop i går och stannade kvar efteråt på fika där jag inte kände så många. Det gick bra och jag kunde konversera hyfsat. Det blev inte katastrof i alla fall. Då fokuserade jag på det fina och positiva, tacksamheten att vara bjuden. Ville verkligen vara med för Jaces skull. Det är en själ som betyder mycket för mig, på ett sätt som jag inte riktigt kan förklara. När jag ser honom blir jag varm inombords. Han kommer att betyda mycket för många.
Sitter och väntar på hantverkaren. Det låter något det, men det är inte roligare än att en kran rinner. Det är snart en månad sedan jag hörde av mig till dem och efter ytterligare två samtal så kommer han. Vill inte säga bättre sent än aldrig, men jag har inte orkat reta upp mig på detta när jag har sådant kaos inom mig gällande känslorna inför andra människor.
Idag har jag kompledigt från jobbet. Ska försöka samla ihop mig och mina tankar. Får se hur det går med detta, men vad är alternativet?
jerryolsson.se 