Alla mina verktyg var som bortblåsta. Kämpade verkligen, bet ihop men det blev för mycket. Tappade masken och högg! Vissa personer triggar verkligen igång mig och då att “stöta på” två av dem innan klockan slagit 10, då sprack allting.

Trams och tjafs om skitsaker och sen när man säger ifrån och emot, då är det jag som är den aggressive och ska backa. Igen. Och igen.

Det blev bara för mycket idag av det mesta. Överkänslig & arg. Måhända som det ska vara enligt min personliga utveckling? Att våga gör också att vissa saker inte funkar som förr, det blir reaktioner när jag inte jamar med längre…

Bestämde mig i alla fall tidigt för att jobba till lunchen. Eftersom jag kommer så tidigt varje morgon tappade jag ändå bara två timmar. Behöver köra mer arbetspass som avslutas till lunch innan det är dags för tidsavstämning den sista mars. Vi får bara ha 40 plustimmar nämligen, allt över det stryks.

Vet inte när det började men det var nog i höstas när jag började jobba mer med den nya Nya webben och blev flyttansvarig. Överhuvudtaget har min tid på kommunikationsfunktionens halva ökat markant, vilket resulterar i att min arbetstid överhuvudtaget ökar alltmer eftersom jag försöker hinna med min andra halva som är data och IT på ett ok sätt.

Försöker hålla ifrån möten och saker som inte sker på kansliet så gott det går, men ibland måste jag ju var med för att inte tappa sammanhanget och vad som sker. Det är en svår balansgång detta för mig, även om jag egentligen vet hur jag ska jobba.

Tanken är att jag på morgonen mellan 7-10.30 jobbar med webben och kommunikationsfunktionen och sen resten av dagen ägnar mig åt IT och data. Det funkar ibland, men senaste tiden känns det som sagt att kommunikationsfunktionen tagit över alltmer. Det är väldigt mycket där som är på gång och jag försöker begränsa mitt deltagande till webbverkstäder och det som har med den Nya webben att göra.

Kanske är det detta som trycker på omedvetet. Pressen att hinna med även IT och databiten på ett tillfredsställande sätt och då främst gentemot stiftsorganisationens anställda. Jag känner att jag försummar detta alltmer som det utvecklat sig. Känner också av vissa obalanser i arbetslaget som inte har funnits tidigare. Det är bara tiden som kan utvisa vart det tar vägen, men lite orolig är jag allt.

Känner mig så dubbel faktiskt, för ibland får jag höra att jag ska ta för mig och säga ifrån. Säga nej och stå för det jag tycker, sen när jag väl gör det då blir det tillrättavisningar och jag sjunker in i skalet mitt igen. Är jag för känslig? Taskigt med skinn på jobbarnäsan? Att tycka mer om sig själv och våga säga ifrån har ett pris och när man tidigare alltid backat, men nu inte gör det, då blir det tjafs och friktion.

Känner mig som den som är negativ och bromsar, samtidigt som jag inte kan hänga med på allt och vara villig så att säga. Strypsnaran blir extra tydlig när detta kommer upp i mitt sinne och jag försöker verkligen snirkla mig fram och anpassa mig så långt jag bara klarar av, men ibland så funkar det inte inom mig. Men jag kanske överreagerar och är överkänslig? Det är för mycket i känslorna. Kan inte stänga av som förr. Distrahera och förneka.

Det var en skitdag i vilket fall, så det var skönt att få komma hem och sova en stund. En stund blev två timmar! Men jag behövde väl det?!

Fram och tillbaka. Två steg fram och ett steg tillbaka. Tänk att jag aldrig lär mig detta!