2015-03-21

Tass mot tass. Brödraparet var så fina igår när de låg bredvid mig i soffan en stund. För det är så med mina kattpojkar, att de sover inte så ofta nära varandra.

2015-03-21

Felix har inga problem med att ligga nära. Han försöker ofta, men då vill inte Maxi vara kvar. Han drar sig undan och ibland har han till och med labbat till Fimpas med tassen. Det händer inte ofta, men någon gång när Felix varit för nära och Maxi har känt sig trängd, då har tassen kommit upp.

2015-03-22

Elias frågade mig häromdagen om jag kunde beskriva Maxi med tre ord. Orden som kom ganska fort var själfull, lojal och gosgalen.

2015-03-22

Felix är mer “katt” eller hur jag ska uttrycka det, men jag har märkt att sedan Frida flyttade så är han mer gosig emot mig och vill vara nära allt mer. Han är friare i sitt sätt och beter sig mer som en katt ska göra som sagt (;-), även om jag märker en alltmer själfull sida även av honom med stigande ålder.

Felix 2011

Felix gillar att vara ute, vilket inte alls Maxi gör. Fortfarande så kan Felix vara borta i många timmar och även över en natt, vilket aldrig händer med Maxi. Han går ut, högst ett par timmar, åt gången och sen vill han in igen.

Allt började 2004:

I kökssoffan på Vretalundsvägen hösten 2004.

Jag och tjejerna hämtade dem en mörk och kulen eftermiddag i skogarna kring Skogs-Tibble… (tror jag det var) i oktober 2004 och jag har vissa minnen av hur vi satt och tittade på alla de kattungar som de hade.

Tjejerna blev förtjusta i varsin liten kattpojke och vi köpte dem för en symbolisk summa. En tredje katt Sotis kom strax efter, men efter en tid så “försvann” han… men Felix och Maxi har varit kvar hos mig sedan dess…

De har mått bra nästan hela tiden. Maxi har aldrig varit sjuk eller varit utsatt för någonting *ta i trä*, men Felix hade det väldigt jobbigt sommaren 2011 då han var nära döden. Han repade sig, men det var verkligen på håret.

Maxi 2011

De fyller i mitten på augusti 11 år. Må de leva minst lika länge till och med samma fina hälsa.

De betyder mycket för mig och det är många gånger som jag har gråtit mot deras päls genom åren. Maxi har en väldigt förmåga att känna på sig när jag är ledsen eller inte mår så bra. Han är ibland lite läskig faktiskt i sitt sätt gentemot mig. Barnen brukar säga att han är besatt och ibland känns det faktiskt så. Han har full koll, är alltid i närheten när jag är hemma och tar alltid chansen att gosa. Ibland så orkar jag inte och då går han undan, men han är inte långt ifrån mig. Går jag ut i köket, så kommer han efter. Går jag in sen i vardagsrummet igen, jodå då kommer han efter. Behöver knappt säga hans namn oavsett stämningsläge, då är han hos mig. Han har full koll, den kära Maxi!

De är så fina och viktiga för mig, dessa ståtliga kattpojkar… man kanske ska säga kattherrar numera eftersom de är i mitten av livet? (;-)

Avslutar med en dagsfärsk bild på änglakatterna, när de båda ligger bredvid varandra i Fridas säng:

2015-03-22

Annonser