Så fort det går. Saker och ting. Besöket av min yngsta dotter var någonting som gick så fort, så fort… fånga dagen, skapa bilder inom sig och bevara. Spara och ta fram.

Hon är vuxen nu. Det är bara att inse. Som pappa så är det ju konflikter i det konstaterandet. Mitt eget ego tycker likaså. Så det är viktigt att skriva om detta och prata om detta för mig. Att minnas för att ta fram. För det är ju så, att det går inte att hålla kvar någonting emot sin vilja. Det är acceptans och att göra det bästa av situationen som gäller.

Omvälvningar och göra saker på annat sätt. Ibland (i mitt fall ganska ofta) så tvingas man till förändringar och ser inte nödvändigheten och varför förrän man är där. Då blir det jobbigare och orsakar mer smärta. Exemplen hos mig själv är många genom åren, därav detta problematiserande i denna post.

Ibland så far tankarna mig till marker då jag blir livrädd. Försöker då tänka logiskt och höja livsperspektivet och se helheten. Numera så lugnar jag ner mig då och nöjer mig med det. Tidigare så flydde jag och var inte kvar i tanken. Gjorde mig själv illa och ville varken se eller känna. Så är det inte idag och belöningen blir tiofalt när det lagt sig och jag återigen kan se sammanhangen. Fan vad glad jag är att ha kommit dithän! Det höjer kvalitén på livet, utan tvekan. Att slippa att rädslorna och tvivlen fastnar i mig.

Det var också så roligt igår att Linn var med via Facetime en stund. Nymodigheterna användes nu rent praktiskt. Kul var det. Henne saknar jag i perioder väldigt mycket, men även här vet jag att livet är i en ny fas och att min roll som pappa förändrats ganska mycket sista åren. Att jag ska åka upp till henne när björken kommit, det är ett som är säkert!

Sex möten nästa vecka. Gillar inte att tillbringa min arbetstid i möten. Vill jobba och göra saker. Är en doer och för många möten gör mig bara stressad, hur gott syftet än är.

Över och förbi. Vardag igen. Gläds åt att grabben bor hos mig nu. Fånga dagen för sjuttsingen!

Annonser