Camilla Henemark "Adjö det ljuva livet"Vilket liv hon har levt, Camilla Henemark! Som läsare så kippar jag efter andan när jag läser om vissa saker. Tycker att hon är väldigt öppen och rak i sin bok Adjö det ljuva livet.

Givetvis så är det hennes möten med kung Carl XVI Gustaf något som är spännande att få ta del av. Det är ju liksom så surrealistiskt på något vis.

Denna bok skrevs 2012 och två år tidigare kom den kontroversiella Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken där ett helt kapitel ägnas åt Henemark och den relation de hade under 1 1/2 år. Så tacka sjuttsingen för att jag är nyfiken på vad Henemark själv har att säga om detta!

Inte kunde Henemark hejda sig i relationen med kungen och det går igen flera gånger när hon berättar om sina relationer med andra så kallade kändisar. För att hon kan och inte för att det är bra för henne. Vilket i flera fall ger henne stora problem och ett mående som under flera år blir allt sämre.

Visst kan det vara befriande med så pass gränslösa människor, men när man blir så självbrännande att man tappar allt och hamnar på gatan, då blir historien tragisk och bakgrunden till varför de centrala. Nu när detta pågick så visste hon inte själv om sina diagnoser och de reella funktionsnedsättningar som hon led av, så det är ju en förklaring till hennes leverne och att det blev som det blev.

Boken är ganska hårt skriven, det vill säga väldigt få känslor eller hur jag ska uttrycka det. Det är konstateranden på konstateranden. Fast samtidigt så kan det vara skönt ibland då  man slipper självömkandet och offerrollen. Den visar Henemark väldigt sällan i boken, vilket som sagt är ganska skönt att slippa.

Henemark har umgåtts med människor från alla olika samhällsklasser. Hennes oförmåga att stanna upp gjorde att hon ett tag syntes överallt. Hon skriver själv att hon alltid haft svårt att säga nej till frestelser. Självinsikten är idag påtaglig där hon ångrar otroheten, saknad av tålamod och detta med att sopa saker under mattan. En del val och insikten om att inte förstå det hon hade.

Hennes mormor betydde allt och hon skriver också gott om flera av sina exkrokar. Intellektet var och är knivskarpt och hade hon velat bli någonting inom politiken som hon nuddade vid en period, så skulle det inte har förvånat mig om hon hade lyckats.

I slutet av boken skriver hon:

Jag är en annan Camilla idag. Det går inte att återerövra den trygghetskänsla och självsäkerhet som jag en gång ägde. Samtidigt så känner jag mig klokare. Tidigare har jag varit så naiv. Nu är jag medveten om farorna och vet hur ont livet kan göra.

Livet är en skola. För oss alla. En del behöver massor av upplevelser och känslor för att komma framåt. Framåt till klokhet och ett medvetande om varför vi är här. Tycker Henemark är en intressant själ och att läsa hennes bok rekommenderar jag, just för den livsresa som hon har tvingats till. Kanske är det hårt att skriva tvingats, men det är så jag som läsare ser på det när hon berättar om sitt liv.

Boken avslutas med orden Jag vill måla mitt liv svartare än svart och frågan är vart Henemark idag är i sin livsvandring när jag nu även lyssnat till hennes föredrag för ett år sedan om hennes kamp för ett bättre liv? Nyfiken blir jag…

Hon kämpar och blottar sig och vill ju leva, samtidigt som isolering och självdestruktivitet fortfarande är någonting som sätter käppar i livshjulet.

Relaterat
Camilla Henemark om vägen tillbaka (2014-02-11)

Skärmdump från SVT Camilla Henemark
Här berättar hon om strategier som hon tagit till för att överleva. Hon berättar också om sina erfarenheter av vården. Arrangör var Suicide Zero

Annonser