Vipsgrädden drog jag i mig… och fick en touch av mandelmassa och något av den följde med och sjuttsingen vad sött det var… men jag stålsatte mig och höll mig bara till grädden. Det är just sådana beslut som gjort att jag blir allt mindre. Det går inte fort, men det går neråt och i detta finns det ingenting som kan stoppa mig.

Min tredje webbverkstad på jobbet idag. Började lite tokigt med kalenderinstruktion som gick helt fel, men innan dagen var slut löste vi detta. En trevlig form att lära ut hur webbverktyget fungerar till de som är ansvariga ute i församlingarna, även om de tar mycket av mig rent psykiskt. För hur det än är, så är min sociala kompetens fortfarande sargad och kantstött. Men det blir bättre, även om jag nu känner att det är lite väl mycket av den varan för mig.

Det är fler saker som drar kraft just nu. Arbetsrelaterat och lite typiskt. När en sak är klar, så kommer genast en ny. Det är som en stor svart svamp, som bara drar till sig alltmer. Det är bara att göra så gott jag kan, även om jag har massor av andra saker som också behöver göras klart. Svårt det där, att prioritera och veta att ta det viktigaste först. Usch, det känns som om jag bara beklagar mig, det är ju inte bara skit med allt… men vissa dagar så är jag helt slut och undrar vad jag håller på med. Många saker är ju roligare nu än vad det var för ett år sedan. Försöker tänka på det när energinivån är låg.

Har saknat mina barn som fan idag. Usch, vilken livsskola det är att liksom förstå hur fortsättningen kommer att bli. Tittar in i de tomma rummen och vill liksom inte ta in allt på en gång. 4 /12 år till så blir det på det här sättet, sen blir det förändring. Om jag nu får hänga med förstås i det här livet. Sådant kan man aldrig ta för givet.