Sista stjärnan ut är Harriet Andersson. Ett långt liv med många berättelser och anekdoter levererade den idag snart 83-åriga skådespelerskan.

De övriga stjärnorna i årets upplaga av Stjärnorna på slottet är Helena Bergström, Özz Nûjen, Örjan Ramberg och Rikard Wolff.

De började med en promenad till frukosten som stod serverad ute i det fria. Född den 14 februari 1932 i Stockholm. Började gå på bio redan vid 4-års åldern.

Hon hade en mamma som inte var lycklig och som inte var så förtjust i sin dotter. Bakom köksdörren så hade mamman en björkris som hon använde mot Harriet. Moster Nanny blev som en mamma istället.

En gubbe i blåkläder erbjöd henne 25 öre om hon följde med henne på vinden. Ett hemskt minne som hon berättade utan att ens darra på rösten. Hon började i folkskolan ett år tidigare än andra, för att mamman sa att hon var elak. Hon förstod aldrig varför hon var elak.

När hon var 14 år så skulle mamma slå till henne men då stod Harriet emot och sa att slår du mig nu så slår jag tillbaka. Sen så slog mamman henne aldrig mer.

Hissflicka var hennes första jobb. Sommaren 1947 så började hon på Kalle Flygare. När hon hade fyllt 17 år så ringde Silas Persson på Oscarsteatern. De ville titta på Harriet Andersson och det resulterade i att hon fick sitt första kontrakt med teatervärlden.

I slutet av frukosten så fick varje deltagare en varsin kniv. De sattes i roddbåtar för att fånga sin egen fisk. Den enda som fick fisk var Helena Bergström. Att aktiviteten i den här omgången är nedtonad och inte alls så viktig förstärktes rejält i det här programmet.

Hon spelade mot Per Oscarsson i filmen Trots 1952 och de blev förälskade i varandra och förlovade sig senare. Sommaren med Monika 1953 gjorde henne världsberömd och då främst för rumpan… (;-)

Står du inte pall för en slät – hahaha… orden till Ingmar Bergman när de kysstes första gången. De blev kära (eller hon blev fascinerad som hon uttryckte det) och hon betonar att hon aldrig har legat på en produktionssoffa, hahaha… Bergmans svartsjuka var påtaglig. De flyttade till Malmö och där var hon kvar till 1956 och förhållandet tog slut.

Hon berättade om sitt förhållande med Gunnar Hellström och en händelse sommaren 1956. Han gav henne stryk och gjorde så flera gånger och detta var nytt för mig att Hellström var en kvinnomisshandlare och ett sådant elak människa. Trots allt så stannade hon ett år till med honom.

Jag är inte född till att vara mamma. Hon berättade om ett missfall på ett naket och för oss tittare obehagligt sätt. Gunnar Hellström va inte snäll emot henne. Inte då heller.

1959 träffade hon Bertil Wejfeldt som hon fick en dotter (1960) tillsammans med. Hon gifte sig med honom trots tveksamheter och bröllopsresan gick till Danmark. Hon kände inga moderskänslor för sin dotter och var väldigt ärlig om detta i programmet. Dottern levde med pappan i åtta år och riktigt vad som hände sedan fick vi aldrig veta.

Filmen Såsom i en spegel vann en Oscar 1962 och de skickade iväg Harriet Andersson till Hollywood. Hon var orädd när hon slog statyetten i hotelldisken när ingen lyssnade på henne. Mig brydde sig de inte om men Oscar… haha…

Hennes stora kärlek i livet var Jörn Donner. Deras somrar på Åland är det finaste minnena  i hennes liv. De tog slut efter åtta år och varför ville hon inte gå in på. Hon ställer sig i duschen när hon vill gråta för att tårarna inte ska synas.

Hon tycker inte om att älta. Det blir så tråkigt då och man blir så tråkig för andra. Visdomsord av en person med stor integritet och stolthet.

Även detta program gick fort och man ville veta mer, det lämnades en del luckor, men det är bara att acceptera att vissa saker pratades det inte om, eller fortsatte att pratas om…

För mig var nog detta det mest intressanta programmet i serien.

Relaterat
Rikard Wolffs dag på slottet
Stjärnorna på slottet 2014