Surrealistiskt & välkomnande

Min mamma pratade med mig igår. Det var helt fantastiskt och jag har inte riktigt samlat tankarna ännu. Hon var så fin och försiktig i orden och visade en sådan omtanke om både mig och de andra som var med. Ja, det är för mig helt surrealistiskt det hela, och att samla mig inför det jag fick till mig, det kommer att ta dagar, om inte veckor.

Mamma pratade igenom ett medium. Äldsta dottern och hennes kompis hade bjudit med mig på en sittning hemma hos hennes mamma. Hela upplevelsen var surrealistisk och väldigt speciell. Han berättade saker om både mig och mamma som han inte hade kunnat haft en aning om innan. Om hennes relation med min pappa och saker som jag fortfarande bär inom mig. Det blev så starkt att jag inte kunde hålla tårarna tillbaka.

Från början tänkte jag inte vara med på denna seans, men då blev det sådan fart inom mig och så mycket tankar om motsatsen. Fick ingen ro helt enkelt, utan på fredagskvällen kände hela jag att detta var något som jag bara måste vara med på. När väl det beslutet var taget så blev allt lugnt inom mig.

Min fina mamma som gav mig en sådan fantastisk gåva igår.

Hela upplevelsen kommer jag att bära med mig i hela mitt liv. Mamma ville inte berätta allt som hon hade på hjärtat inför hela gruppen eftersom det då skulle bli väldigt privat som hon uttryckte det.

Först var hennes sätt som hon kom fram på väldigt överraskande för mig, men nu när jag har fått sova lite och tänka på saken, är det inte så konstigt att hon pratade och ville fram. Hon har ju väntat länge på att få prata med mig, och när jag inte är mottaglig själv och inte varit hos något medium på det här sättet tidigare, tog hon chansen. Det har ju ändå gått mer än 34 år sedan nu sedan hon lämnade jordelivet.

Efter själva seansen berättade mediet lite mer om sin gåva och hur det fungerar. Hen var väldigt generös i sitt sätt att prata om detta. Det var så häftigt och mäktigt det hela och nu kommer jag att boka en privatsittning med mediet för att mamma ska få berätta allt hon ville. Bara att komma hem igår kväll och titta på fotot med mamma på, fick det att rysa så underbart i hela mig. En helt annan sinnesstämning än tidigare.

Hen var väldigt duktig och alla fick någonting från sina anhöriga på Andra sidan. Många saker var klockrena och ett par skeptiker tror jag omvärderades under kvällen. En del fick också ord som gjorde mig väldigt berörd. Medkänslan var stark och efteråt var jag helt slut i skallen av alla intryck. Är väldigt imponerad över att hen kan särskilja alla som kommer och vill prata. Ibland så var det flera som ville fram samtidigt och ivern var stor. Men hen hade en fantastisk förmåga att få ordning på dem så att alla fick säga vad de ville.

.
	De hade en härlig takkrona i matsalen!

Den enda jag kände innan var C. Hennes familj och vänner hade jag aldrig träffat tidigare och deras sätt mot mig var så välkomnande och naturligt. Fortfarande så finns den där rädda och obekväma killen i mig, där jag tror att jag inte duger som jag är, men faktiskt så var det mesta av det som bortblåst igår.

De bjöd på mat och samkväm efteråt och jag försökte verkligen att slappna av och vara i stunden. Så även det var för mig en bra träning, i att fungera socialt bland människor jag aldrig har träffat tidigare. Icke att förglömma de två hundarna som jag både klappade och kliade lite på. (;-)

Tack C och familjen! Tack för gästvänligheten och tack för att jag fick följa med på detta. En upplevelse som för alltid kommer att finnas bevarat i mitt hjärta.

Nu ska jag smälta det här, vila mer i tanken av mammas ord och att hon finns i min närhet och sen fortsätta med att själv lära mig att slappna av och leva i nuet.

Ut på en redig promenad är också på tapeten idag, för detta fick jag också höra (och det är inte första gången) och nu måste även jag inse att motion behöver komma in i mitt liv på ett mer regelbundet vis. Det är viktigt och egentligen så vet jag det, men jag har liksom inte haft kraft för mer än kosten under hösten. Nu ska det bli ändring på detta!