Efter en ivrig twitterdiskussion om man, kvinna och kön så kan jag inte låta bli att säga några ord om föräldrars ansvar för sina barn och hur man ska uppfostra dem gällande manligt-kvinnligt.

Uppfostra är ju ett ord som förpliktigar, vad innebär det? Jag kan ju bara relatera till mina egna barn och vi har aldrig och då menar jag ALDRIG medvetet försökt påverka dem någonting utifrån deras kön. För mig är det helt otänkbart och utifrån min egen historia någon som jag inte ens kan se eller tänka.

I Sverige så är det lag på att män och kvinnor har lika förutsättningar. Det är någonting som gäller för oss alla oavsett vem vi är. Eller? Finns det undantag? En fråga så het som få, men på papperet så ska vi alla ha samma förutsättningar… ok?

Att uppfostra sina barn med så öppet sinne som det bara går, det måste väl de flesta föräldrar skriva under på. Att ge dem egna val och sen stödja dem oavsett är väl ett annat? Så fungerar jag i alla fall… Mina barn har aldrig haft några restriktioner gällande någonting. Många skulle kalla mig för slapphänt, curlingpappa och en mes som inte styr och ställer. Men för mig är barnen det viktigaste i livet och för mig är total kärlek gentemot dem självklart. Jag har alltid känt så och mina barn har alltid gått före mig. Jag har ju för sjuttsingen varit med om att skapa dem och då har jag ett otroligt stort ansvar för att de ska må bra och kunna klara livet på ett acceptabelt sätt. Kärleken till dem är total.

Att ge ansvarsrollen till förskolan (som var diskussionen på Twitter) är för mig helt främmande. Visst, de kan visa på bra exempel och agera på ett sätt som gör att barnen mår bra och får sunda värderingar. Men det får inte gå för långt med dessa experiment som nu förekommer om genusdagis där pojkar ska tvingas till saker som de inte vill. Det är verkligen kontraproduktivt och sådant gör bara illa. Pojkar som inte får vara pojkar och som de vill, de odlar ett hat och detta tjänar ingen på. Mycket av det kvinnohat som finns idag beror på förtryckta män som år ut och år in dominerats av en kvinna. Det finns givetvis exempel på det omvända och det kan inte nog poängteras. Blir man förtyckt, oavsett vem man är, så revolterar man så småningom..

I Sverige är vi långt framme och låt oss få fortsätta att vara det. Undantag för religion och feghet vill jag inte veta av. Låt både män och kvinnor få samma chans och möjlighet till samma val oavsett vart de kommer ifrån. Ett sådant Sverige kommer jag att slåss för även om jag kommer att kallas för både det ena och det andra på vägen. Jag vill inte ha dagis som kallar sig genuscertifierade utan jag vill ha dagis och föräldrar som tar barnen på allvar och förädlar det som de är bra på, oavsett kön och inriktning.