Hade först inte tänkt ge mig in i debatten om vad Jonas Hassen Khemiri skrev i DN häromdagen. Bästa Beatrice Ask heter orden som fått många att tycka och reagera. De flesta håller med om allt och har man en annan uppfattning så osynliggörs man eller så blir man kallad rasist per automatik. Därav min tvekan att skriva om detta ämne.

Men detta är min blogg och mina ord, värderingar och tyckanden som gäller så även om jag har lite annan uppfattning än drevet emot Ask så känner jag att något vill jag säga om detta.

Jonas Hassen Khemiri
Jonas Hassen Khemiri

Sen är han ju lite speciell, denna Khemiri. Han vill inte debattera det han säger utan hans debattartikel är liksom allt vi får från honom. Sätter sig väldigt högt upp och som en parentes så följer han inga på Twitter

Oavsett vad det handlar om så fungerar det inte i min värld att lägga en kollektiv skuld på oss människor och då i sin ytterlighet landet Sverige. Att anklaga utan adress och bara rada upp det negativa gör mig misstänksam och det att han skriver om att ingen gör någonting det gör mig faktiskt upprörd. Det enda han gör i hela sin artikel är att beskriva upplevelser av Sverige som bara är negativa. Hur trovärdigt blir det?

För mig blir det problematiskt då att ta honom på allvar. Att liksom bara gnälla och se felen av att bo i detta land. Sen kan jag inte komma runt att VI är Sverige, VI som bor här och det är VI som kan förändra. Att sitta på sidan om och skriva böcker och klaga på det som sker genom att dra den ena historien efter den andra om hur särbehandlad man har blivit i det land som föder en, hur konstruktivt är det?

Det är bra att det kommer fram och att han berättar, det är inte det. Men bilden av Sverige som ett land fyllt av rasister och poliser som bara har som mål att sätta dit invandrare, den köper jag helt enkelt inte.

Sen ska jag berätta en sak… vem fan har inte känt sig särbehandlad!? Jo, jag som så kallad svensk och boende här i hela mitt liv har också fått en släng av sleven. Det du Khemiri!

För det handlar inte bara om invandrare och flyktingar, detta finns även på andra håll och ibland kan det faktiskt även vara tvärtom. Den omvända rasismen får man inte nämna i en stavelse för då är man sverigedemokrat direkt. Problemet idag är ju just att det partiet är de enda som på riktigt allvar vågar problematisera den invandringspolitik som förs i vårt land och ju fler av proffstyckarna som vägrar ta debatten, ju fler procent får partiet. Det finns mycket att säga om detta men det är en annan post det…

Jag, särbehandlad? Jag minns så väl mina försök i ungdomen när jag ville gå på klubb och ständigt blev nekad av invandraren som stod i dörren. Han hade av någon anledning ett hat till mig och jag var alltid för full för att få komma in. Visst, det är en skitsak i sammanhanget, men det jag vill visa med mina ord är att vi alla blir särbehandlade då och då i livet. Fast det klart den omvända rasismen finns ju inte…

Jämför Sverige med vilket annat land som helst. Tänk dig mig i Iran. Eller i vilket annat land som helst där jag är i minoritet på grund av min hud till exempel. Tror ni att det där skulle vara mer humant och bättre än det är i Sverige? Tror ni inte att jag skulle kollas och bli mer bevakad än de som lever i majoritet i just det landet?

Min uppfattning är ju att väljer jag att bosätta mig i ett land där jag ser annorlunda ut än andra, så blir misstänksamheten större emot mig. Sen kan man tycka att det är åt helvete, men så fungerar det ju och att hela tiden gnälla på världens mest asylvänliga land Sverige är för mig märkligt och konstigt.

Visst, det är mycket i vårt land som inte är bra, men att som Khemiri göra, utan att ens nämna det positiva som hans liv i Sverige givit honom det får en slagsida som gör att för mig så minskar trovärdigheten i historien.

Det är bra att människor som känner sig särbehandlade berättar, det har jag inget emot. Men jag vill även att ALLA historier ska komma fram, även de som inte är gångbara bland vissa debattörer och där den politiska agendan inte alls stämmer överens med vad man själv tycker.

Debatten måste kunna vara större än detta. Man måste kunna vidga den utan att bli kallad för både det ena och det andra.