Slagsidan hos Khemiri

Hade först inte tänkt ge mig in i debatten om vad Jonas Hassen Khemiri skrev i DN häromdagen. Bästa Beatrice Ask heter orden som fått många att tycka och reagera. De flesta håller med om allt och har man en annan uppfattning så osynliggörs man eller så blir man kallad rasist per automatik. Därav min tvekan att skriva om detta ämne.

Men detta är min blogg och mina ord, värderingar och tyckanden som gäller så även om jag har lite annan uppfattning än drevet emot Ask så känner jag att något vill jag säga om detta.

Jonas Hassen Khemiri
Jonas Hassen Khemiri

Sen är han ju lite speciell, denna Khemiri. Han vill inte debattera det han säger utan hans debattartikel är liksom allt vi får från honom. Sätter sig väldigt högt upp och som en parentes så följer han inga på Twitter

Oavsett vad det handlar om så fungerar det inte i min värld att lägga en kollektiv skuld på oss människor och då i sin ytterlighet landet Sverige. Att anklaga utan adress och bara rada upp det negativa gör mig misstänksam och det att han skriver om att ingen gör någonting det gör mig faktiskt upprörd. Det enda han gör i hela sin artikel är att beskriva upplevelser av Sverige som bara är negativa. Hur trovärdigt blir det?

För mig blir det problematiskt då att ta honom på allvar. Att liksom bara gnälla och se felen av att bo i detta land. Sen kan jag inte komma runt att VI är Sverige, VI som bor här och det är VI som kan förändra. Att sitta på sidan om och skriva böcker och klaga på det som sker genom att dra den ena historien efter den andra om hur särbehandlad man har blivit i det land som föder en, hur konstruktivt är det?

Det är bra att det kommer fram och att han berättar, det är inte det. Men bilden av Sverige som ett land fyllt av rasister och poliser som bara har som mål att sätta dit invandrare, den köper jag helt enkelt inte.

Sen ska jag berätta en sak… vem fan har inte känt sig särbehandlad!? Jo, jag som så kallad svensk och boende här i hela mitt liv har också fått en släng av sleven. Det du Khemiri!

För det handlar inte bara om invandrare och flyktingar, detta finns även på andra håll och ibland kan det faktiskt även vara tvärtom. Den omvända rasismen får man inte nämna i en stavelse för då är man sverigedemokrat direkt. Problemet idag är ju just att det partiet är de enda som på riktigt allvar vågar problematisera den invandringspolitik som förs i vårt land och ju fler av proffstyckarna som vägrar ta debatten, ju fler procent får partiet. Det finns mycket att säga om detta men det är en annan post det…

Jag, särbehandlad? Jag minns så väl mina försök i ungdomen när jag ville gå på klubb och ständigt blev nekad av invandraren som stod i dörren. Han hade av någon anledning ett hat till mig och jag var alltid för full för att få komma in. Visst, det är en skitsak i sammanhanget, men det jag vill visa med mina ord är att vi alla blir särbehandlade då och då i livet. Fast det klart den omvända rasismen finns ju inte…

Jämför Sverige med vilket annat land som helst. Tänk dig mig i Iran. Eller i vilket annat land som helst där jag är i minoritet på grund av min hud till exempel. Tror ni att det där skulle vara mer humant och bättre än det är i Sverige? Tror ni inte att jag skulle kollas och bli mer bevakad än de som lever i majoritet i just det landet?

Min uppfattning är ju att väljer jag att bosätta mig i ett land där jag ser annorlunda ut än andra, så blir misstänksamheten större emot mig. Sen kan man tycka att det är åt helvete, men så fungerar det ju och att hela tiden gnälla på världens mest asylvänliga land Sverige är för mig märkligt och konstigt.

Visst, det är mycket i vårt land som inte är bra, men att som Khemiri göra, utan att ens nämna det positiva som hans liv i Sverige givit honom det får en slagsida som gör att för mig så minskar trovärdigheten i historien.

Det är bra att människor som känner sig särbehandlade berättar, det har jag inget emot. Men jag vill även att ALLA historier ska komma fram, även de som inte är gångbara bland vissa debattörer och där den politiska agendan inte alls stämmer överens med vad man själv tycker.

Debatten måste kunna vara större än detta. Man måste kunna vidga den utan att bli kallad för både det ena och det andra.

4 svar till “Slagsidan hos Khemiri”

  1. Till Kalle vill jag bara säga att varför inte? Varför bara dra upp det negativa? Vem gagnar det mer än att sådana som jag reagerar? Vem är inte född här? Nej, jag tycker inte att man ska flytta på den mobbade… ? Men har du verkligen läst det jag skriver?

    Magnus och Jonnys argumentation är väl underbyggt och något jag förstår mig på.

  2. Varför måste man nämna det positiva innan man får kritisera? Det känns som ett väldigt billigt sätt att slå ifrån sig kritik.

    Och sen vill jag tillägga att Jonas Hassan Khemiri aldrig har ”valt” att bosätta sig i ett land där hans hudfärg är i minoritet. Han är född här. Han är uppväxt här. Tycker du man ska lösa mobbning genom att flytta på den mobbade?

  3. Khemiris text bygger i stort sett helt på identitetslogik plus ett kaxigt tilltal (som naturligtvis slog an). Han målar upp ett ”vi” av hotade och anstolta invandrare som får lida oskyldigt för allt de gör, vart de än går, som alltid är offer för en halvinstiuttutionaliserad tyst rasism som sipprar fram överallt. Personer som alltid vet precis Hur det Är att vara Invandrare och som delar samma erfarenheter: alltid mobbade eller medvetna om att man kunde bli ifrågasatt i skolan, alltid tittade snett på, och sedan ”vi bet ihop och började plugga på Handels” – går alla smarta invandrare/barn till invandrare på Handelshögskolan? Är det inte rätt mycket en klassfråga? – Och när han på ett enda ställe i texten måste konfrontera invändningen att vi har lagar här i landet, det har alla länder, och ska man kunna bedriva vettigt polisarbete (eeller ens seriöst politiskt arbete eller näringsverksamhet, förresten) så måste dessa lagar kunna användas – ja, då slår han ifrån sig med att VI har inte valt desa lagar och det finns speciella skäl för att de inte ska gälla just oss. Underförstått är det kränkande och rasistiskt att säga att vissa invandrare faktiskt vistas här illegalt, har fått nej och att avvisningsärenden som har utretts i åratal måste kunna få ett slut och verkställas.

    Gringo-Carlos skulle ha använt samma slags argument, jag/vi är för hippa, goda och förgstarka för att följa lagarna och det är kränkande att kräva detta. En del gayaktivister och nyfeminister kör också med en liknande retorik. Själv undrar jag hur man ska kunna motivera likheten inför lagen och inför demokratin om vissa somliga alltid har utrymme för att snacka sig fria från att följa reglerna.

  4. Jag har svårt att ställa mig i hyllningskören!
    Jonas viktiga budskap döljs delvis av en slags omvänd rasism.
    Det kraftfulla vapnet (byta hudkostym och erfarenheter) sågs första gången på 1970-talet i en amerikansk antirasismfilm om kaukasiern som en dag vaknar färgad.
    En fransk film (ursprungligen troligt 50-tal) beskrev en kärleksscen mellan vit kvinna och färgad man i ett mörkt rum. Följande morgon såg de varandra för första gången. Bådas reaktioner var minst sagt oväntade!
    När jag tänker på dessa båda filmer undrar jag över varför Jonas vill byta identitet?
    Är det kanske så att han vill ifrågasätta B Asks självklara rätt till sin egen identitetet och integritet som företrädare för ämbetet; jag kan inte se ansvarssambandet!
    Hela detta vilar på den myndighet hon inte skall/får utöva ministerstyre!
    Kom gärna med något nytt och fortsätt den kamp mot rasism du delar med de flesta, tänkande ”svenskar”!!!

Kommentarsfunktionen är stängd.