Backup, Instagram & halkan

En sluthet, en trötthet och jag vet inte vad. En vecka som tagit på mig oerhört mycket. Är mentalt helt nollad. Tog mig dock till jobbet idag och fick återigen stå hela resan (30 min) eftersom det återigen var en skolklass som hade lagt beslag på varenda sittplats. En väldigt bra start på dagen!

Idag så backuppade jag en del. Vis av tidigare erfarenheter på jobbet så har jag nu två backuper på de mest centrala och det har räddat mig flera gånger. Backupenheter har en tendens att bli dåliga och gamla och så är nu fallet med min första backup. Så nu backuppar jag allt ånyo och tar dessutom nya backupper. Viktigt att göra detta regelbundet och det gäller även andra.

Jag har ibland privat glömt bort att backuppa, men har lärt mig den hårda vägen att regelbundet göra detta. Om och om igen… minst en gång i veckan. Vill inte tappa någonting och det handlar speciellt om mina bilder som jag har backup på flera ställen. I fall att…


Tagen för Instagram.

Numera så är ju även jag med Instagram. Ja, jag föll för trycket och tänkte att inför melodifestivalens final så skulle jag använda denna kanal för att få ut mina bilder. Några blev det och nu har jag fortsatt med Instagram och det är faktiskt en sak som slår mig. När jag tar bilder med appen för Instagram så blir bilderna bättre och mer detaljerade (se ovan). Det är min känsla. När jag tar kort med iPhonens vanliga kamera så måste jag vänta ett tag för att inställningen blir bra och sen kan jag ta ett kort. Det blir ok då, men nu när jag tar kort med Instagramappen, så blir bilderna än bättre.

Någon annan som har den erfarenheten?


Broddar för att ens våga?

Vädret gör visst sitt till, men frågan är om jag har varit med om att det så länge varit så halt på olika platser där jag sätter ner mina labbar? Får sedan ett par veckor vara så uppmärksam vart jag går för att inte slå på rot och eventuellt göra premiär på ett sjukhus för en bruten kroppsled.

Nu börjar det bli enerverande och jag som i vanliga fall har ont både här och där spänner mig ju mer än vanligt, vilket resulterar i ömma vader och jag vet inte vad. Tala om att längta efter plusgrader och en begynnande vår. Som det ser ut idag så verkar den långt borta…

I morgon så kommer jag inte att jobba. Har tagit ledigt och varför tänker jag inte berätta mer än att gränsen för mig denna vecka har varit väldigt nära för reaktioner som jag inte har kontroll över. Jag måste bromsa in och nu få några dagar då jag bara är still. Det jag också kan säga är att de möten jag varit på i veckan gnager sig in i mig och ger mig ingen ro.

Men jag kämpar vidare och jag tror mig se signalerna bättre nu än för några år sedan. Ibland så behöver jag bara dra mig undan och vara ensam. Livet är så otroligt komplext och jag vet att vi är många som har den uppfattningen. Mitt sätt att landa lite är att vara hemma och ta vara mig själv. På mitt sätt.