På fredag klockan 14.00 så begravs Karin Nordenbäck i Täby kyrka. Jag kommer att åka dit med ett par vänner. Det känns så konstigt det hela och jag vill vara med när hon nu begravs och får komma till vila.

Har tänkt mycket på Karin sedan jag fick reda på allt detta fruktansvärda. Jag ber för meningen med detta som har hänt men jag kan inte med mitt sinne förstå.

Hon kämpade länge och jag vet bara lite av det hon gick igenom just genom vår intensiva mejlkontakt under åren 2009-2010. Trots hennes kamp så fanns hon där för mig när jag hade det som jobbigast. Hon gav av sig själv och berättade för mig för att ge mig kraft. Läser vissa mejl om och om igen och ledsenheten griper tag i mig. Varför? Förstår inte detta.

Hon brydde sig och lade sig i. Vägrade vara den där som inte sa vad hon tyckte. Hon gav mig utmaningar genom sina ord och idag så saknar jag dem. Det känns så konstigt alltihopa och när jag går in på hennes blogg nu så drömmer jag om ett ord eller två. På Facebook så känns hon fortfarande så levande eftersom hennes namn hela tiden kommer upp till höger på personer som är inloggade. Varför vet jag inte, men det känns bra hur konstigt det än kan låta. Som om ingenting har hänt.

Ett sista farväl på fredag, Karin. Jag är där!

Din favorit. Kram!

Annonser