Begränsningar

En kompis ringde till Ellet idag. Min räddning eftersom förrådet är slut både mentalt och medelmässigt när det gäller att vara en bra fader i dessas gråa och regniga semestertider. Succéfaktorn är låg.

Medan kompisen var här så såg jag på filmen Simon och ekarna. Den överväldigade mig med känslor, gråt och ledsenhet och jag fick verkligen knipa ihop för att inte lipa inför barnen. Helen Sjöholm har jag vanligtvis svårt för men här var hon riktigt bra som Karin men bäst var ju Simon, spelad av Bill Skarsgård. Jag riktigt kunde känna hans smärta och otrygghet i vissa scener. Rotlösheten och längtan. Överväldigad är ordet och betyget blev högt. Kul att bli överraskad av en film som jag egentligen inte väntade mig någonting av.

Dagarna går i ett trots att de ser ut på ungefär samma sätt. Vissa stunder så känns det helt ok, för att i nästa vara katastrofläge inom mig. Vet inte åt vilket håll jag är på väg. Försöker bara överleva och inte ta åt mig så mycket av vad som kommer till mig just nu. Jag kommer aldrig att kunna ge den bild som jag anser vara korrekt av mig till de som redan vet allt. Folk får tycka vad de vill om mig och i det finns en stor livslärdom för mig.

Frida och jag tittar igenom Fredagen den 13:e filmerna. Vi har kommit till del 5 som ska avnjutas i afton…