Marin (Amanda Peet) dejtar en man som skulle kunna vara hennes farfar. De åker ut till hennes mammas stora fina hus på landet för en fling och lite romantik.
De blir givetvis påkomna av hennes mor, den kända författaren Erica Barry (Diane Keaton) och systern Zoe (Frances McDormand).
Mannen, Harry Sanborn (Jack Nicholson) vill givetvis lämna huset så fort som möjligt, men i allt tjafs som uppstår så slutar det inte bättre än att han drabbas av en hjärtattack.
Filmen Galen i kärlek (Something’s Gotta Give) lever inte på sin handling eller på miljöerna. Den får sin storhet av det underbara samspelet mellan Jack Nicolson och Diane Keaton. Man märker att de verkligen gillar varandra för deras skådespel är stort, ja i en klass jag inte ofta ser på film.
Jag tycker det här är en av Nicolsons bästa rolltolkningar sen Gökboets dagar. Han är underbar som den kärleksnaive och tjejtokiga gubben som genom sin hjärtattack och mötet med Erica Barry börjar se livet i andra banor. Världsklass i skådespeleri!
Diane Keaton är inte långt efter hon. Hennes utfall bakom datorn är underbara att ta del av. När hon börjar bli kär på nytt och gråter för att hon ”trodde den porten var stängd”, då ryser jag.
Men bäst i filmen är scenerna mellan Nicolson och Keaton. De får varenda replik att bli intressant. Jag och lilltjejen skrattade, förvånades och tittade flera gånger på varandra. Även hon uttryckte efter filmen hur bra dom var tillsammans.
Keanu Reeves doktor räcker liksom inte riktigt till i filmen och det visar sig på flera plan.
En film att älska, att beröras av och att efteråt sitta med ett varmt leende på läpparna åt. Rekommenderas!
Betyg: ****
