Hade svårt att sova igår. Var ganska sentimental och vemodig. Ibland så halkar jag tillbaka i gamla tankar. Längtar då tillbaka till det trygga och invanda. Men det blir alltmer sällan. Igår var det dock en sådan kväll/natt.
Så när mobilen ringde i morse så trodde jag att jag drömde. Att jag befann mig på en annan planet. Hur dusch, frukost och påklädning gick till vet jag knappt, men helt plötsligt så satt jag på bussen. På väg till jobbet den första ”riktiga” arbetsdagen efter alla helger.
En ganska behaglig dag. Lagom med arbete. Inga akuta grejor som tur var. Får ett telefonsamtal från stortjejen på förmiddagen. De har varit hemma hos mig och fixat en överraskning sa hon. Då hade jag fem timmar kvar av dagen så tala om att jag ville att klockan skulle gå fort.
När jag kommer hem så förstår jag inte så mycket till en början. Hittar ingenting speciellt. Kollar väggar och rum om de satt upp någonting. Hittar ingenting. Men efter en stund så slår jag ett getöga på någonting nytt som sitter i köket.
Mina fina tjejer har ordnat en specialdesignad almanacka med familjen på. En rad för varje familjemedlem. Den var så fin och jag blev så glad. För att göra pappa glad sa hon. Rörd som fan över deras fina gest till pappa sin.
Barnen, mina barn. Vad skulle jag göra utan dem?
