Vilka mixade känslor jag hade i morse inför min födelsedag. Det gick från att kännas helt ok till känslan av att livet håller på att rinna ur mig. Ångest deluxe i de värsta kurvorna. Samtidigt känner jag en annan acceptans inför min egna födelsedag numera. Ändå, trots allt.

Ett helt underbart besked senare på eftermiddagen förändrade allt. Mitt hjärta är fyllt av glädje och en stor nyfikenhet inför 2027!

Dagen började dock med födelsedagsfirandet del 2, första delen avhandlades förra helgen. Några kom alltså även idag och ville fira ”61:an”!

Syrran M tog selfien på Charlie, Olov, yngsta dottern, 61:an och Mange!
Grattiskort med inbjudan till teater ”Studie i mänskligt beteende”, belgisk choklad och en liten fin snöängel var saker jag fick. Tack!
Förra lördagen kom äldsta dottern och Jordan, mitt ex Anna samt yngsta sonen. Amaryllis och blombukett och en liten söt mus stannade hos mig. Tack!

Har väldigt svårt att få in i min gamla skalle att min jordiska ålder nu har dragit iväg så pass som det har. Mer acceptans nu, men jämförelsen med tiden som rusar och uppfattningen om människor i min egna ålder är ibland förvirrande. Ibland inga problem alls, men ibland slår det mig att fan vad fort allt har gått. Är jag så gammal som den där personen?! Så svårt ibland att ta in detta i skallen… känner mig i mina ”bästa” stunder inte en dag över 40! (;-)

Alternativet är sämre än att inte fylla år. Vet det. Lik förbannat skapar det i perioder ångest i mig att åldras. Att det är ändligt och utgångsskylten kommer allt närmare. Streta emot i känslan är totalt meningslöst och ger bara energibortfall och en trötthet som inte leder någonstans. Jag vet ju det.

Min 60-årsdag firades på Paparazzi i Gibraltar med syrran M och Mange.

För ett år sedan var jag i Spanien och avslutade kvällen på Paparazzi, en restaurang på Gibraltar med syrran M och Mange. Så annorlunda och så rolig upplevelse. Längtar ut på nya resor. Skottland och Aberdeen finns i mina tankar. Hela England också och då främst London. Dit längtar jag alltid.

Vandrare står bredvid en känguru i ett australiskt landskap vid solnedgången
Drömscenariet: Se en känguru medan solen går ner över det australiska landskapet. (skapad med AI.)

Har ett par saker kvar som jag skulle vilja göra och en av dem är att få se en känguru i vilt tillstånd och då vet ni vart man måste åka. Det är en av få saker som är kvar på min bucketlist av de saker som är möjliga och inte tidsbundna så att säga.

En annan är ju detta med att åka vattenskidor. Försökte i somras men kom inte upp på benen. Försökte och försökte och det blev en ganska rolig film i alla fall av mina misslyckanden (;-) Får se om jag kommer att försöka igen…

Kvinna sitter vid sminkbord framför en upplyst spegel bakom scenen
Drömscenariot nummer 2: Se och prata med Madonna backstage. (skapad med AI.)

Att möta Madonna backstage begriper jag att det aldrig kommer att hända, men skulle hon turnera och då i Europa under 2027, då ska jag banne mig se henne. Det är en dröm jag har som är lite mer trovärdig. Missade henne senast och har visserligen sett henne tre gånger, men det är som om ”nu eller aldrig” om hon nu väljer att åka ut på turné ännu en gång.

Försöker ta in den här födelsedagen. Alla känslorna. Sådan tacksamhet och glädje i mitt hjärta!

tänkvärt

Känslor som begravs förändras inte, läks inte.
Känslor kan inte slutförvaras i bergsgrunden,
de bryts inte ner.
De behöver frisk luft och dagsljus, för att fortsätta sin naturliga gång – kännas och ebba ut…

– HannaMir 04