Man blir aldrig färdig här på jorden. När man är klar med det man ska ha lärt sig, då dör man. Eller?

Var så låg, så låg i morse och kunde inte somna om. Kan inte sätta fingret på vad det är. En livströtthet som jag får ta till alla verktyg jag har så att den inte ska ta över totalt. Det paradoxala med detta är att jag då blir än tröttare…

Pratade med syrran lite och det kändes väl något bättre. Tog mig sen ut på en promenad för att jaga ljung till gravarna. Förra helgen gick det inte så bra och det blev samma resultat idag.

Hittade inga ljung någonstans och jag var så tidigt ut att en del butiker inte hade öppnat ännu, så jag traskade hemåt återigen med ogjort ärende. Kan inte sova som förr heller, vaknar så tidigt jämt och kan inte njuta av en ledig dag. Måste liksom upp och göra saker.

Försökte sitta en stund och meditera, men jag kommer ingenstans längre med detta.

I alla fall, tog mig ut och gick igenom Stora torget. Ingen vacker syn. Vilket fult torg vi har i Uppsala! Usch, så deprimerande att gå igenom. De som planerat detta torg har misslyckats helt tycker jag. Asfalt, grått och bara tomma ytor. Så tråkigt. Torget var nu dessutom folktomt och då blev känslan än starkare.

Samma med Åhlénshuset. Inte heller det någon vacker syn och man undrar verkligen hur de tänkt när de styrande ansett att detta är det bästa för torget? Dessutom, vad är tanken med all tom yta? Vet att det är lite bättre på sommarhalvåret, men ändå. Ska det se ut så här över halva tiden på året?

Blev trots det fula torget lite piggare efter min promenad, men känner fortfarande känslan av låghet. Har svårt att få tag på vad detta står för mer än förändring. Förändring som jag är livrädd för som det verkar, även om jag inte vet riktigt vilken förändring det handlar om.

Som sagt, ännu ingen ljung på gravarna. Vet inte om jag ska göra ett nytt försök i morgon? Då är det söndag och en del butiker är stängda. Vi får se hur det känns då.

Ingen bra känsla just nu. Ska jag bara vara i den eller ”slåss” emot den? Att fastna i en negativ känsla för länge är inte bra, men att försöka fly (för tidigt) gör att ingenting förändras. Allt bara skjuts upp så att säga och det är väl den vägen som jag följt (ibland omedvetet) under stora delar av mitt liv eftersom detta återkommer gång på gång.

Hade jag svaret, då hade jag varit en person som mådde kanoners, den saken är klar. Eller varit död vid det här laget? (;-)