Åkte till Spanien (Gibraltar 21-22 nov) med syrran och hennes Mange. Syrrans dotters fru har ett hus i Nerja så där hade vi ”basen” under de dagar vi var i Spanien.
Den 22 november började jag med en smarrig hotellfrukost på Freska E1. Vanligtvis blir det bara kaffe på morgonen för mig, men denna dag unnande jag mig Granola Sundae med jordgubbar. Mycket gott! Syrran och Mange åt en riktig engelsk frukost med allt vad det innebär.
Det blev tydligt på resan att vi hade olika tider för att äta och ibland gick det lite för lång tid för mig innan jag fick i mig något eftersom de oftast var mätta på frukosten och jag bara då hade druckit kaffe. Försökte parera så gott jag kunde, men ibland glömde jag av att köpa med mig något när vi var ute på våra strapatser, vilket resulterade i kroppsliga symptom. Men det gick bra för det mesta.
Vi tog oss en promenad till Gibraltars centrum. Tanken var att ta linbanan upp på klippan. Vi möttes dock av beskedet att den hade stängt för två dagar sedan för renovering, och att de skulle vara stängd i 2 år!
Så där gick det om intet, men vi blev erbjudna att åka med en guide i en minibuss för 50 euro per skalle. Då skulle vi få guidning till de tre grottorna, Gibraltar skywalk samt apornas matställe. Ser man på det i efterhand så blev det ju bättre eftersom vi besökte fler ställen än vad vi hade planerat. Visserligen intensivt och många intryck, men väldigt intressant dag blev det.
Första stoppet var en utsiktsplats på den norra sidan om jag uppfattat detta rätt…
Här var jag tvungen att ta hjälp av AI för att begripa vad detta monument stod för. Det var vårt första stopp med guiden:
The Pillars of Hercules är en grekisk myt om hjälten Herkules som reste två berg, ett i dagens Marocko (Jebel Moussa) och ett i Spanien (Gibraltarklippan), för att markera gränsen för den kända världen under ett av sina arbeten. Olika versioner av myten beskriver Herkules antingen som att han klyvde berg för att skapa Gibraltarsundet eller byggde bokstavliga pelare som ett monument.
Redan här är utsikten fin ner mot bebyggelsen.
Nästa stopp var S:t Mikaels grotta som är ett nätverk av kalkstengrottor. Grottan ligger cirka 300 meter över havet.
Ett fantastiskt ljusspel med mäktiga ljudslingor som visar ärkeängeln Mikael i kalkstensväggen. Jag filmade ca en och en halvminut som kan ses på min YouTube-kanal. Mäktigt!
Nästa stopp var Gibraltar skywalk som invigdes 21 mars 2018 av Mark Hamill.
I och med att golvet var grumligt och inte helt rent, så hade jag inga problem att ta mig ut på utsiktsplatsen. Svindeln uteblev som tur var.
Magnifik utsikt!
Precis i närheten hade aporna sin matplats. Aporna är berbersmakaker och finns i olika grupperingar på klippan. Vi hade blivit varnade innan om att de kunde vara burdusa och rent av tjuvaktiga, men av det märkte vi inget.
De var dock väldigt framfusiga och räknade med att få mat när guiden öppnade bilfönstret. Han hade till och med namn på vissa av aporna.
Mange fick närkontakt med en av aporna (;-) Syrran vågade sig inte ut och jag tog det väldigt lugnt och kollade mig omkring. De lät mig dock vara ifred.
Nästa stopp var grottan Great Siege Tunnels som är en serie av tunnlar inne i den norra änden av Gibraltarklippan. Tunnlarna grävdes av brittiska soldater med enkla verktyg som släggor, spett och krutladdningar mellan 1779 till 1783.
Under andra världskriget genomgick Gibraltars tunnelsystem, inklusive de ursprungliga Great Siege Tunnels, sin mest intensiva utbyggnadsperiod. Utgrävningarna påbörjades på allvar 1940 och pågick fram till krigsslutet 1945.
I slutet av en av tunnlarna finns denna tavla som beskriver Holyland Tunnel som är en del av det omfattande nätverket av tunnlar inuti Gibraltarklippan. Den byggdes ursprungligen för militära ändamål under andra världskriget. Tunneln har fått sitt namn eftersom den pekar direkt mot det Heliga landet.
Ska erkännas att jag var ganska mör när vi nådde slutet på Holyland Tunnel.
Syrran var dock piggare.
Tittar in i en annat tunnelavslut när jag står längst ut på Holyland Tunnel. Mäktigt!
När vi sen tog oss in i nästa tunnel WWII Tunnels så fanns där en liten bar och vi började med att ta igen oss lite.
WWII Tunnels är ett omfattande nätverk av tunnlar som grävdes ut ur klippan för att skapa en underjordisk ”stad” under andra världskriget. De fungerade som ett strategiskt fäste för att hysa den militära garnisonen, lagra förnödenheter, militär utrustning och fungera som ett observations- och spaningscentrum. Tunnlarna, som har haft en avgörande betydelse för Gibraltars försvar, utgör idag ett levande museum för besökare att utforska. [AI]
Tunnlarna skapades främst av Royal Engineers och den kanadensiska armén och har över tiden byggts på under nästan 200 år, med en total längd på cirka 55 km.
En replika av ett Spitfire-plan hänger i Spitfire Hall. Hallen var ursprungligen en verkstad för de brittiska ingenjörstrupperna under kriget och är nu en evenemangsplats som hyllar Spitfire-flygplanets betydelse, särskilt dess roll under slaget om Storbritannien och lokalsamhällets stöd till krigsinsatsen.
Det var otroligt mycket att titta på och jag blev allt tröttare. Orkade inte ta in så mycket tillslut och bilderna blev allt färre. Gick runt i allt saktare mak. Vi avbröt tillslut och då var det fortfarande mycket kvar att se på. Bara denna tunnel är en egen dagsutflykt.
Husväggen på Gibraltar Academy när kommit ner från klippan.
Men vi gav oss inte. Vi ville också se Point of Gibraltar (Europa Point) så vi tog oss ner för Gibraltarklippan till fots. Tröttheten slog emot mig, men när vi tillslut hittade en busshållplats för att ta oss till udden, då fick jag vila en aning.
Harding’s Battery heter ett restaurerat kustartilleribatteri från 1800-talet, som en gång inrymde kraftfulla kanoner för att försvara Gibraltar.
Europa Point som platsen också kallas är Gibraltars sydligaste spets och erbjuder panoramautsikt över Gibraltarsund, där Atlanten och Medelhavet möts.
Europa Point Lighthouse (Trinity Lighthouse) tändes första gången 1841, automatiserades 1994 och konverterades till LED-drift 2016. Det är den enda fyren som drivs av Trinity House (den allmänna fyrmyndigheten i England, Wales, Kanalöarna och Gibraltar) utanför de brittiska öarna.
Eftersom vädret var relativt klart såg vi Nordafrikas kustlinje, inklusive Marocko, och den spanska staden Ceuta.
Ibrahim-al-Ibrahim-moskén och Gibraltarklippan.
Efter detta äventyr i Gibraltar under lite mer än ett dygn så var det dags för oss att packa väskorna och ta oss tillbaka till Spanien och Nerja.
På vägen stannade vi utanför Marbella och restaurangen AP7 Marbella.
Jag käkade pasta och syrran och Mange åt gazpachosoppa. De hade också en liten avdelning med souvenirer och jag handlade en liten mugg som jag gillade.
Mange letar efter grädde på Lidl i Nerja. Kvällen avslutades med en god middag som var laxpasta.
Detta var den mest intensiva dagen av dem alla. Så mycket upplevelser och så mycket intryck.
jerryolsson.se 