Tacksamhet!

Här och nu.

En touch av inre frid? Kanske är det så. Acceptans över det som är. Göra det bästa av det jag har. Inte leva i dåtid och framtid.

Vet att jag maler på om samma, om och om igen. Men så är det att befinna sig i det jag är i. Det upprepas ibland in absurdum. Det läker mig att skriva av mig. Här på min egna hemsida. Vet att mina ord far åt alla håll och att ni tappra som läser här ibland kanske har svårt att hänga med i känslosvängarna.

Det får vara så.

Fina Maja mår bra nu. Är som hon var innan hunden skrämde henne. Igår var vi ute en lång stund och då fick jag dessa fina bilder på henne:

På kvällen gosade vi i soffan och hon somnade:

Hon är min ängel.

Tacksamhet!