41 år senare är jag fortfarande kvar i stiftsorganisationen på Uppsala stift. Vem trodde det för några månader sedan? För ett år sedan var allt oroligt och ganska påfrestande gällande jobbet. Arbetsmässigt har det hänt massor under senaste året. Omorganisation, förändrad tjänst och ny avdelning med ny chef och nya arbetskamrater.

För ett år sedan firade jag jämnt på jobbet. Firade med arbetskamrater som antingen har slutat eller bytt till en annan enhet. En del finns kvar i huset, men jag träffar dem inte alls lika ofta som då. En stor förändring bara det. Just den sociala delen är väl den som fortfarande är lite tuff, men även där blir det bättre.

För ett år sedan visste jag inte att min dåvarande chef skulle sluta. Nu ett år senare är allt även på den fronten förändrat. En ny chef som alltid velat mitt bästa. Samarbetet fungerar väldigt bra. Känner mig sedd och han lyssnar på vad jag tycker. Sitter nu på en avdelning och inte enhet och har inte så många medarbetare i närheten som tidigare, men det funkar bra.

Men det tog sin lilla tid att hitta sin nya plats och känna en mening med allt. Sakta men säkert har min roll fått fast mark och idag vet jag mer vad som förväntas. I början på året var det jobbigt på den fronten och jag visste inte riktigt vart allt skulle ta vägen. En rolig sak under året är att jag har fått gå på två AI-utbildningar och det området intresserar mig.

Vid midsommar stod det dock och vägde för mig. Mådde inte alls bra då på jobbet. Idag är jag glad att jag uthärdade och valde att vara kvar. Ibland kan jag längta till att jobba med någonting helt annat, men det har inget med arbetet att göra. Det har heller inget med arbetskamraterna att göra. Det handlar mer om min längtan att få prova på någonting annat innan pensionen.

Detta med omställningsår som de pratade om, det stämmer väldigt bra i mitt fall och min tjänst. Mycket har kommit på plats idag och det känns allt bättre. Saknar som sagt de gamla arbetskollegorna men vet samtidigt att jag måste ta mig vidare och tänka framåt. Inte fastna i gammalt. Det finns bra arbetskamrater kvar och nya har tillkommit. Jobbet är i sig ganska stabilt just nu. Det är andra saker som förmörkar och det handlar inte om mitt jobb.

Relaterat
Fyrtio år senare med stor överraskning (231026)
Så hamnade jag i kyrkan (20091007)
Trettiofem år på stiftet (20181026)