Hon hette Birgitta och ledde mig upp på högsta våningen hos Fjellstedska skolan, den där dagen för exakt 35 år sedan. Den 26 oktober 1983 började jag att jobba för Uppsala stift! Första halvåret var jag ungdomslagsplats och gjorde mest springjobb och det som ingen annan ville göra.

Men jag trivdes och klickade direkt med Claes (Clabbe) som var hövdingen på kontoret. Tre kontorsplatser och en disk, där vi välkomnade allmänheten. När det var lugnt kastade vi pil och rökte så dimman låg tät. På den tiden fanns det inga rökförbud någonstans, utan man bolmade överallt.


Första åren på Fjellstedska skolan (1983-1989) var väldigt ”oskyldiga” och jag fick alltmer att göra. Blev vikarie, fick halvtid och sen hade jag vips en egen tjänst som kanslist/vaktmästare. Jag gillade aldrig vaktmästaruppgifterna, så jag blev väldigt glad när det kom en annan kille på den tjänsten efter att vi flyttat till Trädgårdsgatan 1989. Då slogs Stiftsbyrån ihop med Domkapitlet och Stiftsnämnden som det hette på den tiden.

Det var roliga tider på ett sätt. Så många minnen och så många personligheter har passerat revy under åren och vi har gått från en gemensam Macintosh-dator 1988 till dagens bärbara små datorer och smartphones som snart kan göra allt.
Vi har varit på fina personalresor till bland annat Island och Tyskland. Blivit väl omhändertagen av stiftet under alla år. Är stolt över att tillhöra Svenska kyrkan och allt vad den står för idag. För mig har stiftet betytt stabilitet och en trygghet i ett annars ganska påfrestande liv på flera sätt.
Det har givetvis varit berg- och dalbanor under dessa 35 år, men alltid när jag har känt trötthet och börjat fundera på något annat, då har det dykt upp en utmaning och jag har blivit kvar. Så även nu!
Så nu vet jag inte, kanske blir jag kvar i några år till eftersom utmaningarna nu är roliga och jag känner en lusta igen som var på väg bort för ett par år sedan. Att få prova på nya saker stimulerar och att ha en sådan fantastiskt chef som ”ser mig” och underbara nära arbetskamrater som alltid vill mitt bästa gör inte saken sämre.
Så nu gå vi mot 40! (;-)