Maja vill inte gå ut nu och jag förstår henne. Det är kallt, riktigt kallt för våra breddgrader. I natt var det -22 som värst. Det tråkiga är att det är svårt nu när det är så tomt i lägenheten att få upp värmen. I morse hade jag +15,8 och det är för kallt.

Tyvärr klarade heller inte bussen på väg in till jobbet att hålla värmen uppe. Det var en kall näst sista bussresa intill stan. Bara vetskapen om att jag snart ska flytta in i en varm lägenhet där elkostnaderna dessutom blir lägre, det gör att jag än mer vill iväg nu.

Det är ju vackert att titta på. Men att ens ta sig till den lokala butiken gjorde att jag kände mig helt genomfrusen när jag kom hem.

Älskade Maja. Snart är det ett helt nytt liv för henne också. Min dröm är att när våren kommer kunna släppa ut henne med sele och GPS. Går det bra kanske kanske vågar jag att släppa ut henne fritt, men det är flera månader bort som det känns idag.

Vet inte hur ni känner de gånger som ni har flyttat gällande vissa saker. En del prylar går bara inte att kasta. Har haft en gammal tegelsten nu i många år som en blomma har stått på. Gillar den så mycket att jag packar med den också. Vill liksom ha den kvar. Vet att det kan te sig märkligt när jag ska försöka få ner både möblemang och prylar så mycket det bara går, men denna tegelsten, den är mig varm om hjärtat. Den får följa med.

Har nu fått brist på plats där jag ska packa saker, så resväskorna fylls också. Med saker och med denna fina tegelsten. (;-)

Sista dagarna i Storvreta. Känner mig lugn inför det som komma skall i helgen. Som om jag gjort allt jag kan innan nu gällande förberedelser, både mentalt och fysiskt med packning, återvinning och kastning.

I början på december 1994 flyttade jag och familjen till Storvreta.

Vi bodde på första stället i 10 år och det andra i 4 år. Sen flyttade jag till eget och nu har jag bott där i 15 år. Det blir sammanlagt 29 år i Storvreta.

Ett bra ställe för en barnfamilj och hela vägen upp till nionde klass. Lugnt och trivsamt till största del.