Till minne av moster Inger

Så tungt att skriva detta, men min moster Inger har gått ur tiden. Det är ett hemskt besked att ta in och så svårt att skriva om. Det kom plötsligt och allt gick så fort när hon igår den 4 juli lämnade jordelivet.

Tankarna snurrar och overklighetskänslorna är starka. Hon var en av få släktingar som jag hade hyfsat bra kontakt med relativt regelbundet genom åren och hon var den sista levande länken till min mamma.

När jag tänker på henne är många av tankarna väldigt positiva och ”levande” eller hur jag ska förklara det. De är klara i mitt inre.

Hon brydde sig om en och om det vittnar alla gratulations- och hälsningar som jag och familjen fick genom åren. Så sent som den 28 januari i år skrev hon ett brev till mig. Tiden är obarmhärtig på något vis.

Jag tillbringade några dagar hos moster Inger efter mammas död i januari 1981. Det minnet är idag fint att tänka tillbaka på. Tyvärr har jag inga bilder från den tiden, men det betydde mycket för mig att få komma bort lite då efter allt som hade hänt min mamma.

Jag och min syster hälsade på henne och sambon Krister 2016 vid Gullmarsplan i Stockholm och då berättade hon en hel del om sin och mammas barndom. Jag har bevarat allt i min så kallade livsbok. Så glad att den resan blev av och att jag hann att prata ordentligt med henne om det som en gång var.

Inger Ros-Mari Pettersson föddes 1 oktober 1951 och delade rum med mamma. Om detta har jag skrivit:

”Mamma och lillasyster Inger delade rum tills de var 12 respektive 8 år gamla. De sov i en gammal träsoffa och de låg på varsin del av den slitna soffan. Mamma låg på utdragsdelen. De hade också en gammal barnstol med ett litet bord i sitt rum. Där lekte de skola. Mamma skulle lära Inger att läsa när hon var 8 år och Inger 4 år.”

De bodde på Tegelgatan i Uppsala. Bara för någon vecka sedan skickade moster mig bilder från den tiden och jag skrev om det. Så tacksam för det.

På 70-talet umgicks moster och mamma mycket. Inger försökte få mamma till Stockholm men hon ville inte. Hon ville att mamma skulle komma bort från pappa eftersom han inte var snäll emot henne.

Innan Inger flyttade till Gullmarsplan 2008 bodde hon i Svedmyra på Frimärksvägen. Där hälsade jag och syster ofta på när vi var barn.

Jag kommer så väl ihåg den lägenheten och har positiva och fina minnen från de gånger vi var där.

Den gamla tvättmaskinen som var så gammal men fungerade år efter år. Gasspisen och den lokala pizzerian. Alla skratt när vi tittade på TV. Ingers skratt var så smittande och bara det kunde få en att skratta. Vi hade liknande humor.

Har som sagt många klara och levande minnen från den tiden.

När hon föddes 1951 fick hon dras ut med tång berättade hon till exempel och morfar ville inte alls ha en dotter till utan en son som skulle heta Ingvar. Ett annat minne som Inger berättade om var att de ibland åkte i morfars sidovagn och det var en sak som var roligt.

Inger gick i Danmarks sockenskola mellan klass 2-5. Samma dag som Kennedy mördades började hon i Bäckahagens skola. Hon bodde då i ett matrum i en tvåa hos Ingers kusin tillsammans med sin mamma eftersom mormor fått nog av morfar.

Hon bodde hos dem till 1967 då hon träffade Lasse och flyttade till Herrängen i ett rum. Hans mamma Göta blev som en mamma för Inger under många år. Med Lasse fick Inger sonen Tim 1972. Det var han som ringde mig igår och berättade om det fruktansvärda.

Hon levde fram till sin död med Krister som hon träffade för många år sedan. De hyrde ett litet sommarställe i Sörmland som de åkte till under sommarhalvåret. Tidigare hade de ett hus i Tystberga och dit åkte jag ett par gånger med barnen. Även från de tillfällena är minnena positiva.

Har under dagen letat efter lite bilder på moster Inger. Här kommer några minnesbilder:

Vila i frid, moster Inger. Ta hand om mamma nu.

Tack för allt under alla åren. Tankarna på att du alltid brydde dig och ville mig väl glömmer jag aldrig. Du höll alltid kontakten och när vi träffades var allt alltid så självklart på något vis.

Det enda som kan trösta lite nu efter din jordiska död är att du nu får träffa din mamma och pappa samt dina två systrar. En dag så syns vi igen, det vet jag, tills dess ha det så bra.